Imponerande konferens om Finland och kriget

Fil. dr. Oula Silvennoinen

I helgen (fre-lör) hade jag det stora nöjet att delta i konferensen ”Finlands utsatta 1900-tal”, arrangerad av Forum för levande historia samt Svenska kommittén mot antisemitism. Konferensens föredragshållare var närmast ett dream team i sammanhanget.

• Aapo Roselius, doktorand i historia vid Helsingfors universitet, berättade om finska inbördeskriget 1918.
• Oula Silvennoinen, fil. dr. i historia vid Helsingfors universitet, höll föredraget ”Finland and the Holocaust”.
• Antero Holmila, fil. dr. i historia vid Jyväskylä-universitetet, höll föredraget ”Early interpretations of the Holocaust in the British, Swedish and Finnish Press”.

Dessutom bidrog jag själv med föredraget ”Demokratin som slogs för Hitler: Finland och moralen 1941-1944”. [manus som PDF]

Varför gick Finland med?

Den största upplevelsen för mig personligen var Silvennoinens föredrag, eftersom det fokuserade på alliansen med Nazityskland 1941-1944. Bland annat presenterade han — som första historiker någonsin — en forskningsbaserad teori om varför Finland gick med i anfallet 1941:

Under mellankrigstiden var antikommunism centralt i Finland. Denna antikommunism delades av hela det politiska spektrumet, från socialdemokrater till extremhögern. Vinterkriget 1939-1940 innebar att antikommunismen radikaliserades.

Den finska poängen med deltagandet i Barbarossa var just aspekten av förintelsekrig. Det var därför det inte räckte med att återta de förlorade områdena från vinterkriget. Finland såg Sovjetunionens själva existens som det stora hotet mot sin säkerhet. Om Sovjetunionen förintades så skulle detta problem – äntligen – finna sin lösning. Därför var det självklart för Finland att gå med i anfallet 1941!

Detta är också viktigt i relationen med Sverige, angående att Finland skulle bli ”Nordens ledande makt”. Till skillnad från det fortsatt neutrala Sverige skulle Finland ”plocka krigets frukter” och bli en stormakt i norra Europa.

Felix Kersten och Förintelsen

Silvennoinen levererade också en mycket intressant detalj om Himmlers massör Felix Kersten, vars roll i kriget oftast tecknas enligt en hjältemodell: Det är Kersten som hjälper Sverige med att förhandla fram aktionen med de vita bussarna 1945.

Personligen har jag anat att mer finns att säga om Kersten, eftersom han ses med stor misstänksamhet på svenska UD 1945. Diplomaten Sven Grafström skriver i sin dagbok att ”Kersten är enligt mitt förmenande en krigsförbrytare, varken mer eller mindre”. Vad låg bakom detta? Silvennoinen avslöjade på konferensen följande:

I maj 1944 kom Himmlers massör Felix Kersten till Stockholm och besökte den finske militärattachén. Kersten begärde att det finska ledarskapet skulle inleda Förintelsen av de finska judarna. Detta var emellertid en politisk omöjlighet 1944.

Kersten agerar alltså aktivt i fråga om Förintelsen! Onekligen något som förklarar Grafströms misstänksamhet.

Välkommen till Armémuseum

Konferensen ”Finlands utsatta 1900-tal” var ett arrangemang för en mycket liten publik. Men intresset hos deltagarna var enormt. Särskilt slående var skillnaden gentemot alla tillrättalagda arrangemang som presenterades under ”märkesåret” 1809/2009, då ingen ny forskning om Finland och andra världskriget fick presenteras. De svåra frågorna var portförbjudna. Det är min stora förhoppning om att konferensen kan återupprepas, i ett större sammanhang.

Fram till dess är alla läsare av denna blogg välkomna till Armémuseum söndag 21 februari, då jag håller föredrag där. Jag kommer naturligtvis passa på att presentera den nya kunskap jag erhöll i helgen.

[mina anteckningar från Silvennoinens föredrag som PDF]