Skrivet av: Henrik Arnstad | måndag, 16 mars 2009

Finska historiekommissionens arbete på webben

Lars Westerlund, finska Riksarkivet

Lars Westerlund, finska Riksarkivet

Forskningschefen Lars Westerlund på finska Riksarkivet meddelade idag att verken Prisoners of War and Internees och Prisoners of War Deaths nu finns på internet, som pdf- filer. Klicka på respektive titel för att komma till verket ifråga.

För mer information om dessa bägge standardverk, se detta inlägg på denna blogg.

Annonser

Responses

  1. Det låter ju bra. Historisk tidskrift för Finland (2008:4) recenserar Oula Silvennoinen avhandling
    om Ek. Finnland (2008) samt Antti Kujala (Döden bland fångar: olagliga arkebuseringar av sovjet-
    fångar…)
    ———————————————————-
    Ur HTF:

    ” När tyska armén 1940 anlände till Nordnorge
    och finska Lappland åtföljdes den av SS(SD)
    och Gestapo. Einsatzgruppe A:s(BCD) ansvars-område omfattade Tysklands nordliga armégrup-per. ”— Dess uppgift var att utplåna kommun-ister, (judar) i Murmanområdet, samt Kolahalvön.”
    Det militära anfallet beräknades ta högst några
    dagar, varför säkerhetsfrågan på det ockuperade
    området måste skötas brådskande. Här behövde tyskarna (finska säkerhetspolisen) Valpos hjälp, eftersom man under utrensningsoperationerna skulle komma i kontakt med de finska kommunist-erna i Murmanskområdet.” 12 man från säker-hetspolisens avd. i Rovaniemi var Ek. Finnlands operativa kärna, i kgf-lägren Salla och i norska
    Elvenes.”
    ———————————————————-
    +komm: Att det militära anfallet beräknades bara
    ta ” några dagar”, visar ju på dålig planering både
    från tysk och finsk sida, men även att terrängen här är svår att operera i, från båda håll. ”Fall Bar-barossa 1941 kallades ju även e.u. först ” Som-markriget” , efter ”vinterkriget” 1939, men det
    fortsatte och fortsatte, och fick till slut kallas….
    Ek. Finnland bör ju även ha varit avsett att oper-era mot Kandalaki, Uthua och andra mindre kar-elska orter mot Vita havet, kanske mot Petro-zavodsk. Det är ändå ett framsteg att frågan utreds.
    ———————————————————
    Återstår blockaden av Leningrad 1941-44, där de finska trupperna från norr,och Finska viken, med division Engelbrecht, samt AK Nord från söder, agerade ”Einsatzkommando” under 900 dagar, med miljonförlust av civila.
    ———————————————————-
    + komm.Om behandlingen av de sovjetiska krigs-fångarna fanns det e.u. 3.000 anmälningar, var-av ”700 straff utdömdes. 1.200 fångar avrättades olagligt.” General Oesch (e.u. schweizisk börd) utfärdade order om arkebusering av rymlingar, + dessas kamrater om de inte infångades, tredsk-ande krigsfångar under arbete, samt de som för-frös sig på arbetet. ” (+Vid några tillfällen hämt-ades krigsfångar och kommenderades ut på min-fält. )Oesch dömdes till 12 år, som avkortades till tre år. Offentlig prygel av krigsfångarna var till-åten.
    ———————————————————
    Seppo Häntila är besviken på att finländarna
    släpar med dessa frågor, även om man kommit
    längre ” än Ryssland” m.fl. ” Är den nationella
    självkänslan fortfarande inte stark nog att för att
    finländarna skall våga se sanningen i vitögat ?
    frågar Häntilä.
    ——————————————————–
    Viborgs fall i juni 1944. / (2007)Elfengren/Tammi.
    När allt gick fel ? /Appel (2007)
    ——————————————————–
    ”- Vad finskij pojkarna fick bråttom! ” , skrev en finländsk författare,(Röster från Näset). om som-maroffensiven 1944,(9-20.6,) att de sovjetiska soldaterna skämtat om, när 20-30.000 man var på oordnad reträtt norrut, undan den ryska fram-ryckningen som gick på 10 dagar. Ryssarna skall även ha stannat och firat i Viborg, medan de fin-ska krigsrätterna arbetade för högtryck ? inne vid Lappeenraanta. ” -Sista ordet är inte sagt om detta, enligt Lars-Folke Landgren, (HtF), även om boken: Teloitettu totuus-kesä 1944.(2008).

    Med påföljd att ryssarna e.u. mosade fältsjuk-huset som var förlagt till Kvinnokliniken på Batteri-backen, i Viborg, för sånt klarar dom.

    Att fördjupa sig i trupprörelser kanske inte tillför så mycket, men Röda armén kunde tydligen bara rycka fram mot Finland, om den finska armén presterade under sin förmåga, aldrig av egen kraft och planläggning.

    ” Fire and sheer number, endast! ”. Verkar typisk underskattning. Påminner om talesättet att finska riksdagen aldrig kunde bestämma om fred -bara om krig.

    Trots att finska armén haft tre(3) år på sig att be-fästa Näset, med Organisation Todt (O.T) så gick kampanjen så snabbt fram, som innebar även överskeppning av Svir i Öst. Men faktum är att finska armén klappade igenom, ofattbart snabbt, som kan hända vilken armé som helst, 10 dagars strid, 1944, mot 109 dagar 1939.

    Men finländarna har ingen högre uppfattning om
    den tyska armén i Finland heller, annat än i offic-iella sammanhang, och när de städslades att
    rycka in med Luftwaffe, pv-vapen, och storm-artilleri i last-ditch-resistance i de finska militära (bak)slagen om Näsen, 1944. Från ”god tvåa” till ”2 x oavgjort”, mot Sovjet.
    ———————————————————

  2. ——————————————————–
    MÖTET i TEHERAN 1943 (enligt uppteckningar utgivna i Tyskland.)
    ——————————————————-
    Det fjärde mötet mellan regeringscheferna. Teheran den 1 december 1943.Roosevelt, Stalin, Churchill: Efter frukost mellan kl. 13.00 – 15.00. Finland:
    ———————————————————
    utdrag – – -bl.a.- – –

    Roosevelt : Nu skulle jag och Churchill ta vilja ta upp med marskalk Stalin, problemet Finland. Det vore önskvärt att Finland fördes ut ur kriget.

    Stalin: Där kan jag meddela följande. För en tid sedan frågade den ställföreträdande svenske utrikesministern Boheman vårt sändebud i Stock-holm (Kollontaj) vad Ryssland hade för uppfatt-ning om Finland. han sa att finländarna är rädda för att Ryssland skulle beröva Finland sitt obero-ende, och göra landet till en provins. Boheman sa att finländarna måste förhandla med ryssarna. Från Moskva kom svaret att sovjetregeringen inte hade för avsikt att göra Finland till rysk provins.

    Utöver det sa vårt sändebud i Stockholm till Sve-rige på uppdrag av sovjetregeringen att den inte hade något emot att finländarna kom till Moskva för att förhandla. Det ville finnarna göra. Då fick det sovjetiska sändebudet i uppdrag att framföra vår uppfattning , att finländarna skulle klargöra sina förslag kring Finlands krigsutträde och lägga fram sina villkor.

    Här i Teheran har vi fått det finska svaret, som överlämnats till oss av Boheman, men exakta ordalydelsen har vi ännu inte fått. I det finska svaret heter det att von Mannerheim och Ryti är beredda att att komma och förhandla i Moskva.

    De är utgår från att förhandlingarna skall utgå från den sovjetisk-finska gränsen av år 1939, med några ändringar till vår fördel. Därvid har finländarna inte nämnt från vilket korrektur kon-kret talet är. ( von welchen Korrekturen konkret die Rede ist). Min mening är att detta svar från finnarna visar att de inte vill ha någon uppriktig förhandling med sovjetregeringen. De tror ännu fortfarande på Tysklands seger.

    Churchill: Det är ett mycket intressant meddelande.

    ROOSEVELT : Ja , det är mycket intressant, men ändå inte ett tillfredsställande meddelande.

    STALIN : Det handlar om att i de ledande finska kretsarna finns folk , som fortfarande tror på Tysklands seger.

    ROOSEVELT: Det håller jag med om.

    CHURCHILL: Jag har haft stora sympatier för finländarna, sedan 1939, då kriget mellan dem och Ryssland utbröt. I England var sympatierna på finsk sida. Ändå vände sig alla i England mot finnarna, när de anslöt sig till Tysklands anfall mot Sovjetunionen. Jag anser att det var nedrigt av Finland.

    Jag måste utifrån vissa omständigheter hänvisa att jag bifogar en betydelse i detta. Först måste Sovjetunionen skaffa sig en säker tillgång till Len-ingrad.Jag menar att Ryssland måste skaffa sig dominerande sjö- och flygherravälde i Östersjö-området. Sen måste jag säga att i England ses det som en stor olycka när finländarna måste underkasta sig ett annat land. Jag tror inte att det är ändamålsenligt att Sovjetunionen begär skade-stånd av Finland.

    STALIN : Vi avser att från Finland begära gott-görelse för de skador som har åsamkats oss. Vi behöver inte pengar, utan mer en gottgörelse i sakåligganden(Sachleistungen) Finland kan inom loppet av 5 till 8 år betala sitt skadestånd med leverans av papper, trä och annat materiel.

    CHURCHILL: Jag tror att skadorna som Finland i förbund med Tyskland åsamkat Ryssland under kriget, tillsammans överstiger vad det arma lan-det kan ersätta. När jag säger detta hör jag den sovjetiska lösen ” Fred utan annexioner och kon-tributioner ”, (parollen) vid tiden för den ryska revolutionen.

    STALIN : (skämtsamt) Jag har iallafall sagt er att jag, därvidlag, fortfarande – är en konservativ !

    CHURCHILL: Vi planerar att genomföra Overlord operationer i Italien och södra Frankrike såväl som genomföra stora operationer på den rysk-tyska fronten , och när det inträffar, uppnå Tur-kiets krigsinträde. I den situationen vill jag gärna se att Finland utträder ur kriget och att Sverige inträder.

    ROOSEVELT : Mig intresserar frågan om finnarna är i stånd att driva ut tyskarna från sitt land och att ha stora styrkor mot Sovjetunionen.

    STALIN: F.n. förfogar finländarna vid fronten mot oss, över 21 divisioner. (Unlängst) har finnarna 16 divisionen, de måste kalla in 5 divisionen (auf) fastän de vill förhandla med oss.

    MOLOTOV. Jag måste invända att finnarna under 27 månader lagt Sovjetunionens andra huvudstad under artilleribeskjutning.(Leningrad)

    ROOSEVELT: Finnarna har fördenskull fördubblat sina frontdivisoner för att få ett bättre förhand-lingsläge. Den information jag har fått är att finnarna är beredda skjuta tillbaka gränsen från Lenin-grad på det Karelska näset. Vad gäller Hangö tror jag att man kanske kan komma överens om att förvandla Hangö till en badstrand.

    CHURCHILL: Jag kommer inte att försöka utöva något tryck mot mina ryska vänner vad gäller Finland. Vad Storbritannien angår så har vi brutit helt med finländarna. Vi förväntar oss att ryss-arna garanterar nödvändiga säkra gränser till Finland, men vi måste be er om att ha överse-ende med finnarna. För oss vore det intressant att få veta vilka de ryska villkoren för ett finskt krigsutträde är.

    STALIN : Dessa villkor kommer tids nog att med-delas den amerikanska regeringen, vid avslut-andet av ett fredsavtal mellan Sovjetunionen och Finland. Uppenbarligen har inte den amerikanska regeringen lyckats framföra detta.

    ROOSEVELT : Vad oss är bekant är , att Sovjetuni-onen begär återupprättande av giltigheten i det sovjetisk-finska fredsfördraget från 1940, som finnarna har övergivit, eftersom man ändrat det.

    STALIN : Vad beträffar Hangö, är vi beredda att att avstå från det, när vi återfår Petsamo, som Sovjetunionen en gång skänkt Finland.(1920)

    ROOSEVELT : Hur är det om finnarna som man föreslår, kommer till förhandlingar i Moskva, utan
    att uppställa villkor ?

    STALIN : Om man inte kan vara säker på att en överenskommelse kan träffas, kommer detta att
    användas av Tyskland. Tyskland kommer att utnyttja fruktlösa sovjetisk- finska förhandlingar. De aggressiva kretsarna i Finland kommer också att utnyttja detta, för att visa, att fast man strävar
    efter att förhandla med ryssarna , så vill inte ryssarna detta i allafall.

    CHURCHILL: Men i det fallet kommer vi att säga rent ut – att de ljuger.

    STALIN : När Roosevelt och Churchill står (bestehen) för detta, att finnarna skall resa till Moskva, då kommer de. Det beror helt på (wen) sie nach Moskau schicken.

    CHURCHILL: Vi engelsmän står (bestehen) inte för någon resa av finnarna till Moskva. Det överlämnar vi till sovjetregeringens bedömning.

    STALIN : Om, när i så fall presidenten menar att det lönar sig, att påbörja förhandlingar med finn-arna, då har vi inget mot det.

    ROOSEVELT : Jag tror att de nuvarande styrande i Finland, är pronazistiska. När andra finländare kan skickas till Moskva, är det bättre.

    STALIN: Visst vore det bättre, vi är ändå beredda att förhandla med Ryti, eller Djävulen själv, om finnarna skickar honom till oss.

    CHURCHILL : Är ni beredda att ta upp den finska frågan i samband med allmänna bemödanden som avser att få med Sverige att inträda i kriget ?

    STALIN : Jag är införstådd med detta.

    CHURCHILL : Jag måste ändå få veta om de ryska villkoren för fred med Finland.

    STALIN: Till våra villkor för fred med Finland hör återupprättandet av giltigheten för sovjet-finska fördraget av 1940. Då är vi beredda att, om fin-ländarna önskar, att lämna Hangö – i utbyte mot att Petsamo övergår till oss.

    Vi avser även att halvera skadeståndet, för de skador som Finland har åsamkat oss i detta krig, att begära det i sakåligganden (produkter), samt fördrivande av tyskarna från Finland, och en brytning med Tyskland, såväl som några andra villkor.

    CHURCHILL: Det är lätt att orsaka skador, men svårt att tillgodogöra igen. Praxis har visat att skadestånd aldrig betalas. Vad gäller Tyskland – så är det min mening att Sovjetunionen skall överta alla maskiner, – och verktygsmaskiner som finns i Tyskland.

    STALIN: Churchill har då (alltså) övergett par-ollen mot :” (Fred) utan annexioner och kontri-butioner ?”

    CHURCHILL: Nja, den parollen gäller för Finland som är ett fattigt land, Finland kommer inte att vara i stånd att tillgodogöra Ryssland för de ska-dor man åsamkat Ryssland.

    ROOSEVELT : Jag är beredd att ta upp frågan, om Finlands krigsuttträde. Jag menar dock att en ändring av den finska regeringen vore det bästa.

    STALIN: Givetvis borde det vara bra.

    CHURCHILL: Jag har då sagt mitt idag.//
    ———————————————————
    + Komment: Detta enligt ett arbete om Teher-anprotokollen 1943. Det är väl ganska känt.Vad som inte varit lika uppenbart i debatten, är väl Churchills propsande på ett krigsinträde av Sverige, (gulp…svälj, Sverig…?? krr-i…) samtidigt som Finland skulle föras ut ur kriget .”
    Hur skulle det sett ut ? Men från 1943 ville ju även väst tvinga Sverige till eftergifter, som W. Carlgren skriver, gick ”utöver de tyska kraven.” Churchill bönar för Finland, men vill pressa Sverige ur ”neutraliteten”.
    ———————————————————

  3. —————————————————-
    18 MARS 1945:
    —————————————————-
    Idag skriver Henrik Arnstad i Dagens nyheter
    ett inlägg om Raoul Wallenberg och sovjetiska
    sändebudet, Alexandra Kollontaj, om vad hon visste om RW:s öde, och uttalat till Günthers.

    Pro primo – idag den 18 mars 1945, lämnade Alexandra Kollontaj, Sverige, med ett sovjetiskt militärflyg från Bromma, åtföljd av sin sekret-erare Emy Lorentsson och läkare Nanna Schwartz för att inte återkomma. Sonsonen Vladimir mötte på Vnukovoflygfältet i Moskva.

    En väl hastig avslutning på 15 års diplomatisk tjänst, är nog alla överens om, strax innan Tyskland kapitulerade på alla fronter i maj 1945.

    Vad madame Kollontaj visste om Raoul Wallen-berg är svårt att fastställa, A. Waksberg (biograf)menar att RW. skulle bli något objekt i någon slags
    hemlig affär mellan Stalin och Sverige, västmakt-erna. Enligt Arnstad/Günther rådde A. Kollontaj Sverige, att – ”inte göra efterforskningar. ”

    Apropå, i arbetet : Affärer till varje pris : Wallen-bergs hemliga affärer med nazisterna (1989)Aalders, Wiebes, ”spekulerar” man : -att försvinn-andet inte -kunde ha att göra med hans ansträng-ningar att rädda judiska liv, uppgifter som även utfördes av Portugals, Spaniens, Vatikanens samt
    Schweiz beskickningar, som även arresterades, men frigavs,(Schweiz), -att det fanns misstro mot
    RW, genom hans arbete för USA:s flyktingkom-mitté (AWRB), och kontakter med OSS. – 1989
    skriver Aalders, att material om RW var hemlig-stämplat på Foreign Office i London till 2010 (!)

    – Man anger att Wallenbergs samarbetat aktivt med nazisterna, ända sedan 1917, med hjälp åt
    tsartrogna styrkor i Ukraina. Separatfredstrevare
    genom Goerdeler, transaktioner mellan Enskilda
    banken och Bosch A.G. Hämnd ? Kamouflage-affärer och Wallenbergs sabotage mot det svensk-
    sovjetiska kreditavtalet. Moskva hade ”agents in place”, Philby m.fl. på brittiska UD, vid denna tid, och kan ha haft insyn. -Att Wallenbergs skulle ha uppfattat det som en ” hämnd”, höll därför tyst om RW till 1981, – RW-kommittéer världen över klagade ständigt på att de fick för lite ekonomiskt stöd, och – Marcus W. avvisade e.u. USA:s presi-dent Harry Trumans erbjudande 1947 om hjälp att spåra RW. Aalders frågar om Wallenbergs själva ansåg att – det var omöjligt att utväxla Raoul Wallenberg. Detta är väl bara några teorier
    om Wallenbergs tragiska öde.

    Om andra kontakter mellan Jacob Wallenberg och
    Alexandra Kollontaj, berättas i hennes nyutgivna
    dagbok,(Bonniers 2008),(av samtida sovjetiska diplomater i Stockholm) ,att A.K sände över Wall-enberg till Finland i februari 1944, för att påverka finska regeringen till fredsförhandlingar.

    Detta pga, av Wallenbergs ekonomiska intressen
    även i Finland, (föreg. till Enso/Stora ?) Samtidigt utbad Kollontaj sig om att Helsingfors skulle bom-bas av sovjetiska flyget. När Wallenberg åter-vände till Stockholm, frågade madame Kollontaj, försynt, ” – Hur vistelsen i Helsingfors upplevts… ?
    ———————————————————-

  4. ———————————————————-
    Ur: Reinhard Otts artikel: från docent Lars Westerlunds forskning kring sovjetiska krigs-fångar i Finland (pdf-filer på: Skyldig tilkl skuld), samt ur Marianne Neerland Soleim. Sovjetiske krigsfanger i Norge : 1941-45 : antall, organis-ering og repatriering.(Univ. Tromsö 2004)
    ———————————————————-
    Sovjetiska krigsfångar som fraktades från andra fronter, till tyska arméns förfogande i :
    1. Finland och 2. Norge.
    ———————————————————-
    TYSKA SLAVSKEPP : DESTINATION FINLAND: 1942-44:
    ———————————————————-
    Med fartyg till norra Finland: 1942-44:
    ———————————————————-
    1942:
    ———————————————————-
    23 juni 1.070 : Jakobstad
    8 juli 1.000 : Jakobstad
    20 juli 1.000 : Uleåborg
    9 augusti 1.000 : Uleåborg
    22 augusti 1.000 : Uleåborg
    25 augusti 1.000 : Uleåborg
    22 september 1.000 : Uleåborg
    Hösten: 1.011. Okänd ank.ort
    December: 981. Okänd ank.ort.
    ——————————————————–
    S:a 9.700:
    ——————————————————–
    År 1943:
    ——————————————————
    11 januari: 800: Hangö
    4 februari: 1.000: Vadsö (Norge ? )
    26 april : 1.055: Vaasa
    8 maj: 1.000: Rovaniemi
    18 juni: 1.000: Rovaniemi
    15 november 1.000: Rovaniemi
    ———————————————————
    S:a 5.855:
    ——————————————————–
    År 1944:
    ————————————————–
    Mars 1.500 okänd ank.ort
    Juli: 2.000 + 2.500 = 4.500 Okänd ank. ort
    50 = 6.050:

    = S:a 20.267
    ———————————————————
    Det fanns tre kategorier sovjetryska krigsfångar i Finland :

    1. De som tagits av finländska armén : 65.000.

    2. De som tagits av tyska armén ca 10.000 kgf. mot Murmansk/Karelen-avsnittet.

    3. De som fraktades till Finland till tyska armén från främmande fronter uppgick till ca 20.000 man.

    Det var denna sista grupp som hade något lind-rigare i de tyska lägren, än i de finska, däremot drev tyskarna med dessa, sina s:a 30.000 krigs-fångar på dödsmarsch tre mil om dagen ,på hös-ten 1944 mot Lyngenställningarna i Norge, enligt fredsavtalet, och utnyttjades för att bygga befäst-ningar.(rakt över från finska kilen-treriksröset)

    En Deportations-Slavsystem/GuLag -Förintelse -mix i kuslig blandning, helt totalt oförutsägbart, vi har haft omkring oss i Norden, som söker sin like. I proportion och utformning värre än i värsta Stalin-sovjetsystemet.
    ———————————————————-
    Dessa krigsfångar hade att möta bl.a tyska officerare bl.a. i Finland occh Norge som :
    (Källa: Ernst Klee : Lexikon över ansvariga i Tredje riket:)

    N:o 1. Frans Böhme : General i Bergstrupperna: (f.1885-1947) September 1941 – december 1942 militärbefälhavare i Serbien. Lät skjuta judar och ” zigenare” som gisslan.

    Order från 10.10.41: Behandla förluster av tyska soldater eller folktyskar, kan områdesanvariga officerare ner till regementsnivå, för 1. varje dödad eller mördad tysk soldat/ folktysk (män kvinnor, barn) låta skjuta av fasttagna personer: (1.) 100 fångar eller gisslan.(2.) för varje sårad av dessa nämnda kategorier kan 50 fångar / gisslan skjutas.

    Inledningen till en order av den 25.10.41: ”Undvik onödig beröring med liken, de som skall skjutas
    förs direkt till gravkanten. (Klee)
    ———————————————————
    1942 /43 befälhavare på den tyska Nordfronten i Finland, för Bergsarmén, 1942/43 där han dekor-erades med Finlands Frihetskors. Senare 1944/45 ÖB för det tyska trupperarna i Norge till krigs-slutet 1945.(krigsfånge i England)
    ———————————————————-
    Ur källa: Evans : ” Böhme systematiserade den då gällande praxisen vid våldsamma repress-alieaktioner, beordrade straffexpeditioner till städer och byar, och sköt alla misstänkta, komm-unister och judar i Sabac and Belgrad, och över 1.000 hade dödats redan den 4.10.1941. Den 16.9 hade fältmarskalk, Keitel, beordrat avrätt-ningar av judar, kommunister, en order som Böhme översskred. På dennes order sköt Böhme 2.200 fångar från Sabac, 2.000 judar, 200 romer. Kring den 14 dagar efter den 10 oktober.-ordern blev 9.000 judar skjutna. 717:e infanterdivisioner. sköt 300 +1.400 serber.

    En gasbil för avlivning sändes även till Serbien, snabbt förintade judar som repressalier, för Chet-nik-opproret. I december 1941 hade 160 tyska soldater dödats och 278 sårats, som blev hämnat med mord av 20.000-30.000 serbier. Böhme an-visade att de återstående 10.000 judiska kvinn-orma, barn och gamla, även män skulle samlas upp och placeras i ghetto. Över 7.000 judiska kvinnor och barn, 500 judiska män och 300 romer fördes av SS till ett läger i Sajmiste, vid Belgrad.

    Romerna tillsas att de skulle flyttas till ett annat bättre läger, De gick på en buss, som var gas-bilen , som sen kördes genom Belgrad, genom dagstrafiken, och var döda när de kom fram till Avela och massgravarna. I maj hade dessa 7.500 dödats med gas, inkl. patienter och läkar-personal från Judiska sjukhuset i Belgrad, samt från andra närligande läger.
    ———————————————————
    N:o 2. Friedrich Wilhelm Krüger: (f.1894 – 945):
    1935 i Stab Reichsführer-SS, Oktober 1939 Höhere SS-und Polizeiführer i Krakau, Polen till maj 1942, Staatssekretetär für das Sicherheits-wesen im Generalgouvernement.

    (Källa: Klee:)
    Förde befäl den 12.10. 1941., över Blodsöndagen i Stanislau – med över ca 12.000 mördade judar, med korv o. bröd i ena handen, och i den andra en pistol med vilken han sköt judar . (Pohl). Gav order om att slå ner det judiska upproret i War-zawa april 1943, till SS-majoren Jürgen Stroop.
    ———————————————————-
    Frontkommendering till Finland : ca nov 1943 (1944)som befälhavare 6 .WSS Nord i Kiestinki-avsnittet fram till ca början 1945.(SS hade egna
    fångläger i Finland)
    ———————————————————
    N:o 3. I mars 1941 hade kommunistjägarna på svenska säpo: kommissarierna Lönn, Fahlander, Lundqvist, besökt Reinhard Heydrich på Rikssäk-erhetshuvudbyrån i Berlin.

    Den tyske SS-mannen Stürmbannführer Hans Hendrik Neumann stationerades sedan i Sverige 1941 med SS-Gruppenführer Georg Müller, för att bistå svenska Säpo med att jaga upp komm-unister in i interneringsläger, gav rådet att skär-pa bevakningen över de läger som fanns upp-rättade, för den svenska vänstern.

    Den 6.11. 1941. anlände Neumann och Müller till säkerhetspolisen på Munkbroplan 2 i Gamla stan i Stockholm. Den 12.11. bad Neumann att Berlin (RSHA) skulle skicka över promemorior över kom-munistförbudet i Tyskland. 15.11 kom materialet från Berlin bestående av :
    ———————————————————
    1. Polisiära åtgärder före förbudet. 2. Förbudets genomförande. 3. Löpande övervakning osv.
    ” Blixtsnabb arrestering av de ledande komm-unistiska intellektuella och transport till slutet arbetsläger ”.(W. Schmidt 2002)
    ———————————————————
    I samband med angreppet på Sovjetryssland hade Reichsführer – SS Heinrich Himmler public-erat en särskild rapport om det svenska komm-unistiska partiets förmenta farlighet, som ändå orsakade att ordf. Sven Linderot höll sig undan den efterlysning som polisen utgav den 23 juli 1941.
    ———————————————————-
    I förhör efter kriget (CIA-files) uppger Neumann att han sänts till Sverige i december 1941, för att förhandla om ett ” supplyagreement”, som alli-erade protokollföraren är frågande inför, då man visste att Sverige ju tillåtit ex.vis tyska permitt-enttågen. Neuman ville tydligen då inte uppge sitt ärende i Sverige, som polisattaché. Eftersom han arbetat så nära Heydrich och Himmler ansågs han ha dolt mycket av sin verksamhet under kriget.
    ———————————————————-
    Neumannn hade genomfört många fula insatser i Norden. Han var 1935-1940 Reinhard Heydrichs adjutant. Efter någon sejour i Norge 1940, deltog han i Fall Barbarossa 1941 – från Finland (!) , och kom alltså senare till Sverige: från 6.11. 1941 – till 15 juni 1942). (Reinhard Heydrich föll offer för ett attentat i restTjeckien, Böhmen-Mähren 4 juni 1942 av tjeckiska partisaner i brittisk exil, som utlöste massakern mot byn Lidice)
    ——————————————————–
    Sen vidare till Norge och Auslandsorganisation (AO : NSDAP, Landesgruppenleiter (LGL) 1942 bl.a. Einsatzstab under Paul Wegener. samt militära befäl i SS-spaningskompanier, särskilt mot krigsslutet. Han anses ha bidragit till den totala förstörelse av norra Norge som skedde när den tyska bergsarmén drog sig ur Finland till norska Lyngenfjorden hösten 1944, under general L. Rendulic
    ———————————————————
    (Källa : E Kvamme.www) (Norskt krigslexikon)

    I Norge kom Neumann att delta i en i Norden oerhörd händelse som faktiskt underligt nog inte tillhör var mans kunskap i Sverige, när samtliga norska studenter, nästan, som även (Henrik Arn-stad tagit upp även i Spelaren/ Christian Günt-her),togs i förvar av tyska ockupationsstyrkorna, och sattes i läger, 1.200-1.250 personer som förhördes om sina politiska åsikter. den 30.11.43.
    (Vi vet mer om de 146, utlämnade baltiska tyskvärvade soldaterna, från Sverige 1946.)

    600 studenter släpptes eller togs till andra läger. Resten till SS-läger S:t Andres i Sennheim. An- svariga under Josef Terboven i Norge var SS-mannen Wilhelm Rediess samt: Hans-Hendrik Neumann.

    Men detta väckte en opinionsstorm i Norden och även t.o.m. Hitler, Goebbels (Schweineri !) var mycket kritiska till interneringen, vilket de lät ansvariga Terbovenmännen få veta.

    291 studenter till Stettin (nu polskt), med fång-skeppet Donau den 9.12.43, 120 man 7.7.44 350 till Buchenvald, 7.1. 45 och Neuengamme kz, den 11.3.45. Utsattes för flera bombanfall, tvångs-arbete 17 dog av lägersjukdomar, men behandl-ades inte i lägsta fångkategorin. De fördes hem av de Vita bussarna den 20.4.45, först till Sverige.
    ———————————————————
    Neumann som alltså svenska säpo hade så för-troendefullt samarbete när nazismen stod i zenith, 1941/42 kan väl sägas då en av de farligaste av tyska nazister med anknytning till Norden, samarbetade självklart med Erik Lönn, Martin Lundqvist, Fahlander och övriga kommunistjägare på inom svenska säkerhetspolisen.
    ——————————————————–
    Som enligt Mert Kubu:(1971- Möllers hemliga…) (brevkopior ), skickade ner tyska kommunistiska flyktingars tidning Die Welt (Världen idag) nr 25 -34, samt nr 5 av Kommunistische Internationale till Gestapo-chefen Heinrich Müller, den 31.8.41 besvarad av Heinrich Müller 30.10.41. För dessa brott mot spionparagrafen/politisk organisering dömdes folk i Sverige till fängelse, bl.a. senare västtyske ministern H. Wehner.
    ———————————————————
    Fraktades dessa sovjetfångar på minst 20 fartyg över svenskt territorialvatten med svensk marin eskort, från Stettin, upp till de finska hamnarna bla. Jakobstad, Uleåborg, är frågan, 1942-44 ?
    ———————————————————
    Till Norge måste ca minst 100 fartyg med 1.000 sovjetryska krigsfångar i lastrummen ha pass-erat från Stettin, där de flesta transporterna star-tade, upp genom Öresund, kanske på svenskt territorialvatten, med svensk eskort , åren 1941-45 ?
    ——————————————————–
    Det blir då ca 100.000 krigsfångar i Norge (tyska läger) , 65.000 ( finska läger) + 30.000 (tyska läger i Finland), under finskt ansvar som upplåter territorium, nästan 200.000 krigsfångar, som alla Röda Kors i Norden ignorerade, även Sveriges, trots kunskap om vad som pågick.
    ———————————————————
    Då kan man ju tala om moralisk delaktighet, och att inte svenska ansvariga, forskare, institutioner, historiker, Levande historia m.fl. har lyft fram detta är ofattbart. Att flytta krigsfångar på detta sätt måste utgöra någon form av grym deport-ering, som tillämpades av Sovjetryssland i bl.a. Baltikum, men även framför ögonen på oss ?

    Sen tror vi att andra länder /system, lever i skim-rande iskalla defensiva propagandabubblor, som stänger ute sanningen, det är bara i Sverige som vi….ja vadå ? Finns det ingen Raoul Wallenberg som har engagerat sig för de 200.000 fördömda i lägren, bara runt våra gränser och kuster ?
    ——————————————————-
    TYSKA SLAVSKEPP : DESTINATION NORGE : 1941-45 (sovjetiska krigsfångar)
    ———————————————————
    1941:
    ———————————————————-
    – – – juli-december:
    3.253 =.3.253
    ———————————————————-
    1942 :
    ———————————————————-
    januari – juni: juli-december:
    8.320. + 11.836 = 20.156.
    ———————————————————-
    1943:
    ———————————————————-
    januari -juni: juli-december:
    21.427 + 11.800 = 33.227
    ———————————————————-
    1944:
    ———————————————————-
    januari -juni: juli-december:
    10.657 + 7.267 = 17.924
    ———————————————————-
    1945:
    9.758 = 9.758

    S:a. 93.318 kgf
    ———————————————————-
    9.000 Ost-arbeiter (tvångsrekr.) Norge:
    (Döda: ca 13.000. av samtliga)
    ———————————————————-

  5. ——————————————————–
    RYSKT RABALDER:
    ——————————————————–
    Månadens debatt blev : SVT:s skämtinslag om Ryssland, i Schlagerfestivalen, Tjingeling: Ryska ambassaden protesterade, mot vissa stereotyper Enl. DN:s recensent, inte ens särskilt begåvad komik. Men viktigare upplevdes attacken mot ” yttrandefriheten”, av ledarskribenter och krönik-örer, t.o.m socialdemokraten Urban Ahlin , utrikesutskottet kände sig manad att kritisera, ryska pressatttachén, Nordegren i P1 m.fl.
    Men Sverige tycks ha en viss benägenhet att söka bråk med ”nödvändige grannen.” SVT:s producent
    skickade en bukett blommor till ryska ambassaden
    och bad om ursäkt.

    Men när Finlands utrikesdepartement offentligt
    tillrättavisade journalisten/ förf. Henrik Arnstad
    för boken Spelaren : Christian Günther, om vissa finska förhållanden, då sjöng ingen folkstorm på Ålands hav och Södra Kvarken.

    Urban Ahlin teg, Bildt teg, när Finlands utrikesmin-ister Alexander Stubb i SR P1:s Lördagsintervju
    i oktober förra året, vidhöll att ” det kunde finska
    utrikesdepartementet visst göra ”, även fram-ledes. Svenskar är nog mer rädda för finländare
    än ryssar, när allt kommer omkring, iallafall UD och SAP, och media. Men då bör ju Finlands UD
    även skicka Vita rosen till Henrik Arnstad då.
    ———————————————————-

  6. TRE RIKSBIBLIOTEKARIER OCH TREDJE RIKET : ARBETSHYPOTES : TYSK SEGER: (När jag hör ordet… ? )
    ———————————————————-
    1. OSCAR WIESELGREN: RIKSBIBLIOTEKARIE: 1940- (1952)
    ———————————————————-
    Riksbibliotekarien Isac Collijn efterträddes 1940 av , Oscar Wieselgren som varit sysselsatt med att anordna den tyska officiella bokutställningen i Sverige på Nationalmuseum den 15 januari 1941 :

    Den tyska boken : Diktning-Konst-Vetenskap : Modern tysk grafik, som invigdes i närvaro av bl.a. kronprinsparet, tyske kulturattachén Twar-dowski, (som var svärfar, till även närvarande) Sven Grafström, UD, pressbyrån. Utställningen omfattade ca 3.000 verk, varav 140 ca med uttalat naziideologisk tendens, och den gick sedan vidare till Göteborg och Malmö under året.
    ———————————————————
    HERMAN KAPPNER:
    ———————————————————-
    Wieselgren hade samarbetat med den tyske leg-ationsmannen Hermann Kappner, som vid krigs-slutet, gjorde ett slags avhopp, men vägrades först uppehållstillstånd i Sverige, beskylld för sam-arbete med tysk underrättelsetjänst, som var klart diskvalificerande vid krigsslutet, men fick ända stanna i Sverige, 1945. Han blev efter kriget konsulent i tyska språket, på Skolöver-styrelsen, som senare blev kontroversiell fråga.
    ——————————————————–
    Wieselgren (1886-) blev fil.dr vid Uppsala univer-sitet 1910, amanuens på Kungliga biblioteket,1910
    1922 föreståndare för KB:s handskriftsavd.
    ” därstädes”. 1940 -1952 var Wieselgren riksbib-liotekarie. Studerade mest dramatik och teater, doktorerade på ”Bidrag till kännedomen om 1600-talsdramat”. (1909), Teaterns historia i grunddrag(1933), Svensk teater från 1500- 1900 ; i Sven-ska konstnärer inom teater , musikens och film-ens värld, 1943). 1923 -33 var Wieselgren med-lem i Dramatiska teaterns styrelse, från 1934 medlem i elevskolans styrelse. Medverkade med artiklar, i Svensk tidskrift, (Högerpartiet) Sven-ska turistföreningens årsskrift, Svenska. Dag-bladet.
    ———————————————————
    SVENSK TIDSKRIFT: HÖGERPARTIETS IDÉTIDSKRIFT:
    ———————————————————
    Oscar Wieselgren skrev på 1930talet, lektörsom-dömen om nyutkommen litteratur i högerpartiets tidskrift, Svensk tidskrift, där han gärna form-ulerade antisemitiska värderingar, kanske ”i tid-ens stil” som man säger ursäktande.

    Något år då skrev han ett omdöme om Sven Lid-man, i boken, Thure Gabriel Silfverstååhl., kring ” de stämningar som då voro gängse bland yngre militärer ” vid tiden för unionsupplösningen med Norge 1905. ”Icke endast till officerskåren utan långt in i ledet sträckte sig denna på en aktiv krigisk uppgörelse riktade opinion ”.

    Detta trodde sig Wieselgren veta eftersom han just vid denna tid gjort sin värnplikt 1905, (nog bland de första årg. av vpl-lagen.), och att de inkallade tog sin tjänstgöring och strapatser på stort allvar, ” som visade att man kände ans-varet.” (En yngre släkting Per, hade varit prof. i svenska språket och litt. 1930-41 vid univ. i Dorpat(Tartu), då han lämnade Estland, och utgav en bok om de åren)
    ———————————————————
    KUNGL. DRAMATISKA TEATERN : 1923-33:
    ——————————————————–
    Wieselgren tillhörde Dramatens trotjänare, myc-ket kunnig inom teatervetenskap och hade därför suttit i Dramatiska teaterns styrelse sedan 1923, en post som han fick lämna 1933, med övriga styrelsen i samband med debatten och uppstån-delsen kring pjäsen : Guds gröna ängar. Men
    styrelsens avgång orsakades främst av interna konflikter, och var inte föranledd av nedanstående
    händelse, iofs, en kortare aktuell utvikning:

    Pjäsen väckte allmän debatt, inte främst polit-iska, då den ifrågasatte religiösa värderingar, men konflikter har ju även förekommit i vår tid, kring kontroversiella pjäsval, särskilt inom den statligt finansierade teatersektorn. Men Wiesel-gren blev senare invald i styrelsen för Dramatens elevskola, 1938.
    ———————————————————
    GUDS GRÖNA ÄNGAR : 1932 : NAZIPROTEST:
    ———————————————————
    En föreställning av Marc Conolloys Guds gröna ängar, blev därför angripen av ett tiotal unga naz-ister, 1932, som kastade spelkulor, ruttna tom-ater, och medförde ”ammmoniakbomber”, flyg-blad regnade ner på publiken. Protesten var främst riktad mot den religionskritiska udden i pjäsen. Stor kalabalik, polis tillkallades, en av fridstörarna skulle e.u.,varit dagens neonazis senare martyr, en ung Gösta Hallberg-Cuula.

    ”Det var vid 22.30tiden, då den ytterst jazzbeton-ade scenen från det syndiga Babylon, spelades upp ‘och Håkan Westergren gjorde sin entré, som kung Winnerstrands ceremonimästare, samt bjöd ”liret att stoppa”, som en packe flygblad kastades ned över parketten.” (Dagens nyheter oktober 1932)
    ———————————————————
    ” Sverige vakna, : till protest mot ett system som tolererar religionssmädelser av sådan art som vi här bevittna ha vi känt oss tvingade till denna demonstration. Vi protestera mot kulturförfallet och dekadensen, och slå vakt om de andliga
    värden som givits oss i arv av våra fäder ” , – skulle det ha stått på de flygblad som regnade över publiken.
    ———————————————————
    Komm.: Idag, ganska harmlösa krav, men att ” uppsåtligt” störa ut, en offentlig tillställning, måste ha ändå bedömts redan 1932 som ganska avan-cerat.
    ———————————————————
    HALLBERG-CUULA: MARTYR VID SVIR:
    ———————————————————
    En vaktmästare som Dramaten hade hyrt in, var en svart afroamerikan, för pjäsen innehöll flera scener med ” svarta” svenska skådespelare, i USA-miljö, och det ansågs som lämplig inramning tydligen. Några nazister angrep senare vid ett tillfälle på stan, vaktmästaren, som fick en spark i skrevet, men eftersom han snabbt demonstrer-ade att han även var erfaren boxare, rymde ynglingarna fältet.

    Hallberg-Cuula blev sedan frivillig i finskryska krigen och blev enligt Socialdemokraten 1940,
    ” den förste frivillige som dekorerades. Han var ju hemma i Sverige en tämligen bråkig herre, vars sympatier för en del extrema rörelser tog sig stötande uttryck , men tycks nu ha hamnat på en post där han fått utlopp för sin energi och framåt-anda. – – – Han reste till Finland redan den sista november — till ett svensktfinskt regemente på Näset – – – utmärkelsen frihetskorset 2.kl. – – – på permission i väntan på fänriksutnämningen.
    ———————————————————
    SKP:s Ny Dag menade dock att : Vid sidan av fältflygare Wiklund, är han den främsta av den nazistiska rörelsens gangstertyper i Sverge. Hans namn har skyltat i alla nazistiska skandalaffärer, ex.vis busöverfallet på Dramatiska teaterns neg-ervaktmästare, då Guds gröna ängar gavs. Neg-ern blev så svårt söndersparkad av rasfanatik-erna att han fick framtida men.

    Hallberg-Cuula var med i tumulten på Anna-sko-lan och i överfallet vid Clartés möte i Stockholms högskola. Han har regelbundet före-kommit som flygbladsutdelare vid Epa och deras vanliga gat-hörn i Stockholm.- – – Förresten kunde Sven-Olof Lindholm (SSS) i sitt nyårsnummer presentera nyårshälsningar från Mannerheim och Hallberg-Cuula. – – – Conny Andersson, Gösta Rehn och de andra socialdemokratiska klubbisterna får kanske utkämpa sin s.k. frihetskamp under Hallberg-Cuulas befäl. ”

    Hallberg-Cuula omkom i april 1942 på ryska Svir-fronten, e.u. vid en desarmering av en rörmina. Vid begravningen i Stockholm i maj – paraderade en tropp ur Svea livgarde, och officiant var Hans Åkerhielm, samt höll finske militärattachén Ste-wen ett tal. ( Nämns i Arnstads/Spelaren)
    ———————————————————
    ÅTER WIESELGREN : FÖR PAULINE BRUNIUS PÅ DRAMATEN 1938 : LEKTÖR:
    ———————————————————-
    Wieselgren fick dock, när nye Dramatenchefen Pauline Brunius tillträdde, 1938, ett uppdrag att yttra sig över den utländska dramatik som Dram-aten mottog från olika utländska teateragen-turer.Detta uppdrag hade Wieselgren under hela Brunius 10-åriga chefsperiod.

    Hans bedömningar var främst avsedda för internt bruk, styrelsens misstrodde tydligen Pauline Brun-ius språkkompetens.(dansk). Alla hans domslut fick emellertid inte stå oemotsagda, vid några tillfällen lyckades Sjöberg upphäva hans förkast-elsedomar.(Detta och följande enligt ett arbete av Sverker Ek.)

    ” Wieselgrens huvudprincip var att undvika pol-itiskt kontroversiell dramatik, särskilt om den kritiska udden riktade sig mot Tredje riket och dess våldsmentalitet.Med all önskvärd tydlighet framgår detta av ett utlåtande från 1938, skrivet några dagar före Kristallnatten.”
    ———————————————————
    ERNST TOLLER: HOPPLA VI LEVER : PASTOR HALL: !
    ———————————————————-
    Pjäsen har inte väckt större uppmärksamhet senare, men tog upp ett vid denna tid väsentligt ämne, och var skrivet av den landsflyktige tysk-judiske författaren Ernst Toller, som i Sverige gjort sig känd med sitt socialistiska drama : ”Hoppla vi lever.

    Wieselgren skrev: ” Ernst Tollers skådespel Pastor Hall, är ett stycke utan varje spår av litterärt värde, endast och allenast ett moment i den sedvanliga, från judiskt håll igångsatta och upprätthållna Greuelpropagandan mot Tyskland. Effekterna äro av den grellaste art, figurerna grova och nyanslösa schabloner, ljus och skugga fördelade allt efter vederbörandes inställning till nazismen. ” – – – ”

    ”Att uppföra stycket är otänkbart, redan med hänsyn till dess våldsamma utfall mot en stat, med vilket vårt land har alla anledningar att vilja leva i fred och samförstånd.Särskilt med hänsyn till det kraftigt varnande ord, som excellensen Sandler fällde i sitt senaste stora tal, måste varje tanke, på att låta stycket komma fram på en scen av statlig karaktär anses vara utesluten. ”
    ——————————————————-
    DER NORDEN : 1943 : EFTER STALINGRAD:
    ———————————————————
    Att den habile Oscar Wieselgren låter publicera en bilaga i Der Nordische Gesellschafts : Der Norden i 1943, om den ”Svenska teaterkonstens utveck-ling”, samma år som bl.a. ”Reichsleiter” för de ockuperade områdena” Alfred Rosenberg : 50 år prydde ett omslag, framstår därför inte som ett brott i utvecklingen, utan mer som en protysk die-hard, kulturpersonlighet av ovanligt slag, kunnig, välformulerad och insatt, men som därför nog har förtigits.
    ——————————————————–
    6 JUNI 1944 : JACKUBOWSKY OCH ÖVERSTEN:
    ———————————————————
    Wieselgrens ” värderingsnormer återkommer i många av hans lektörsutlåtanden från de följande åren. Så sent som den 6 juni 1944 – samma dag som invasionen i Normandie inleddes – avfärdade Wieselgren Franz Werfels : Jacobowsky och över-sten , med liknande argument. Författaren hade fann han, ” tydligen ännu icke kommit över reminiscenserna från dåtidens rysk-tysk-judiska konstprogram”

    Härmed syftade Wieselgren, troligen på 20talets avantgardistiska modernism och sociala drama. 1944 ” när alla människor väl äro överens om att betrakta 1920-talet som en sjukdomsperiod, föreföll Werfels drama honom nattståndet.”- – –
    ———————————————————
    NY TID (s): 6 OKTOBER:
    ———————————————————
    Den allmänna kritiken av dramat skiftar, men Ny Tid, (6.10.1944) skrev att pjäsen kan upplevas som ” ett överlägset intelligent svar på de ras-floskler, som i senare tid sökt göra sitt till för män-sklighetens fördumning och framlockande av dess sämsta instinkter.
    ———————————————————– – – Men, ”styckets politiska tendens är naturligt-vis våldsamt tyskfientlig ” – allmänheten grundligt trött på krigsfilmer/pjäser, saknar allt litterärt värde, ur teatersynpunkt misslyckat, ospelbart, och har ingen mission att fylla på scenen, bör refuseras, avslutade Oscar Wieselgren, som måste
    ha blivit något stigmatiserad i efterkrigstiden, som Böök, m.fl.
    ———————————————————-
    SR : FÖRHÖRET:
    ———————————————————-
    Sveriges radio sände för några år sedan en pjäs : Förhöret – där Wieselgren har ”egen” roll, som behandlar efterspelet 1945, till Dramatiska teat-erns uppsättning av ”Gustav Vasa” på Schiller-teatern i Berlin den 19 juni 1941, ”då samtliga officerare kallades ut från publiken för någon form av viktig ordergivning”….
    ———————————————————-

  7. Källa: Kaj Björk: Ett Krig (1989)

    ” — engagerade i ett de mest fantastiska projekt som lanserades under vinterkriget – att finska armén skulle befria en liten bit av rysk mark och där upprätta en ny rysk regering med deltagande av Trotskij och Kerenskij. ” – – –
    ——————————————————–
    Dagens Nyheter 24 mars 2009: ”Ester och ryssar i bråk om 60 år gamla deportationer. ”

    En bok gavs ut i höstas av docent Johan Bäckman
    Helsingfors, ”Bronssoldaten” (som utlöste en deb-att i Estland och Finland som tydligen gått Sverige förbi.) Bäckman menar att Estlands regering missleder opinionen, som med uppgifter om deportationer och massmord på sovjettiden, vill rättfärdiga nutidens behandling av den ryska minoriteten. Ett seminarium av tre estniska författare i Helsingfors 23.3. protesterade mot Bäckmans uppgifter och ville förbjuda hans undervisning på universitetet. – – –

    ” Men t.o.m. nuvarande finske statsministern Matti Vanhanen ” påmindes om en krönika han skrivit 1985, ” om exilbalter i väst som demonst-rerade för ett självständigt Estland – som bråk-makare. ” – – –
    ——————————————————–
    ” Bäckman förklarar i sin bok att Mannerheim försökte att etablera en ” rysk regering” i staden Reboly/Repoli nära finskryska gränsen under vinterkriget, inbjuda Trotskij och Kerenskij för att
    sätta upp den ” Ryska folkarmén”, med ytterlig-are en exilryss, f.d. sekreterare till Stalin. Boris Bashanov, från Paris till Mikkeli.” – – –

    Även 1941 skulle Mannerheim i Vuokkiniemi haft
    planer på att upprätta en ny ” regering” i Karelen för att ena finländare och ryssar. – – -En finsk
    nazist Elias Simojoki, refererade projektet till ”Anschluss”. (Pronssisoturi/Bronssoldaten – bok-blogg)
    ——————————————————–

  8. Citat av Citat””1941 skulle Mannerheim i Vuokkiniemi haft
    planer på att upprätta en ny ” regering” i Karelen för att ena finländare och ryssar. – – -En finsk
    nazist Elias Simojoki, refererade projektet till “Anschluss”. (Pronssisoturi/Bronssoldaten – bok-blogg)””

    Citat, Har den upsjö av alla felaktigheter du spamar här politisk-revisionistiska syften?

    Elias Simojoki, var aldrig nazist, utan tillhörde IKL, ett högerkristet parti som redan 1938 fördömt nazityskland. Vidare skulle det varit mycket svårt för Mannerheim att använda Simojoki till något 1941, eftersom Simojoki stupat i februari 1940 under det finskavinterkriget.

  9. Indubi.

    Egentligen inte meningen för avhandlingen, men IKL (Wikipedia)var en fortsättning av Lappo-rörelsen, nationalister, antikommunister, påver-kade av fascismen på kontinenten, ungdoms-rörelse, svartskjortor ” Blåsvarta”. Simijoki präst med fascistiska sympatier,(inte kristdemokrater direkt), stupade i vinterkriget.

    Bör väl ha varit 1939/40 han uttalade sig om
    Anschluss 38´ i samband med vinterkriget och Karelen. IKL var i valallians med Paasikivis hög-erparti på 1930talet, hade mest 14 platser i riks-dagen, och någon plats i regeringen 1940-42 ca.
    ——————————————————–
    Det som som befanns intressant var Kaj Björks
    (svensk socialdemokrat på högerflygeln) upp-gifter i sina memoarer : Ett krig (1989) – om
    finska planer på en ”rysk folkregering” i Karelen, samt att även Johan Bäckman skrivit om liknande projekt.

    Därför att detta har aldrig varit särskilt känt i Sverige, endast Kuusinens ” folkregering ”1939” i Terijoki, och därför historiskt motiverat att
    ” citera”. Mannerheim hade ju verkligen motiv,
    att splittra en konglomeratstat, som dåvarande
    Sovjetryssland, och det var ju även påtänkt i
    den tyska planerna.

    Mycket möjligt eftersom Kerenskij uttalade sig
    om Ryssland 1939/40 och Trotskij blev ju utan prut mördad av NKVD i Mexico augusti 1940. Det har heller ej satts i samband med detta, vilket också är motiverat att göra.
    ———————————————————
    Dagens nyheters artikel 24 mars av Stefan Lund-berg (HBL) om Bäckmans bok, och demonstra-tionen i Helsingfors den har inte refererats alls i svensk press, och bör därför något återspeglas i denna debatt, precis som Mannerheims projekt med ” provisoriska regeringar ” i Karelen.
    ———————————————————

  10. Simijoki var INGEN nazist som du tidigare helt oriktigt påstått han likt många finländare vill att östkarelarna skulle anslutas till Finland, en tank som redan börjat formats på 1840 talet.

    Det är också HÖGST anmärkningsvärt att du så okrittiskt använder J Bäckman som utan konkurans är Finland störste revisionist.

    Citat, vem är du?
    Som känner Sovjet termelogin så väl, men har uppenbara luckor i ditt historiska kunande?

    Vem är du?

  11. Indubi försöker koka soppa på en spik, ett larvigt inlägg (som inte borde ha modererats, av Arn-stad), är mest intresserad av personangrepp, generalis-eringar. allt som inte kräver arbete, v(eller att lära sig att stava), ja, Indubi föredrar helst trista personangrepp, så varför inte.

    Som det är sagt : Är argumenten svaga – höj rösten.

    Om Simijoki tog över efter statskuppsligan Lappo, (Mäntsälä) , mord, ”skjutsningar” av president Ståhlberg och andra, då var nog inte Simijoki
    ” Guds bästa barn.” Det räcker inte med att vara
    svartrock, för att bli trodd. IKL blev av de allierade förbjudet 1944.

    Indubi framstår nu som blogg-sabotör, som är ute efter att tysta debatten, en typisk misstänkt fasc-istoid hållning, och revisionism bör Indubi tala tyst om, med sin karelska nationalism. Men sakfrågor är inte Indubis likör tydligen. Mannerheim tål tyd-ligen inte att framställas annat än som riddare.

    Häng inte upp på Bäckman, att Finland försökte göra en Sudetenland, Anschluss, revidering av Versailles i Karelen, och andra områden var bara typiskt för vad som sedan kom att bli axelstat-erna. Mannerheim hade som tyskarna flera pro-jekt för att så split, Brödrabataljonen m.m. det var inte främmande, han var ju från början tsar-officer vid hovet.
    ——————————————————–

    • Starka reaktioner från Citat,

      låt oss titta på några påstånden som är typiska för citat:

      1: En tämligen lustig om något förvirad jämnförelse emellan Josef Stalin och Karl X.
      Kommentar: på 1640 talet var regelverket för hur stater skulle lösa sina mellanstatliga tvister outvecklat, Karl X var som vilken europeisk regent som helst. Det kan man inte riktigt säga om Stalin 1940, och förden delen var hitar du Karl X Gulag och Katyn massaker?

      2: Citat av citat: ””Finland stred mot Ryssland bara för att ryssarna anfallit landet, när det nekat Ryss-land försvarsmöjligheter i närheten av Leningrad””
      Kommentar: Så vinterkriget var Finlands fel?

      3:Citat av Citat ””Censuren bevarades och skärptes. Riksdagen ställdes utanför utrikespolitiken. Mot kommunist-erna – enbart repression. (25% i 1945 års val i vänsterallians). Tanner utanför regeringen, men accepterade””

      4:Ett komplet försvarstal för det Sovjetiska handladet i och med bortförandet och avrättningen av Raul Wallenberg.

      Sägs bygga på Björks bok, men är lika grumligt och osant som det mest av det Citat skriver. Först och främst behöls censuren eftersom man inte kunde låta folk lufta sitt förakt och den anti ryska stämining som fanns efter vinterkriget. Att Tanner inte till hörde regeringen var pågrund av Sovjetiska påtryckningar, när fortsättningskriget började blev Tanner handels minister och sedan finansminister.

      Jag har förståt att Henrik Arnstad genom att använda modern finsk forskning vill visa på de verkliga problematiken mellan moral och fortsättningskriget. Ett projekt jag stödjer och som är viktigt. Att sedan på blogg kommentarerna en illadold stalinist eller en person med stalinist sympatier huserar och gjort till sitt forum lär inte göra Arnstads arbete lättare eller lättare ge stöd för hans teser.
      De flesta finska krittikerna av Arnstad avfärdar honom som kommunist, citats kommentarer riskerar bli en black om foten för Henrik.

      Ett bok tips till Henrik är Nick Barons
      Soviet Karelia Politics, Planning and Terror in Stalin’s Russia, 1920-1939

      Varma hälsningar Indubi

  12. Ur: Ett tyskt arbete (2002)
    ——————————————————-
    — ”Med ”avjudningen” av Estland och förintelsen av romer/zigenare var dock inte den tyska ras-istiska politiken i Estland avslutad. Mot den tusen-faldiga estlandssvenska befolkningen som begärt att få komma till Sverige, uppträdde tyskarna storslaget. Efter längre diplomatiska förhandlingar fick de 1943 utresetillstånd.

    Även för de i Estland boende finländarna och ingermanländarna, infördes nya regler , men inte baserade på frivillighet.Då området mellan Peipus -och Onegasjön, som tyskarna brukade kalla Ingermanland, var avsett som tyskt bosättarom-råde, skulle de där boende ingermanländarna under slagordet ” repatriering” avhysas till Fin- land.

    Då Finland var intresserat av arbetskraft pga av kriget, och ingermanländarna fick välja mellan utvisning och tvångsarbete till Tyskland, framstod ”repatriering”, som det minst dåliga alternativet. Totalt blev 65.000 ingermanländare deporterade från Estland till Finland. Ett sammanhang fanns mellan SS-ledningens germaniseringsplaner.
    Till april 1942 greps mer än 11.000 ester och 64.000 finländare/ingerman. på tyska 18. armé-ens område och utvisades från Estland. ”

    ——————————————————-
    (Citat :Kaa Eneberg DN)

    ”GENOM EN uppgörelse med Tyskland som ocku-perade Estland 1943 kunde Finland undsätta ingermanländarna. De räddades undan svält och umbäranden, men de skulle också ersätta den finländska arbetskraft som mobiliserats för krigsuppgifter och var ute i fält. Följaktligen blev de snabbt satta i arbete och kunde förtjäna sitt uppehälle inom industrin och i jordbruket.—-

    —Förflyttningen av ingermanländarna till Finland var en mycket hemlig och svår militäroperation i andra världskriget slutskede. Via det av Tyskland kontrollerade Estland togs ingermanländarna på finska fartyg över till Hangö i Finland. Operatio-nen genomfördes efter komplicerade förhand-lingar. Samarbetet var inte alltid det bästa. Så tyckte tyskarna i ett skede att ingermanländarna, utsvultna och dåligt rustade som de var, skulle vandra över isen till Finland. Förflyttningen förhalades också genom att tyskarna behövde folk till olika arbeten, som att gräva skyttegravar. Många dog under de svåra sanitära förhållanden i lägren där tyfusen härjade. Tiotusentals inger-manländare som ansågs opåtliga hade också förts österut från det belägrade Leningrad. Oräkneliga av dem, främst åldringar och barn dog.(Kaa Eneberg DN.)
    ——————————————————-

  13. ”””Häng inte upp på Bäckman, att Finland försökte göra en Sudetenland, Anschluss, revidering av Versailles i Karelen, och andra områden var bara typiskt för vad som sedan kom att bli axelstat-erna. ”””

    Men vad skall vi kalla den Sovjetiska erövringen annekteringen av Karelen, östra Polen, Bessarabien, Kyrilerna,Estland, Lettland och Litauen då?

  14. Indubi – du har fel alias – du är ingen tvivlare,
    utan mer en typiskt doktrinär person, som inte riktigt kan ”läsa” matchen.

    ” 1: En tämligen lustig om något förvirad jämnförelse emellan Josef Stalin och Karl X.”

    Indubi kan inte göra ett inlägg utan person-angrepp, och stavar som en kratta, total dyslektiker/fanatiker, som inte duger till illegal IKL:are ens. (förvirad) (jämnförelse). Marsch tillbaka till skolan för dig, annars kommer du att revidera hela svenska språket, och då har vi ingen nation att försvara, värd namnet.

    Är Indubi en produkt av ” flumskolan” då förstår jag kapten Björklund. Ditt första inlägg blev ser-iöst besvarat, men Indubi är ute efter ett bråk, och det är inte intressant att kriga om kriget, med dina inlägg, sorry, för allvarligt. Det är tredje inlägget med stämplingar och personangrepp, och får skrivas på Henrik Arnstads konto.

    Som sagt, Indubi är humorlös, f.ö. ett politruk-ämne, just att stämpla folk som tillhörande den och den kategorin,” kommunist ”, ” black om foten” etc. visar Indubis totalitära inställning,
    spela på bollen istället. Bättre att ha ” stalinist-sympatier” än som Indubi vara totalitär i sig , och ute för att tysta ner, rensa ut etc.

    Att finska forskningen och ingen forskare alls
    förstått att tyska armén i Finland släpade med
    sina slaktarekommandon, så fort de var ute för att plundra, är bara så typiskt de apologeter som
    styr forskningen, som blundar för Finlands upp-görelse med sin historia, och är egentligen ett
    rungande underbetyg åt historikerna och där har avhandlingen om Einsatzkommando Finnland varit viktig, men dessa fakta borde har varit kända tidigare. Det är de ju på andra breddgrader.Men det är viktigt att Henrik Arnstad fokuserat på frågan, även om vissa hotar med k-ordet. Next stop! Leningrads belägring 1941-44.

    Läste Indubi inte citaten från denna tidskrift som finns på denna blogg ? Här finns det mesta i genren, från de flesta vinklar.

    ——————————————————–
    Ur Journal of Baltic Studies. 39: (2008):4
    ——————————————————–—————
    Av : Marko Lehti Tammerfors/Åbo universitet, // Matti Jutila : doktorand, statskunskap Helsing-fors universitet, Alexanderinstitutet, // Markku Jokisipilä, forskare i samtidshistoria universitetet Åbo / Helsingfors.
    ———————————————————
    En artikel om händelserna kring Bronssoldaten 2007: (fritt översatt från engelska i kortare refe-rat) (Om detta nu inte inkräktar på tidskriftens och författarnas upphovsrättigheter, önskemål, – – en genomarbetad och intressant artikel med
    nya insikter)
    ———————————————————
    Händelserna kring den estniska regeringens bortflyttning av det sovjetiska monumentet Bronssoldaten 2007 (inv. 1947) inkl. dess krigs-gravar från (1944) väckte stor uppståndelse.

    Kriget ses fortfarande som en viktig del i det koll-ektiva minnet, en förankring i den individuella identiteten. Men glömska, minnesförlust är även en viktig del i det nationella dramat, opassande delar,och onödig splittring förträngs. Men koll-ektiva minnen omskapas för att passa nya pol-itiska omständigheter.
    ———————————————————
    Böcker som Svarta boken om kommunismen utgavs,, som jämförde nazifolkmord med att kommunistiska grymheter ansvarade för en stö-rre andel döda än någon annan känd ideologi.

    Det fanns ökande revisionistiska tendenser i krigshistoriegrafin,och vissa konservativa, höger-skribenter, ville ge Hitlertyskland förtjänsten av att ha kämpat mot Sovjetunionen och räddat Europa från kommunismen.

    I länder som befunnit sig i den ryska inflytelse-sfären kom denna revisionism att inriktas på att rehabilitera de inrikes allierade till Hitler. T.ex. rumänska, ungerska och finska politiska mytolo-gier åkallade ständigt idén om att utgöra ett bål-verk för den västerländska civilisationen, mot barbariet i Öst. Den huvudsakliga tendensen här har varit att framhäva dåvarande ledarskapets patriotism och antikommunism, men även att spela ner det fascistiska och nationalsocialistiska inslagen från förr.

    Kalla krigets lidande används i dessa länder som en ursäkt för att distrahera uppmärksamheten från deras antisemitism och aktivt deltagande i Förintelsen, vilket kritiseras av bl.a judiska orga-nisationer.

    Demonisering av socialismen, understrykande dess våldsamma anti-nationalism, har blivit an-vändbara redskap för politiker som uttrycker sitt brott med det förflutna, särskilt för nationalistiska partier på högerkanten.

    En defensiv nationalistisk diskursstrategi,för att försona sig med kontroversiella och motsägelse-fulla delar av det kollektiva minnet, och för det andra att motverka extern kritik, selektiv efter-klokhet, och undvika historiskt ansvar. Här bedö-ms de politiska ledarna från 1930-och 40talen enbart utifrån deras patriotism och trohet mot nationella målsättningar.

    Den konsekventa etnocentriska berättelserna från kriget kretsar kring sånt som, militär strat-egi, uttryck för patriotism och nationellt öde, lämnar mycket litet utrymme för mer komplic-erade frågor som skuld, valmöjligheter, orsaks-sammanhang, behandling av minoriteter osv. De tidigare ledarna ses som nationella hjältar och kollaboration med Nazityskland mera som ett instrument för att säkerställa det nationella intresset.
    ———————————————————
    Trots ekonomisk framgång, och EU och Nato-medlemsskap på den estniska sidan, Sovjetuni-onens kollaps på den ryska, spelar kriget en avgörande roll i relationerna.
    ———————————————————
    Bronssoldaten invigdes i september 1947, och tillägnades Tallins befriare, högtidlighöll minnet av de Röda armésoldater som erövrade staden tre år tidigare. Soldaten själv är anonym, men bär en specifik och igenkännbar uniform. Återbegrav-ning av fallna soldater, evig eldslåga, (1964), ökade det heliga i platsen.

    Snart efter att ha uppnått befrielsen försökte den estniska regeringen att mjuka upp monumentets symbolvärde, eftersom dessas budskap var helt motsägande till den nya berättelsen om den sov-jetiska eran som en grym ockupation.

    Men soldaten hade fortfarande sin uniform och den var en central plats för det återupptagna Segerdagsfirandet för de rysktalande esterna.

    För esterna symboliserade statyn deras nationella tragedi. Firandet av minnet av en rödarmésoldat, den som organiserade deportationer, en krigs-förbrytare, en mördare, profanerade den estniska nati-onen, en tolkning som fortfarande vidmakt-hålls.I den senare debatten om identiteten har de estniska myndigheterna koncentrerat sig hårt på att “av-estnifiera statyn. .

    En officiell utredning tillsattes för att visa att mod-ellen inte var den estniska olympiamästaren i brottning, Kristjan Palusalu, en nationalhjälte, utan nog en snickare vid namn Albert Adamson.

    Det faktumet att modellen, skulptören( Enn Roos) och hans överordnade arkitekt (Arnold Alas) alla var infödda ester, var djupt störande för berätt-elsen om en stabil estnisk motståndsrörelse, den främmande naturen av sovjetsystemet och det estniska offerskapet. Statyn föreställer bevisligen en estnisk rödarmésoldat, som manar esterna att bygga ett sovjetsamhälle.
    ———————————————————
    Men bronssoldaten har inte varit det enda stör-ande krigsminnesmärket, i det s.k monumentens krig. I Lihula restes 2004 en stentavla av en grupp krigsveteraner som stridit i tyska armén, “Ester som kämpat 1940-1945 mot bolsjevism och för återupprättandet av den estniska självständigheten.” åberopande “eftersom ingen nationell armé fanns tillgänglig.”

    Hyllandet av WaffenSS veteraner blev hårt kri-tiserat av ryska regeringen och av judiska organ-isationer och EU. Under utländsk tryck fick est-niska regeringen avlägsna monumentet, bara 14 dagar efter dess invigning.

    Efter Bronskriget instiftade den estniska reger-ingen den 8 maj som minnesdag för krigets stu-pade, som var en demonstrativ avvisning av en rysk/sovjetiska 9 maj , Segerdagstraditionen. Den 8.5 var inte avgörande för esterna då en period av sovjetterror kulminerade med mass-deportationer den 25.3.1949.
    ———————————————————
    “Nationaliseringspolitik”, ses ofta som ett sätt att stärka den statsbärande men svagare nationa- liteten, och riktas mot nationella minoriter, eller samtida eller potentiella immigranter, i motsats till minoritetsnationalism. Kärnmotsättningen handlar ofta om att en grupp skall anses som ” nationell minoritet”. En tredje grupp kan bli hemlandsnationalister, som hävdar att man bör skydda sina landsmän mot den nationaliserande staten.

    Bronssoldaten blev exempel på “nationaliser-ande” nationalism. Estland underströk sin suver-änitet att fatta beslut utan att konsultera någon annan.
    ———————————————————
    Ryssland såg behandlingen av Bronssoldaten som ett sätt att ifrågasätta betydelsen av deras seger, en vanlig trend i Baltikum. Stora fosterländska kriget formar en grundläggande föreställning i den ryska nationella medvetenheten och det koll-ektiva minnet.

    Sovjetunionen räddade Europa från nazismen, blev offer för oprovocerad aggression, och reste sig från nederlagets brant och besegrade inte bara Wehrmacht utan befriade även det ockup-erade Central- och östeuropa. Den allierade seg-ern skulle inte ha varit möjlig utan offren av sovj-etsoldaterna och dess befolkning.

    I utländska kommentarer är det vanligt att tolka det ” Stora fosterländska kriget “, dess extra-ordinära plats i rysk historiskt självbild som bevis på en sovjetisk propagandsucce, och den sista synbara reliken, av en f.ö. så misskrediterad stat. Men genom att överleva kommunismen, visade sig den heroiska berättelsen vara större än Sovjetunionen och åtminstone oberoende av det. Heligheten i kriget är både djup och starkt känd av vanliga ryssar, att vara medlem i en nation som uppnådde en så storartad och epok-görande seger.

    Ryssen kan samtidigt se kriget som både en in-human symbol för stalinism, men även en källa till nationell stolthet och patriotism. Denna upp-fattning förändras inte av regimförändringar. Som byggsten i den nya ryska identiteten trium-ferade “1945″ över tsartiden och sovjetepoken.

    Segern över nazismen utgör även den stora be-rättelsen om hur Ryssland europeiskhet har def-inierats, att ifrågasätta segern är jämförbart med att ifrågasätta Rysslands ställning i Europa.Medan EU samtidigt deklarerar sitt monopol att definiera Europa, har Ryssland blivit kvar i och förnyat den gamla berättelsen, baserad på arvet från andra världskriget.
    ———————————————————
    Efter Sovjetunionens kollaps har slutet på kri-get deklarerats i minst tre delmoment i Estland : 1. först återvunnen självständighet, 1991; 2. när de sista ryska trupperna drogs tillbaka, 1994, och 3. när de baltiska staterna blev medlemmar i både Nato och EU 2004.

    Vad som förvånat är att varken avslutningen av kriget, eller Estland som ” liten tiger”, har varit tillräckliga för att radera ut kriget från det estni-ska kollektiva minnet.
    ———————————————————
    1998 kritiserade ryska regeringen hyllningar till lettiska WaffenSS -divisionen, och delade in Euro-pa i två, det “sanna och det falska ” . I denna diskurs försvarade Ryssland med andra europ-eiska stormakter, de europeiska värdena mot – barbarism.

    Denna argumentation, riktades mot väst men även inrikes,för att marginalisera de baltiska staterna till obetydlighet. 2005 deltog bara Lettlands president, på Segerdagen i Moskva, vilket kunde undergräva de baltiska staternas position, inom Nato. Den ryska regeringen förklarade sin ståndpunkt officiellt:
    ———————————————————
    ” Termen ockupation kan inte användas för en legitim utvärdering av situationen i Baltikum i slutet av 1930talet, därför att det ej rådde ett krigstillstånd mellan SSSR och de baltiska staterna, inga militära operationer genomfördes, och trupperna introducerades på basis av ett avtal, och med snabbt godkännande av dessa myndigheter, som fanns inom dessa republiker vid denna tid – oavsett vilken åsikt man har om dem. Tilläggas kan att när Lettland, Litauen, och Estland blev delar av SSSR, så fanns det under hela denna period, nationella beslutande församlingar, med undantag av när SSSR:s territorium var ockuperat under kriget.”
    ———————————————————
    Tyngdpunkten i estnisk utrikespolitik finns i öst. Skälen för denna – ihållande närvaro av Ryss-land går långt utöver säkerhetspolitik, till de tre kärnelementen i den estniska ” berättelsen”, 1. civilisationsberättelsen, 2. etniskt oberoende, och 3. minnesförlust/förnekande av den sovjetiska tiden.

    Ryssland har samma roll som en hotande ” and-re”, mot vilka alla delar av det estniska nationella dramat kontrasterar. Mer än militärt – är hotet kulturellt och civilisatoriskt, och är riktat mot själva kärnan av den estniska ” berättelsen”.

    Kärnan i det post-kalla-krigets estniska drama utgörs av en civilatorisk berättelse, som definerar vad Estland är och inte är. Genom att betona lan-dets fundamentala skillnader från Ryssland, plac-eras Estland på den västra sidan av den civilisa-toriska förkastningen. Genom att förkroppsliga skillnaderna, skapar den föreställningen att Est-land är fundamentalt osäkert – som beläget vid en omstridd civilisations (den ryska) gräns.

    Denna ständigt närvarande känsla av osäkerhet är inte nödvändigt länkad till den ryska staten eller militärt hot från den, utan ramas istället in av villkor som, den ryska identiteten och rysk kultur som sådan. Ryskheten framställs som en naturlig fiende till Väst. Individer och personer som stödjer integration med öst ses som poten-tiell femte kolonn.

    Den kollektiva minnesförlusten och förnekandet, den tredje bärande egenskapen i berättelsen me-nar att hela denna (sovjetiska) perioden kan en-bart beskrivas som – lidande och motstånd. Ett talande exempel är Ockupationsmuseét och Kam-pen för Frihet, i samma stadskvarter som statyn.

    Estniskhet under sovjettiden reduceras till ” strä-van efter frihet, aldrig förlora hoppet”. I denna etnicerade berättelse är motstånd den enda san-na estniska dygden – och allt annat utgör främ-mande rysk kultur.

    Men den aktiva rollen som infödda ester spelade i politik och kultur har tystats,och även att in-födda (ethnic) ryssar blev deporterade under den första sovjetockupationen. Paradoxalt, samtidigt som allt sovjetiskt inflytande på estnisk kultur, är omstridd – behövs sovjettiden samtidigt för att dramatisera den nationella berättelsen.
    ———————————————————
    På 1990talet betonade den estniska diskursen som varande etn offerroll, som tvingade väst att acceptera landet i EU och Nato. På 2000-talet betonades i stället den heroiska berättelsen om en “liten tiger,” vars framgångsrika förvandling från sovjetekonomi till en seriös spelare i den globala ekonomin, var helt enastående, en skick-lig reformatör, som istället för att följa den euro-peiska vägen, leder denna utveckling, och visar väg.
    ———————————————————
    Efter att ha uppnått EU och Natomedlemskap, har den gamla passiva självbilden, ersatt offerbilden för en mer aktiv, med nya monument, som Maar-jamäe. (Tallin, betraktat som avvärjningsstrid, där ester deltog med tyska soldater, mot Röda arméns offensiv 1944).

    Bronssoldatens opasslighet, har ökats av minnes-skiftet från deportationer till glorifiering av estni-ska soldater. Tidigare symboliserade statyn det estniska folkmordet, men detta skulle ändras drastiskt om Bronssoldaten kan ses som en est- nisk soldat – i sovjetisk uniform.

    Detta skulle grundligt kollidera med det nya her-oiska estniska dramat, som identifierar estnisk pat-riotism enbart med de estniska soldaterna i den tyska armén, och framställer Röda armén som en inhuman och markerat icke-estnisk ockupant. Då skulle Bronsoldaten symbolisera en förrädare mot sin nation, och just denna friktion är bara inte tillåten i den förenklade nationella berättelsen.
    ———————————————————
    Men statyn har mest haft en roll som samlande punkt för den rysktalande minoriteten, och mera burit en gemensam och särskild betydelse som minnessymbol, mer än symbol för sovjetisk poli-tik och makt. Bronssoldaten måste först och frä-mst ses som ett desperat skri från en minoritet för att bli erkänd. Kanske tog man bort den enda existerande alternativa tolkningen av det estniska dramat.
    ———————————————————
    ” Den idealiska kriteriet för civiliserad nationalism är inte assimilation, men löftet om en plats av erkännande och värdighet för varje etnisk sub-kultur, inom den allmänna arenan inom nationen i stort.”
    ———————————————————
    Tyske filosofen, Habermas hävdar att det är de gemensamma europeiska minnena av grymheter och tragedier, nationalism, imperialism, kolonial-ism, två storkrig, förintelsen. som skall binda ihop efterkrigseuropa.
    ———————————————————
    En estnisk och rysk appell till kriget som begäran att få europeisk identitet inte längre hållbar, för att kriget är inte längre en del av en dominer-ande diskurs i ett EU som siktar på en roll som global aktör.
    ———————————————————
    Men det behövs andra berättelser, de gamla ryms inte inom samma pjäs, hjältar blir skurkar i de olika uppsättningarna. De mest uppslitande konflikterna i historieuppfattningen är de som kommer ur situationer där hjälten för den ena parten ses som förövare av den andra. Följande Aristoteles filosofi – finns tre olika lägen, epos, tragedi och komedi.

    Men komedi kan vara en alternativ form av ber-ättelse. Även om historien om Bronssoldaten inte tillhör de lyckade, goda sagorna, finns det drag av komik i dramat.
    ———————————————————
    Under den första självständighetstiden var Krist-jan Palusalu en nationalhjälte, som vann två guld-medaljer i brottning vid Olympiska spelen i Berlin 1936. Efter den första sovjetiska ockupationen 1940 blev Palusalu deporterad och dömd till döden, men straffet förvandlades till militärtjänst på den finska fronten, 1941. Han deserterade från Röda armén och löpte över till den finska sidan, och ropade : – ” Skjut inte, här kommer estniska pojkar ! ”

    Han tillfångatogs, och blev snabbt igenkänd av den finska regementsläkaren dr Heikki Savola-inen, som även varit olympiamedaljör (2 brons :gymnastik) i Berlin. Finland återsände Palusalu till Estland, som fortfarande var i tyska händer, men han tillfångatogs igen när de sovjetiska styrkorna befriade landet från tyskarna, på hösten 1944.

    Han frigavs 1946 utan dom, samtidigt som Enn Ros höll på att skulptera monumentet. Hans idrot-tsmeriter blev inte allmänt erkända och hyllade av sovjetmyndigheterna, då OS i Berlin aldrig erkändes, och han sågs inte som en verkligt mönstergill sovjetmedborgare.

    Men ändå blev han modellen för Bronssoldaten. han levde ett normalt och stillsamt liv på lands-bygden och arbetade ibland som tränare i brott-ning. Palusalu har presenterats som en national-hjälte vars livshistoria återspeglar den estniska nationens historia.

    Men om förloppet berättades i form av en komedi skulle inte alla sovjetaktörer behöva vara onda ; Palusalu frigavs av någon sovjettjänsteman, fast han deserterat från både arbetsläger och straff-bataljon, och tilläts sedan att bo på den gård som han fått efter OS-medaljerna.

    Båda dessa åtgärder skulle ha varit omöjliga i ett system som var omänskligt och ondskefullt i sin själva kärna. Än mer komplicerade historier mer tursamma, kan berättas om krig och ockupation. Ländernas historia kan även berättas mindre nat-ionalistiskt, och framhäva komplexiteten, dolda agendor, och “switchovers”, som döljs under förenande berättelser av gott och ont.

    Detta skall inte ses som att förolämpa den nati-onella värdigheten, mera att erkänna att folk i det förflutna, levde i en komplex värld utan enkla lösningar, precis som vi gör idag.
    ——————————————————-
    + Komm: + Bl.a. några noteringar från tidningen engelskspråkiga : The Baltic Times: & m.fl. media.
    ———————————————————
    Sedan artikeln skrevs har lågkonjunkturen även nått de baltiska republikerna, tillväxt på 10% har vänts i minus, med demonstrationer, i Riga som skylls vara dirigerade från Ryssland, fast vissa lettter säger att den beror på att lettiska reger-ingen hanterat nedskärningar mest på “ryskt” auktoritärt sätt, som medfört opposition, bland letterna.
    ———————————————————
    I Estland har nedskärningar stoppat översättning av all estnisk lagstiftning till ryska, bortkoppling av ryska satellitkanaler från kabelbolagen, (av prisskäl)., som påverkat 100.000tals ryska ester.
    ——————————————————–
    Ett exempel på estniskt samarbete med sovjet-regimen var att framlidne presidenten Lennart . Meris bror, deltog som officer i sovjetisk deport-ering av ester i slutet av 1940talet, vilket blev en domstolssak, för en tid sedan.
    ———————————————————
    Enligt Wikip. förnekar den estniske skulptören att Palusalu stått modell för Brons-soldaten:
    ———————————————————

  15. ———————————————————
    DAS EINSATZKOMMANDO
    OSLO:
    ———————————————————
    Den 20 april 1940 gav tyske säkerhetspolisens chef Reinhard Heydrich order om att förbereda Einsatz av säkerhetspolisen och säkerhetstjän-sten (SD) i Norge. (Som i alla ockuperade länder)

    Den 25 april var två regementen av Waffen-SS (SS-Totenkopfsregemente 6 och 7, ur SS-divis-ionen Das Reich), under Kriminalrat Opitz och RSHA Dr Siegfried Engel. Walter Rauff var då i Norge för att organisera kommunikationsvägarna
    till Tyskland. Walter Stahlecker, Sipo/SD i Böh-men-Mähren var då redan på väg sedan den 16 april, för att bli BdS: Norwegen.

    Einsatzkommando Oslo bestod av 96 man, Ein-satzk. 2: Kristiansand, 26 man, Einsatzk.3 : Stavanger 24 man, Einsatzk.4.Bergen 32 man,
    Einsatzk. 5 Drontheim: 38 man. Einsatzk. 6 Tro-msö. (Opitz tillhörde Ek. Oslo under regerings-rådet Fehlis, senare känd Gestapochef i Norge, som Harry Söderman träffade 1945).
    ———————————————————
    Det var denna grupp som senare som senare fick
    den avgörande exekutiva funktionen i förföljelsen
    av norska judar och norska motståndsrörelsen.
    ——————————————————–
    Tidigt på morgonen den 16 augusti 1940 slog Gestapo till mot Norges kommunistiska parti, (NKP) ungdomsrörelse och press. Redan i slutet av april 1940 hade SD skaffat sig underlag och kartotek med underrättelsematerial om ledande
    norska kommunister. Ett sammandrag blev utdelat till Einsatzkommando Oslo och skickades med kurirer till övriga Einsatzkommandos utanför Oslo.

    2 officerare och 90 man från Schutzpolizei, samt 1 officer och 30 man från norska ordningspolisen.
    34 norska civila poliser samt resten av Ek. Oslo.
    Utanför Oslo, sattes WaffenSS, Schutzpolizei och norsk polis in.

    I Oslo genomsöktes 80-90 lägenheter, parti- kontor,tidningen ” Arbeideren”, beslagtog prenu-merationsregister. medlemskartotek, 11 personer togs in på Gestapohuset, Victoriaterrassen.Alla medlemmar i NKP blev registrerade. NKP var
    närmast ett,konkursbo, bara skulder,(som Saab), några pengar från Moskva stod inte att finna.
    ——————————————————–
    DÖDSÄNGELN FRÅN GENUA: EK OSLO !
    ——————————————————–
    Siegfried Engel (dödsängeln från Genua) blev dömd 1999 ca till livstid för massavrättningar
    av 200 italienare. 59 partisanfångar i Turchino- passet 19 maj 1944, 147 politiska fångar 6 + 11.4 1944, 20 fångar Portofino december 1944, och 22 i Cravasco 23 mars 1945. Dömd till livstid (som SS-mannen Erich Priebke av domstolen i Turin.)

    Det finns inte ett namn på tyska officerare i Norge, Finland och i kontakt med Sveriges säpo
    som inte(!) är krigsförbrytare, massmördare, för-intelseansvariga, Otroligt farliga personer som funnits bl.a i Sveriges närhet, som är okända för
    ” historikerna”. Betänkligt !
    ——————————————————–

  16. Jag ber er bägge att lugna ner tonen nu. Sluta bedöma varandras personlighet. Ok?

  17. Jag får tacka Citat för morgonens skratt…

    Först anklagas JAG för att vara en humorlös politruk, sedan följer något som nästa liknar politiskt manifest för den ryska aggresiva politiken gentemot Estland (Lol).

    Och lugn jag skall INTE störa debatten, (eller monologen ). Jag tro dock inte det är åt Citats håll Henrik vill dra fokus….

  18. Citat, vad har utgivandet av en bok i Finland/Estland om de Sovjetiska depotationerna att göra med den spekulativa uppgiften om ett hypotetiskt Finskt sammarbete med Kerenski under vinterkriget.

    Det måste vara flumskolan som gör att jag missar den kopplingen, men du som är så duktig speciellt på metodik kan väl förklara? (Eller finns det medicinska skäll)

    Och är det som du påstått Finlands fel att Vinterkriget bröt ut?

    Och förklara skillnaderna mellan Sovjetisk erövring och ockupation och på finsk, var för är den finska värre?

    Du använder ju Henrik Arnstads författarskap till att vittvätta Sovjetunionen och Putins Ryssland i alla lägen. Allt från Raoul Wallenberg till staty kris, här finns inget att anmärk på.

    Dessutom en berättigad fråga eftersom du klankar ner på ”min bildning”, vet du skillnaden på ett akademiskt verk och ett populärhistoriskt?
    Att döma av det som står i din textmassa så verkar det inre så


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: