Skrivet av: Henrik Arnstad | söndag, 6 december 2009

Alliansförsvararna backar om Finland och kriget


Finsk stormkanonvagn från 1944, utställd i Helsingfors.

I dag är det Finlands nationaldag. Formellt handlar den om självständighetsförklaringen 1917 men i praktiken står andra världskriget i centrum. Svenska Dagbladet är fullt av små referenser, framför allt till vinterkriget 1939-1940, men även till alliansen med Nazityskland 1941-1944 (”Fortsättningskriget”).

På ytan är det mest det gamla vanliga förträngandet av moraliska frågetecken (lebensraum, konscentrationsläger, massdöd och Förintelsen). Under strecket-redaktören Ludvig Hertzberg sammanfattar kriget 1941-1944 med orden ”Finland kom i kläm mellan ryssarna och tyskarna, och såg ett offensivt samarbete med Hitler som den största chansen till överlevnad”. En sammanfattning som knappast kan anses stämma överens med historievetenskaplig empiri. Istället handlar det om plåster på såren i en tid då kritiska frågor ställs angående Hertzbergs historiesyn.

Spännande glidning

Mer intressant är den före detta Helsingforsambassadören Mats Bergquists essä ”Året då Finlands framtid låg i vågskålen”. Den hyllar visserligen pliktskyldigt professor Henrik Meinanders bok ”Finland 1944” — men essän innehåller ändå en spännande glidning! Bergquist, som tidigare förbehållslöst och aggressivt sällat sig till den officiella finska linjen, kritiserar nu tankarna om finskt lebensraum i Nazitysklands skugga:

Däremot förefaller det vara att gå för långt att som Meinander hävda att det var ”uppenbart” att vapenbrödraskapet med Tyskland var det enda sättet att 1941 förhindra en sovjetisk invasion. Sverige hade dock hösten 1940 förkastat ett finskt förslag om att upprätta en union mellan de båda länderna. Det var således inte svårt att förstå att man lutade sig mot Tyskland. Men man kan ändå inte helt utesluta att om man hade stannat vid den gamla riksgränsen från 1940, i stället för att försöka skaffa sig strategiskt djup kring de stora sjöarna i ryska Karelen, hade freden blivit mindre hård.

Självklart nämns inte mitt namn, mitt arbete — eller boken Skyldig till skuld — i dagens Svenska Dagbladet. Men det ligger ändå där. I bakgrunden. Mellan raderna. Frågan blir om jag ändå inte lyckats så ett litet frö av gnagande kunskap, även hos personer som Bergquist och Hertzberg.

Bilden av Finland 1941-1944 är inte vad den har varit innan den svenska debatten startade 2006.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: