Skrivet av: Henrik Arnstad | fredag, 16 oktober 2009

Hetsig nyhetsdag i Finland

Idag publiceras flera artiklar om boken i finska nyhetsmedier. Exempelvis i Helsingin Sanomat och svenskspråkiga Hufvudstadsbladet. I skrivande stund haglar kommentarer till artiklarna, vilket har anknytning till boken. Meningarna är delade — här är några citat från Hufvudstadsbladets diskussion:

Ar det inte markligt att man i Sverige hyllar en familj som gjorde affarer, bl.a.malm, med Hitler anda till de sista dagarna…..For att inte tala om Tyska trupper genom Sverige till Norge……I Sverige ar det tabu att diskutera Sveriges roll i kriget.Hur mycket forlangde Sverige kriget genom sin insats?

Folk är lite känsliga när det gäller Mannerheim. Visserligen överdriver Arnstad lite, men nog är det lite överdrivna hyllningar mannerheim får i finland, han har ju ändå haft koncentrationsläger för andra finländare (inbördeskriget) och har en massa människoliv på sin lott.

”Enkelt faktum är att Finland stred på Tysklands sida. Ge ett vettigt (VETTIGT) svar på varför.” Av detta faktum kan man enkelt då påstå, att Finland deltog aktivt i förintelsen 😉 Och man kan enkelt också bevisa varför: För att svenskarna hjälpte tyskarna till Finland!

Krig känner inte begreppet ”vettighet”! Det faktum att Finland inte hade kunnat stå emot sommaroffensiven utan Lutfwaffes hjälp -44 är ett oemotstrigdigt faktum. Genom vår pakt med Tyskland kunde vi stå emot anfallen i Ihantala. Faktum är att Tyskland stred på Finlands sida !!!
How do it feels to think about that – simple enough … ?

Henrik Arnstadt är en dåligt påläst sensationsmakare som saknar varje gnutta av professionalism.
Det är lätt att komma från mammas varma säng och göra sig bred.
Allt måste sättas i sitt sammanhang och är man som Arnstadt tydligen inte torr bakom öronen bör man tiga.

Sverige levde loppan under andra världskriget – de var nämligen inte alls och krigade, kunde till och med ta emot barn från Finland. Sverige hade kooperation med Nazi-Tyskland, sålde bland annat järn till Nazi-Tyskland och sen då kriget var slut var det lätt att med pengarna renovera runt i Sverige, till exempel restaurera husen i Stockholm.

Läs noga vad som skrivits i denna spalt! Då märker ni att flera ”debattörer” här ger utlopp åt Sverigehatet, finlandssvenskarnas nationalsjukdom och skötesynd.
Finlandssvensken hatar sig själv och tycker därför att han kan bete sig som ett svin mot rikssvenskarna, de enda i världen som är svenskare än vi.
Alla dehär utskällningarna av Arnstad är redan i sig tokiga – men varför riktar de sig mot Sverige, dessutom?

Det har i olika tonarter här talats om ”Arnstads åsikter”.
Nu råkar det emellertid vara så, att Finlands beteende under världskriget är dokumenterat – och välkänt överallt i världen utom just i Finland (och kanske i Sverige).
Finland stod på nazismens sida. Tänk att det fortfarande skall vara så svårt att se verkligheten i vitögat!

Det fina Sverige tog ju som känt emot av tyskarna judiskt guld då de sålde sin malm och Boforsare!

Samtidigt skriver Hufvudstadsbladet om nya misstankar om finska krigsförbrytelser, denna gång angående Vinterkriget 1939-1940. Lars Westerlund vid finska riksarkivet har reagerat på att antalet krigsfångar (6.000 stycken) är misstänkt låg:

Under vinterkriget anser Westerlund att situationen var en annan. De sovjetiska soldaterna som hade gett upp var ofta i dåligt skick. Inställningen till de sovjetiska soldaterna var sådan att man dödade mängder av fångar redan innan de nådde fram till lägren.

Läs mer på Hufvudstadsbladets webbplats.

Annonser

Responses

  1. Det var nog lite både si och så i alla länder i Europa – under andra världskriget – och då ej minst i Sverige också – hälsar Josef

  2. Krig är krig. Om finska soldater under Vinterkriget avrättade sovjetiska istället för att föra dessa till fångläger så bör man minnas att de kom i avsikt att döda finska män och pojkar, våldta finska kvinnor och flickor, ockupera landet och driva dess befolkning som boskap till Sibirien. Sovjeterna stod helt enkelt inte högt i kurs..

    Men den verkliga anledningen till det låga fångantalet bör nog sökas i att Sovjetiska soldater oftast var i tutade att om de hamnade i fångenskap skulle de torteras så därför stred till siste man oftare än att ge upp. Dessutom var omständigheterna vidriga, den extrema kölden tog mångas liv.

    De Sovjeter som hamnade i fångläger blev inte alls torterade utan omhändertagna, klädda och matade. Det kanske visste Sovjetsoldaterna under Fortsättningskriget och hade lättare för att ge upp? Kom dessutom ihåg att det största antalet fångar under fortsättningskriget togs under anfallsskedet då Finska trupper snabbt slog ut de Sovjetiska och inringade dessa.


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: