Skrivet av: Henrik Arnstad | måndag, 18 januari 2010

Svenskt Militärhistoriskt bibliotek och boken

Sammanslutningen Svenskt Militärhistoriskt bibliotek (SMB) förmedlar boken — och uppmärksammar den i sin blogg.

Anledningen är att många medlemmar har ett komplicerat förhållande till Finlands allians med Nazityskland 1941-1944, ”då vi fortfarande har bland oss veteraner”, skriver en insändarförfattare. Denne blev ”mycket förvånad då jag i det senaste numret hittade Henrik Arnstads ‘Skyldig till skuld'”.

Insändaren kommenteras av SMB:s ”styresman” Per Anders Lundström:

Jag satt själv hemma hos framlidne Harry Järv i somras, medan han berättade om hur Henrik Arnstad i sina böcker konsekvent och mer eller mindre medvetet bortser från alla fakta som inte talar för hans tes.

Det tolkar jag som att varken Lundström eller Järv lyckades hitta några fel i framställningen, vilket naturligtvis är glädjande.

Förhoppningsvis läser SMB:s medlemmar boken och bildar sig en egen uppfattning. Sammanfattningsvis är det spännande, intressant och hedrande att min bok debatteras och diskuteras. Eller som en historikervän kommenterade blogginlägget: ”Det visar bara att du har skrivit en bra bok. Dåliga böcker får trötta kommentarer.”

Annonser

Responses

  1. Under hiskeliga besvärligheter tog jag mig in på denna sida, enär jag absolut ville kommentera Per Anders Lundström på SMB.

    Förf. (HA) torde ta till sig, att beskyllningen mot honom nu blivit att han ”bortser från alla fakta som inte talar för hans tes”.
    Det är ju svårt att vederlägga Arnstads fakta, så motståndarna nöjer sig nu med att önska mera ”fakta” som de själva finner relevanta (kanske t.ex. den finländska regeringens ”demokratiska sinnelag” eller ”humanitet”).

    SMB-redaktören skriver att han i somras, då ”Skyldig till skuld” inte kan ha varit utgiven än, hört Harry Järv berätta om ”hur Arnstad i sina böcker konsekvent” bortser från det ena och det andra.

    Vilka böcker? Det fanns bara EN bok tangerande Finlands historia: ”Spelaren Christian Günther”. Jag minns den mycket bra – som otroligt, ja nästan enerverande, mångsidig i sin redovisning av fakta.

    Brevskribenten Robert upprepar en floskel som hörs hela tiden: ”Med jämna mellanrum debatteras i Finland speciellt Fortsättningskriget.” Det vore intressant att höra var denna ”debatt med jämna mellanrum” förs. Det är ju just avsaknaden av problematisering som förskräcker! (Historikerna debatterar sällan, och sinsemellan.)

    F.ö. var Harry Järv inte historiker, än mindre en ”erkänd” sådan. Järv var väl snarare en historieintresserad publicist. Litet som Henrik Arnstad…

  2. ”Under hiskeliga besvärligheter” skrev en kommentator och det kan jag bara hålla med om. ”Snap”-funktionen må vara kul men den försvårar läsningen i högsta grad. Det tog mig ett otal försök innan jag kunde komma fram till SMB:s blog eftersom länken hela tiden blockeras av pop-upfönster. Popuppen är alldels för liten för att man skall kunna läsa något men alldels för stor för att man skall kunna komma åt den bakomliggande länken.

    Kanske du kan fundera på detta.

    F.ö. har jag läst boken, mycket senare än alla andra förstås, och håller just nu på med att skriva ner mina intryck som kommer att publiceras på min blog inom några dagar. Jag bor själv i Österrike sedan 30 år och man kunde skriva många tjocka böcker om deras oförmåga eller ovilja att bearbeta arvet från nazismen. Mer om detta sedan.

    Med vänliga hälsningar

  3. Så spännande, eklispringer! Ser fram emot att läsa ditt blogginlägg. Glöm inte posta länken här!

  4. Min diskussion av boken finns nu upplagd på: Skyldig till skuld.
    Säg vad ni tycker.

    Bengt O.

  5. Stort tack! Mycket intressant läsning, både angående ditt beröm och din kritik!

  6. Då Henrik inte reagerat på det, måste jag explicit fråga:
    Kan det vara sant att Harry Järv redan I SOMRAS läste boken ”Skyldig till skuld”?
    Eller hade han annan förhandskunskap som kan ha underbyggt gnäll?

  7. Hej KPJ! Förlåt mig att jag inte reagerat på ditt inlägg, som var ytterst logiskt och avslöjande. Nej, Järv hade inte läst boken. Däremot diskuterade han och jag koncentrationslägren då vi debatterade i radio 2006.

    Harry Järv förnekade då att lägren överhuvudtaget existerat. Troligen någon form av psykologiskt förträngning, eftersom han var på plats i Äänislinna då massdöden var som värst.

    Tilläggas kan naturligtvis att han då hade alla möjligheter att utnyttja sin kända fotointresse för att dokumentera det han såg. Vi hade då haft fler bilder att välja på, annat än de sovjetiska från 1944.

    Vänligen
    Henrik

  8. Att människor (i Finland) som i snart sjuttio år hjärntvättats identifierar sig med fortsättningskriget är, när man tänker efter, inte konstigt.
    Mer problematiskt är att också krigsgenerationen med tiden låtit sig stängas in i denna ”patriotiska” (militaristiska) fålla.
    Det otroliga har hänt att flertalet finländare i generationer har ömmat MER för de politiker som orsakade kriget än för de hundratusentals offer som krävdes (jag har brukat skriva ”tiotusentals”, men har ofosterländskt nog med tiden övertygat mig om att också Sovjetunionen befolkades av människor, inte djur).
    Det som nu framkommer om Harry Järv är ändå extremt: betygsättande av böcker man aldrig sett, förnekande av erkända historiska realiteter etc. etc. *)
    Då jag sett samma företeelse också bland andra s.k. intellektuella, räknar jag denna identifikation med krigspolitiken som en del av åldrandets tragik.
    Egentligen var ju krigsdeltagandet – som jag ser det – ganska värdeneutralt. Ingen vanlig frontman blev tillfrågad! Var man ense med politikerna, var det väl självklart att enrollera sig. Var man emot, skulle det ändå ha varit ett orealistiskt hjältemod att vägra. Landet var inte en liberal demokrati, långt därifrån
    Varför träder då vanliga frontmän, som snarast var ynglingar när det begav sig, än idag upp till försvar för den pronazistiska politiken 1941 – 1944?
    – – – – –

    På 1930-talet (i vad vi benämner mellankrigstiden) brevväxlade Albert Einstein och Sigmund Freud med varandra.

    Einstein: ”Det härskande skiktet i varje nation… består av … hämningslösa och för sociala hänsynstaganden likgiltiga individer, personer som helt enkelt i krig och i handel med vapen bara ser medel att befordra sina egna intressen och utvidga sin personliga makt.”
    Einstein ställer frågan: ”Hur är det möjligt att denna minoritet för sina syften kan utnyttja folkets massa, som bara kan tillfogas lidande under kriget och förlora på det?”
    Jo, ”… minoriteten, det för tillfället härskande skiktet, har skolan, pressen och vanligen de religiösa organisationerna i sin hand, vilket gör det möjligt för de härskande att organisera och dirigera massans känsloliv”.
    Einsteins följdfråga blir: ”Hur kommer det sig att massan genom de här nämnda medlen låter sig entusiasmera till vanvettiga handlingar och till självuppoffring?”

    Freud svarar optimistiskt: ”Allt som ger upphov till känslomässiga bindningar baserade på identifikationer mellan människor, och allt som väcker betydelsefulla gemensamma intressen, måste motverka kriget.
    Varför? Jo, ”därför att… kriget försätter den enskilda människan i ovärdiga situationer, tvingar henne att mörda andra trots att hon inte vill det samt förstör stora materiella värden som är resultatet av mänskligt arbete. Också att kriget i sin nuvarande form inte längre ger det gamla hjälteidealet något tillfälle att göra sig gällande och att ett kommande krig till följd av förstörelsemedlens fulländning skulle innebära att… kanske båda parterna utrotades”.

    (Einsteins och Freuds korrespondens skedde 1932. Texterna översattes till svenska ett par årtionden senare av… Harry Järv.)

    *) Jag blir inte klok på om det är Harry eller Henrik som i storfinländsk iver kallar Petrozavodsk ”Äänislinna”. Det är minst 60 år sedan man slutade använda namnet. Staden heter på karelska och på finska ”Petroskoi”.

  9. ”Harry Järv förnekade då att lägren överhuvudtaget existerat.”

    Var god och ge inte egna tolkningar, utan Järvs exakta ord och källa.

    ”han var på plats i Äänislinna då massdöden var som värst.”

    Källa? Hur kunde Järv vara i Äänislinna, när JR var på Svir? Och även om han var där, hur kunde han ha vetat vad hände i lägren?

    ”Tilläggas kan naturligtvis att han då hade alla möjligheter att utnyttja sin kända fotointresse för att dokumentera det han såg.”

    Du har läst för många äventyrsböcker och för lite historia, om du verkligen tror att vem som helst kunde besöka lägren, och även fotografera där.

  10. Hej Vaaka! Det var alls ingen tolkning, Järv sade att inga koncentrationsläger existerat i Äänislinna. Det var vidare han själv som påstod att han varit förlagd i staden vid ett flertal tillfällen 1941-1944. Om hans möjligheter att fotografera vet vi ingenting.

  11. ”Det var alls ingen tolkning, Järv sade att inga koncentrationsläger existerat i Äänislinna.”

    Men vad menade han med detta? Att de fanns inga läger för ryska civiler eller att han anser att de fann läger men de olika än tyskarnas läger?

  12. Han ansåg att inga läger existerat överhuvudtaget.


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: