Skrivet av: Henrik Arnstad | tisdag, 3 februari 2009

Smakprov ur kapitlet om Tyskland

Följande text ingår i kapitel 2:

Exemplet Tyskland – Himmler, barnbarnet och skammen

[…]

Avnazifieringen når sin höjdpunkt i Nürnbergprocesserna men samtidigt startar Kalla kriget.

Den nya konflikten gör att fokus förflyttas bort från Tysklands politiska mörker. De första som ger upp avnazifieringen är britterna och fransmännen, ”eftersom ett konsekvent genomförande omöjliggjorde fortsatt samarbete med den tyska administrationen” skriver historikern Ulf Zander.

Även amerikanerna anser att antikommunism är viktigare än antinazism och många tyskar återfår viktiga samhällspositioner, trots att de varit medlemmar i NSDAP. Den ockupationsmakt som ihärdigast fortsätter avnazifieringen är – föga förvånande – Sovjetunionen. Fram till februari 1948 internerar den sovjetiska ockupationsmyndigheten mer än en halv miljon tyskar. Nazisterna ersätts på sina samhällsposter av tyskfödda kommunister, utbildade i Moskva.

År 1949 slår de västallierade ihop sina ockupationszoner till Förbundsrepubliken Tyskland, vanligen kallat Västtyskland. Det sovjetiska svaret blir att grunda Östtyskland (egentligt namn Deutsche Demokratische Republik – förkortat DDR). Denna delning innebär att det tyska folket får två helt olika minnesbilder av nazismen. Det demokratiska Västtyskland ser sig självt som arvtagare till det gamla tyska riket, vilket innebär ett problematiskt förhållande till tiden 1933-1945. Uppgörelsen med den egna historien dröjer (historiker talar om ”1950-talets tystnad” – The Silence of the 50’s). Enklare blir det i kommunistdiktaturen Östtyskland, som anser sig ha nått nästa stadium i utvecklingen. Därmed saknar statsbildningen kontakt med ”fascismen”, enligt den officiella retoriken. Förhållandet till Nazityskland blir därmed – om än på tvivelaktiga grunder – enklare att hantera. Bland annat blir det något vanligare att östtyskar säger sig ha anat Förintelsen, jämfört med västtyskar.

Folkmordet på judar lyfts däremot inte fram i Östtyskland utan ses som en del av Hitlertysklands allmänna massmord som även drabbat sovjetmedborgare, kommunister och så vidare.

Problemet för befolkningen i både Öst- och Västtyskland är att mänsklighetens syn på dem inte påverkas av att avnazifieringen upphör åren efter kriget. En utmärkt illustration är det sjätte avsnittet av den världsberömda brittiska TV-serien Fawlty Towers (”Pang i bygget” på svenska) från 1975. Avsnittet heter The Germans (”Tyskarna”) och handlar om hur humorseriens huvudperson – den koleriske hotellvärden Basil Fawlty – får tyska gäster på värdshuset. Trots att det gått 30 år sedan krigsslutet har Basil bara en tanke i huvudet: Ingen i personalen får nämna andra världskriget (”don’t mention the war!”). Självklart misslyckas Basil själv med detta – hans imitation av en marscherande Hitler, utförd framför de gråtande tyska gästerna, utgör en av humorhistoriens höjdpunkter.

När gästerna påpekar att de inte initierat denna hemska upplevelse kommer Basils svar blixtsnabbt:

– Yes, you did! You invaded Poland!

Notera att Basil använder det kollektiva begreppet ”you” (”ni”) utan att veta om någon av gästerna verkligen har deltagit i krigshandlingarna. Denna allmänna tankegång om Tyskland – som uppvisas så effektivt i all sin pinsamhet i Fawlty Towers – är aktuell än idag. Det tyska folket är förbundet med nazismen. Själva det tyska språket förknippas med militarism och nazistiska begrepp, uttalade hårt och korthugget. För den som inte kan tyska blir en dikt av Goethe från slutet av 1700-talet – An Der Mond (”Månen”) en lingvistisk kalldusch, därför att de obegripliga orden är så vackra:

Füllest wieder Busch und Tal
Still mit Nebelglanz,
Lösest endlich auch einmal
Meine Seele ganz.

Tyska som ett vackert språk? Det är inte så det betraktas av omvärlden. Inte efter Förintelsen.

[…]

Annonser

Responses

  1. ———————————————————
    Ur : Mert Kubu : Gustav Möllers hemliga polis (1971) Rabén & Sjögren
    ———————————————————
    Detta arbete som väl Henrik Arnstad har på litt-eraturlistan,tar väl nu ”brödet ur mun” på denne, (allt enligt ”Kurir´n”-intervjun, kan ju vara lämp-ligt organ, eftersom några av den högertidning-ens journalister var drivande i mordbranden mot kollegan Norrskensflamman i Luleå 1940).

    Mert Kubu , DN-journalist , beskriver bl.a. en hel del av hur den judiska befolkningen i Finland be-handlades, och hur en större utlämning av jud-iska flyktingar hade hindrats av finsk opinion, 1942.

    Men boken har även en lista på ett 70tal (76) utlämnade personer, och uppger att judiska jur-istkommissionen i Finland kartlade samarbetet mellan Valpo och Gestapo i Tallin, Martin Sand-berger.

    Utlämnade var bl.a ryska medborgare, östkarel-are, ingermanländare, estländare, polacker, jud-iska flyktingar, statslösa, ” misstänkta kommun-ister” samt några som strandat i Finland som fri-villiga i vinterkriget 1939/40, belgare, fransmän, och samtliga betraktas som inhumana utläm-ningar. Namnen återkommer i Elina Sanas bok: Luovotetut (2003).
    ——————————————————–
    Några namn återges i den finske nazistens Örnulf Tigerstedts bok : Statspolisen slår till. (utg. 1942) Marija Emma Schule f.1896, till Finland 1933, (Auschwitz enl. Sana) samt Edvard Kirhoff rysk medb. som i boken anklagas för spioneri, ”som skall utlämnas. ” Valpo hade ju under 1930talet anordnat ” monstruösa ” rättsprocesser i tidens stil – mot allt till vänster om socialdemokratin.”
    ——————————————————–
    Aarno K. Anthoni. Chef för finska säpo-polisen: Valpo
    ——————————————————–
    1941 : en hemligstämplad reserapport av Valpo-mannen O. Viherluoto, som sänts till SD och Ge-stapos högkvarter i Tallin för att förhöra en fän-gslad ledande estländsk kommunist Karl Säre. f. sekr. Fick samtidigt mängd information från tyska Sicherheitsdienst (SD) och estländska kollabora-törer.

    Det fanns då 10.000 politiska fångar i tyskockup-erade Estland. I Tallin fanns 2.600 fångar, varav förhörda: 1.450 personer, 80 hade frigivits och 480 hade skjutits. De sista 80 före Valpos besök. Efter erövringen av Tartu hade man 2.600 judar och kommunister, många judiska barn dog av hunger. Enstaka äldre judinnor fick s.k ” söt mat ”= förmodligen avrättning i Tallins centralfäng-else.
    ———————————————————
    Aarno Anthoni: utsågs 1.4.41 till Valpo-chef (Säkerhetspolisen).
    ———————————————————
    ” Det sprang mycket folk i Valpos lokaler, från SD och Gestapo.

    På våren 1942 hade Anthoni besökt Berlin och träffat Heydrich , Eichmann : Två versioner av besöket enligt SS-Oberführer Friedrich Pantz-inger. Protokoll förhör: . . .efter kriget.

    Denne ville ha en polisattaché i Helsingfors, men det godkändes ej. (fanns i Sverige hos säpo från 1941). Gestapo ville att övervakn. av finska judar skulle överlämnas till Gestapo. Anthoni hade med en lista över i Finland boende judar och gav denna till Gestapo för att flytta judar till koncentrationsläger.

    De förhandlade med 1.e byrån : SS-Brigade-führer Streckenbach och Eichmann SS -Ober-stürmbannführer,SD-chef Müller som gav den listan till Panzinger som gav den till Eichmann.

    Anthoni var helt inställd att bistå tyskarna, och besökte koncentrationslägret Sachsenhausen i Oranienburg = 12.000 fångar, (kriminella, kom-munister, homosexuella, lösdrivare. vapenväg-rare,i åldern 18-70 år samt ryska krigsfångar = 1.000.)

    Förhör / F. Panziger:
    ———————————————————
    Vid Anthonis besök i Tallin hösten 1942, arrang-erade Einsatzkommandochef 1a. (1941-43: Bal-tikum) Martin Sandberger en fest för denne på officerskasinot på Toompea och efter festen åkte sällskapet i bilar till de judiska massgravarna i närheten av Tallin.

    1. Låg dessa massgravar i skogen Rautsiko och växte där obetydliga björkar ?

    2. Lovade Anthoni att sända judar från Finland för att fylla gravar med ?

    Pantzinger nekade till att detta skett, kände ej till, men uppgav det fanns i närheten av Harku ett större judiskt gravställe. Anthoni deltog en supé i Sandbergers tjänstebostad i Kostivere.
    ———————————————————
    Professor Erik Castrén skrev ett utlåtande som rättfärdigade politiska flyktingars utlämnande till Gestapo, den 14.12.42 :” utvisningar av egna medborgare är nämligen statens inte angelägen-het, även grupputvisningar måste anses tillhöra… ” Finland hade inte anslutit sig till en flykting-konvention i Paris av år 1935, utan allt är helt beroende av finska myndigheternas enskilda bedömning ”
    ———————————————————
    Martin Sandberger i Sicherheitsdienst och Gesta-pochef., kände Anthoni väl, och besökte varan-dra. 5 ggr i Tallin och 5 ggr Helsingfors. Inrikes-minister , Toivo Horelli ville ge Sandberger en finsk orden, i Helsingfors, samt tackade för den-nes hjälp vid avtransporter av ingermanländare.

    Anthoni flydde till Sverige hösten 1944, rättegång mot Anthoni i Åbo 1947 ca, man fann det inte bevisat att Anthoni under ett besök i Berlin över-lämnat en förteckning över alla i Finland boende judiska flyktingar och lovat att utlämna dem till nazisterna, men fick varning av rätten, men sen-are skadestånd av staten för tiden i häkte.(Mert Kubu 1971)
    ——————————————————–
    Men de namn på tyska officerare/ polistjänste-män som nämnts här och som tyska mottagare av utlämnade i Sanas bok, har samtliga tunga bakgrunder som officerare/ledare i förintelse-maskineriet:
    ———————————————————
    Friedrich Panzinger : Einsatzgruppe A : (Sonder-kommando 1a. och b.) Baltikum/ Vitryssland sep-tember 1943 – maj 1944. Satt 10 år i sovjetiskt fångläger, avl. 1955.
    ——————————————————–
    Martin Sandberger : Einsatzgruppe A :Sonder-kommando 1a. (juni 1941 – oktober 1943) Est-land, massmord på judar, sen chef SIPO, SD i Estland. Dödsdömd 1948 men fadern direktör i IG Farben, vädjar till Västtyskland förste president Theodor Heuss och USA-ambassdören, och friges efter några år, 1951.
    ———————————————————
    Bruno Streckenbach: Einsatzgruppe 1. Ek. 4. (Polen 1939) Senare personchef RSHA, och ledde
    Einsatzkommando-utbildning. SS-Brigadeführer.
    ———————————————————
    Andra namn som nämns bl.a. i Sanas bok :
    Rovaniemi : Kinkler, oberleutnant u. Lageroffiz.
    ” ” ” : Unger. kommend. Stalag 309
    Willy Laqua : Gestapochef i Kirkenes:
    Vom Felde : Einsatzkommando /Böhmen Mähren
    Haberstroh / A.J Ojasti. / V. Seefeldt Gestapo.
    ———————————————————

  2. TYSK SPRÅK- OCH EUROPEISK GEOGRAFI/HIST-ORIELEKTION – (SOM DET VERKLIGEN VAR,SOM VI UPPLEVDE DET. . .SOM DET BLEV. )
    ——————————————————–
    ”Aller Anfang sind schwer” stod det på första sidan i Modernes Deutsch, svensk huvudlärobok i tyska kring 50/60-skiftet, som ingen glömmer som var med. På den tiden man sa Västtyskland och Östtyskland, BRD(Bonn) och DDR, (Berlin) då BRD officiellt gärna kallade DDR, för ”Mitteldeut-schland”, – Mitteldeu… ? Hur då ? Tyskar skäm-tar med tyskar ? Förklara ! Berätta.
    ———————————————————
    BRD menade att det ”riktiga” Östyskland låg öster om DDR, dvs. de områden som avträtts till Polen 1945, den s.k. Oder-Neisselinjen som Västtysk-land och Sverigeflyktingen, kanslern Willy Brandt faktiskt först erkände kring 1972, och som garan-terades av Warzawapakten(1955-89)

    Och mycket riktigt – i Modernes deutsch /Ham-marstrand-Rüddel-Engquist. 2.uppl. (1960) (efter Valkyria 44´- före muren,1961) skriver man på pärmuppslagets kartblad, Bundesrepublik Deut-schland = blåskuggad, Deutsche demokratische Republik = randigt/galler, fängelse,typ men stora delar av nuvarande Polen (Pommern, Schlesien) = tvärrandigt och även polska (Ostpreussen inkl. Königsberg) nuv, ryska enklaven Kaliningrad, allt som då kallas enbart ” Abgetrennte Gebiete” i läroboken.

    (Samtidigt i en annan stad – Hamburg, fyra-fem kaxiga Liverpoolgrabbar, halvbra musiker, röj-are, i teddyboyrocker-stil, (kunde inte stava till scooter) knackar på dörren till Star Club… ”- If I had then told Pa,, that one day I´m, gonna play for the Russian president,Putin at the Red Squ-are, in front of 100.000 moscowers,”Back in the USSR”, he wouldn´t believe… Pa : – Paul, Why do you have to sing Yeah, Yeah Yeah ?- instead of Yes, Yes… PM.(2003)
    ——————————————————–
    Så talet om ”västtysk revanschism ”, kravet på avnazifiering, var inte helt gripet ur… allt annat är faktiskt genuin revisionism, men varför åkte då Polens förste valde president Lech Waleza (1990) till polska exilregeringen,(1939- i London för att hävda en nationell kontinuitet…innebär det att Polen utgår från 1939 års polska gränser…i sin tur…
    ——————————————————–


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: