Skrivet av: Henrik Arnstad | tisdag, 12 januari 2010

Föredrag på Söderbokhandeln

Torsdag 28 januari kl 19 håller jag föredrag på Söderbokhandeln Hansson & Bruce, Götgatan 37 i Stockholm. Fri entré. Titeln på föredraget är:

Demokratin som slogs för Hitler
Finland och alliansen med Nazityskland 1941-1944

I Finland dominerar än idag myter, politik och lögner kring tiden som Nazitysklands viktigaste europeiska allierade under andra världskrigets avgörande år 1941-1944. Författaren Henrik Arnstad diskuterar utifrån sin bok ”Skyldig till skuld” (Norstedts) den finska hanteringen av historia, moral och ansvar.

Annonser

Responses

  1. Tack för ett intressant föredrag!

    Som sagt, mtbildningen är stor på den finska sidan. Man fortsätter att leva i en sagovärld, krigsförbrytare står staty i Helsingfors, kriget var ”tvunget” och Finland ”blev anflanna” den 25 juni 1941. Blockaden av Leningrad var inte ett finskt verk, utan ”enbart” tyskarnas. Mannerheim = Leningrads räddare, således en natoinalgud.

    Talet om Stor-Finland är något man kan tiga om, och nya myter (som den om den storslagna ”avvärjningssegern” vid Tali-Ihantala” 1944) kan börja myntas nu efter Sovjetunionens upplösning. Det var ju enligt finnarna ”planerat att ryssarna ville ockupera landet 1944, därav anfallet på Karelska näset”. Inte nog med det den grymma ”ryssen” krävde ju villkorslös kapitulation, men ”tack vare den heroiska finska insatsen kunde hela Norden räddas och Sverige slapp få Sovjetunonen som granne”.

    Vore kul att få din syn på den sistnämnda specifika frågan (d.v.s. den glorifierande finska Tali-Ihantala-myten). Vad har du sett för material om det slaget i de källor du har haft eller har tillgång till? Vad skrev de svenska diplomaterna (E. Boheman och andra) under tiden anfallet på Karelska näset pågick? Hur förhöll man sig i Sverige till händesleutveklingen på den finsk-sovjetiska fronten i juni-juli 1944?

    Mvh,

    Oleg

  2. Till olegmezjuev:

    Avvärjningssergern är inte funnit först efter Sovjets fall utan den bruktes först av armegruppens chef, general Oesch 1956 i sin bok Suomen kohtalon ratkaisu Kannaksella v. 1944 (Lösning av Finlands öde på Näset i år 1944).

    Den ryske historikern Juri Kilin har publicerat Röda arméns dokument där mälet av offensiven på sommaren 1944 var Kymmene ö och förstörandet av finska armén.

    Att Sovjet efter Viburgs fall krävde kapitulation, är ett faktum.

  3. Det är inte alls något faktum. Talet om ”villkorslös kapitulation” är en myt som punkterades redan 1944.

  4. Till sveneric:

    Det är ett faktum att Sovjet i juni 1944 brukade termen ”kapitulation”. Vanligen menar kapitulation att den är villkorslös. Man kan knappast anta att Sovjet inte kände ordets mening i diplomatin.

    Därtill kommer också att kravet var ganska förståenligt efter Viburgs fall, när Sovjet väntade på att den finska armén skulle snart krossas.

    • Nej, man menar inte alltid att en kapitulation är villkorslös. I det här fallet krävdes en skriftlig försäkring från Ryti och Ramsay att Finland var berett kapitulera och be om fred. Då var en finsk delegation välkommen till Moskva för förhandlingar. ”Pravda” dementerade redan den 2 juli att något krav om villkorslös kapitulation ställts på Finland. De fredsvillkor Finland fick i september 1944 skilde sig inte nämnvärt från de man tidigare blivit erbjudna.

      • Jag måste korrigera lite. Västmakterna hade börjat bruka ”surrender” även om man underhandlade om freden. Därför kunde Sovjet bruka ”kapitulation” med avsikt oklart. Sovjet fick ju utgifter från Helsinki att Finland skulle byta regeringen och kapitulera.

        När detta inte lyckades utan Finland fortsatte att strida, övergav Sovjet kravet om kapitulation. Men även i juli 1944 förberedde Sovjet mycket hårdare krav än i september (f.ex. gränsen på Kymmene ö, flera militära baser för röda armen, 800 miljoner dollar krigsersättningar i fem år).

        Även de villkor som Sovjet ställde Finland på våren 1944 inte slutgiltiga utan Sovjet hade nya färdiga.

        Allt detta var visats med dokument i Kimmo Rentolas artikel: ‘Stalin, Mannerheim ja Suomen rauhanehdot 1944’ [Stalin, Mannerheim, and the Conditions of Peace for Finland in 1944] Historiallinen Aikakauskirja, 1/2001, pp. 47-61.

  5. Ursäkta mig, men termen ”avvärjningsseger” är helt och hållet ett finskt påhitt. Om en finsk general myntade den på 1950-talet betyder det inte att han hade rätt. Termen ”avvärjningsseger” började spridas i större skala först efter Sovjetunionens fall. 1994, lagom till 50-årsjubileet av slaget, började man aktivt puscha på för den här termen i Finland (bl.a. historikern Ohto Manninen). 2004 blev det en fortsättning på det här spektaklet, då allt firades med pompa och ståt. 2007 förevigades den finska Tali-Ihantala-myten genom filmkonsten. Faktum är att finnarna stod på hälarna vid Ihantala i början av juli 1944 (Tali hade redan blivit erövrat av ryssarna). Endast avsaknaden av vilja från Stalins sida gjorde att striderna upphörde och finnarna kunde ”andas ut”. Faktum är att det var Stalins egen order som avbröt offensiven på Karelska näset, trupperna (5 divisioner och pansar) behövdes i Baltikum. Så mycket för den finska ”avvärjningssegern”. Normalt sett skulle man betrakta en avbruten strid för oavgjort, men icke finnarna. Nej, de ska prompt kalla det här för en seger. Men vad vann man? Inte fick man speciellt mycket bättre fredsvillkor i september jämfört med dem sovjeterna föreslog i februari och mars. Och myten om ”ovillkorlig kapitulation” kommer från den dåvarande finska ledningen. Det var deras egen ”tolkning” av det sovjetiska svaret från 23 juni 1944. I ryssarnas skrivelse fanns inte ordet ”villkorslös”, bara ”kapitulation” och att den finska regeringen ska ”söka fred” hos ryssarna. Vidare sades det att en finsk delegation skulle tas emot i Moskva om finnarna uppfyllde de ryska kraven. Vad skulle en finsk delegation förhandla om i Moskva, om det inte fanns några villkor att diskutera? Vidare: ryssarnas schackdrag och flytten av trupper till Baltikum försatte tyskarna där (Finlands allierade) i en svår sits, de kunde efter städerna Ostrov, Pskov och Narvas fall inte längre hjälpa finnarna militärt, de återkallade bl.a. sin 122 division från Vyborg-trakten. Med andra ord, ryssarnas truppomflyttning från Näset till Baltikum tjänade ett militärt syfte – att få bort Finland från kriget. Mycket riktigt, 5-6 dagar efter Narvas fall avgick Ryti. Det finska spelet var slut. 25 augusti begärde Mannerheim fredsvillkor från sovjeterna, som visade sig vara exakt desamma som innan offensiven. Återstår då att svara på gåtan, vari ser finnarna sin ”avvärjningsseger” vid Tali-Ihantala, om allt de uppnådde var en fred på sovjetiska villkor 1,5-2 månader efter slaget? Att ryssarna ville ”ockupera Finland” är en finsk nationalmyt, Stalin och de allierade hade redan kommit överens i Teheran i december 1943 att Finland skulle förbli oberoende. Så mycket för den finska mytologin. Tali-Mytantala, som en viss finsk historiker har kallat det här.

  6. Du skulle läsa vad f.ex. Liddel Hart skriver om Grekland och Persien. I kriget mellan stormakten och lilla lander är tiden avgörande. Stomakten har bara en begränsad tid att nå sitt mål. Därefter behöver den sina resursen på annat håll.

    I Teheran Stalin hade lovat ”fria val” för Polen, men han menade inte med ordet ”fri” samma som i väst.

    Mannerheim väntade på den s.k. möjlighetens fönster. Den rätta tidpunkten att sluta fred var den korta tiden när att varken Tyskland eller Sovjet kunde hota Finland från Estland.

    Kimmo Rentola avser (Stalin, Mannerheim ja Suomen rauhanehdot 1944′ [Stalin, Mannerheim, and the Conditions of Peace for Finland in 1944] Historiallinen Aikakauskirja, 1/2001, s. 47-61), att Stalin hade två skäl att sluta fred i september 1944 med för Finland lindrigare villkor.

    För det första, Stalin ville inte ha osämja för Finlands skull med västmakterna som hade interesse för Finlands skogsindustris produkter. Polen var för Sovjet mycket viktigare.

    För det andra, Stalin hade inte resurser att krossa Finlands arme och nå Kymmene ö, eftersom han behövde dessa resurser mera på annat håll.

    Fredsvillkor som sovjetiska UM förberedde i juli 1944 var: gränsen på Kymmene ö, flera militära baser för Röda armen o.s.v.

    I praktiken skulle detta menat ockupation vilket skulle ha lett till sama utveckligen som hände i Östeuropa.

  7. Två spörsmål som jag aldrig hört besvarade:

    1. Vad var den REELLA skillnaden mellan ev. ”villkorslös kapitulation” och den kapitulation de facto som ledde till vapenstillestånd (september 1944)? Med andra ord: vilka finländska ”villkor” genomdrevs?

    2. Var hittar man en dokumentation som skulle stödja mytmakarnas påstående, att de allierade ville lägga Finland under sig genom militär erövring? Det som kan konstateras är att de INTE ockuperade Finland.

    Jag hävdar att det var lyckligt att de allierade – och inte nazisterna – vann. Må mig dock tillåtas en taktisk fundering kring ”avvärjningen”: Finlands politiska och militära ledning misslyckades totalt i att förutse det sovjetiska storanfallet juni 1944.

  8. Till kpj2010:

    1. Den reella skillnaden är att med flera militära baser (Porkala, Hangö, Kotka, Haapasaari och Mäkiluoto) och därtill ”så länge kriget miot Tyskland varar om behövs” rätten att ockupera Helsingfors och dess fästningsgördel, Åland, Åbo, Vasa, Uleåborg, Tornå, Finland skulle ha blivit de facto ockuperad.

    Man kan fråga vad det hade menat till Finlands ekonomi, om vi hade haft 60 procent mera evakuerade (250 000 personer) i ett område som hade förlorat viktiga områden med skogsindustri och hamnar, åar och järnvägar. Att betala 800 dollars krigsersättningar baserad på skogsindustri i fem år skulle ha varit mycket tyngre.

    2. Läs Kimmo Rentolas artikel i Historiallinen Aikakauskirja 1/2001.

    Man kan inte tala om ”de allierade”, eftersom de var just för att inte reta västmakterna Stalin ändrade sig.

    Jag är också lyckligt att Tyskland inte vann, men jag kan inte vara lyckig över vad hände i Östeuropa.

    Det är lustigt att det var Finlands lycka att inte förutse det sovjetiska storanfallet, för då hade de finska trupperna varit på den första linjen. Det var klart att den kunde inte hålla. Det var just dårför att de var på ”fel” plats att de kom färska till Tienhaara, Tali och Ihantala.

  9. Tack för inlägget, Vaaka.

    1. Strategi och taktik hänger ihop såtillvida, att en retirerande (förlorande) armé är en kapitulerande sådan.

    Därav följer att Finland kapitulerade inför Sovjet och dess allierade 1944. Om kapitulationen ”de jure” var ovillkorlig eller ej svarar över huvud taget inte på frågan om en reell skillnad.

    Du målar en kapitulationsbild som – försåvitt den ens användes som hot – var orealiserbar, om vi beaktar både läget vid fronten OCH andra världskriget i stort.

    Efter vapenstilleståndet (= kapitulationen de facto) VAR Finland ockuperat. Var det inte en allierad kontrollkommission som bestämde?

    2. ”För att inte reta västmakterna” var Stalin i allians med dem. Och sålunda kan och SKALL man tala om ”de allierade”.

    Du, Vaaka, är kanske en av dem som kallar Finlands krig vid Axelns sida för ett ”separat” krig. I så fall är du väl bara följdriktig, när du också påstår att Sovjetunionen förde ett ”separatkrig” mot Finland…

  10. Till kpj2010:

    1. Om du har egna betylser för termer som ”kapitulera” eller ”ockupation”, så kan du naturligtvis bevisa vad som helst, men bara för dig själv.

    2. Att vara allierad med någon menar inte att man är ense om allt. Snarare tvärtom.

    • En avslutande fråga om villkor och villkorslöshet:

      Vilka villkor genomdrev Finlands regering i september 1944?

      Om ”allierade”:

      Vem tillsatte kontrollkommissionen?


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: