Skrivet av: Henrik Arnstad | torsdag, 15 januari 2009

Spännande bokpaket i posten idag

bocker

Dessa tre spännande forskningsrapporter fick jag idag från finska riksarkivet. Stort tack! Artikel från DN Kultur finns publicerad på: www.dn.se/arnstad (permalänk).

SVT:s kulturnyheterna har gjort reportage om rapporterna, se det på svt.se.

Norska Dag och Tid skriver, se det på www.dagogtid.no.

Annonser

Responses

  1. ——————————————————–
    1809 – 2009. 1658? Märkesåren ?
    ——————————————————–
    ” Som en fredsälskande och förhandlingsinriktad stat ser Sverige ingen anledning att uppmärk-samma att det är 350 år sedan skåningarna gen-om freden i Roskilde, blev svenskar. Det är lite av historieförfalskning eftersom nationsbytet innebar en enorm förändring och är det största integrationsprojekt Sverige haft att hantera. ” (Prof. Peter Aronsson i Vetandet värld, Sveriges radio 27.12.2007, med anledning av att det off-iciella Sverige uppmärksammar förlusten av Fin-land 1809, men glömmer erövringen av Skåne – 1658).

    Men Gud hör (fortfarande) bön ! – Två svenska arbeten, monografi/ antologi har utkommit lagom till jubileét (erna?), 2008, en populärvetenskaplig och en kanske mer officiell forskningsinriktad.

    Som sagt: En Dansk Aalborg, akvavit, två Skåne-brännvin, och en Absolut Suomi,(vodka) ger följ-ande, något omtumlande men spännande nord-iska busgrogg! (Obs ! Ej lördag.)

    Ur: (1) Ingvar Bengtsson: Kapet av Skåne (2008) Tiden. (IB är journalist , f.d. SVT-nyhets-chef och historikerskribent.) Men uppgifter finns även att hämta i: (2) Riksarkivets årsbok (2008) När sundet blev gräns : till minne av Roskilde-freden 1658, (red. Eva Magnusson) – påpassligt nyss recenserad i : Finsk historisk tidskrift (Lars-Folke Landgrén) (FHT)
    ———————————————————
    // Skånedramat 1658, påminner något om KARL X GUSTAV i rollen som – Josef STALIN – dansken Corfitz Ulfeldt som Edward Gylling / Kuusinen i ryska Karelen, på 1930talet, Åland/ Leningrad, samt hur svårt Sverige har att rikta sig mot Sver-iges ”framsida” (eller historiska skuggsida/rela-tivism) som man säger, utan helst ser stint åt Karl XII-hållet till.

    //Skälet till det är kanske grundat på ” inverterad nationalism ”´(+150 år) och m.e.m. berättigad ryssfrossa, som förmodligen var mindre på stor-maktstiden,när vi ändå var i kontakt och skär-mytslade från och till. Vi vet vanligtvis mer om finländsk historia, än om Skånes ”integration” med Sverige, men det finns som sagt vissa lätt ”tsar/stalin/istiska historiska paralleller även på våra breddgrader, ” storfurstendömet Norge ” -1905, som ger perspektiv och associationer. (min komm.) //

    ——————————————————–
    RENEGADES ?
    ———————————————————
    ” Men utan av hjälpen av den danske överlöp-aren Corfitz Ulfeldt, Danmarks mäktigaste man vid sidan av kungen, tills han flydde och fick asyl hos drottning Kristina 1656 hade utgången av kri-get kunnat bli en annan. ”

    Ulfeldt ,rangordnad som Sveriges förnämste min-ister , vägledde Karl X Gustav på det vådliga kri-gsäventyret, förmedlade kungliga order till milit-ären och fick förtroende att leda fredsförhand-lingarna med sina forna landsmän. Fylld av rev-anschlust tvingade han av Danmark en tredjedel av dess yta och belönades av Karl X Gustav, med gods och gårdar. (E. Gylling i Karelska republiken 1938, Kuusinen 1939 ?)
    ———————————————————
    SKÅNE : SJÄLVSTÄNDIGT ? HURDÅ ?
    ———————————————————
    Men samarbetet sprack när kungen förstod att Ulfeldt hade planer på att göra Skåne till en
    adelsrepublik, med sig själv som ledare och brobyggare mellan Sverige och Danmark.

    Från sin nya boplats i Malmö började Ulfeldt och hustru att liera sig med skåningarna för att plan-era en kupp för att kasta ut svenskarna. Samm-ansvärjningen misslyckades, några av kuppled-arna mötte bödeln på Stortorget i Malmö. (Som terrorn i Karelen 1938 ? – enl. Stalin & SUKP.)
    ——————————————————-
    RASKAR ÖVER ISEN : TILL ROSKILDE:
    ———————————————————
    Men Ulfeldt och fru klarade sig efter en drama-tisk flykt till Danmark, där de omedelbart fäng-slades för högförräderi, mot sitt gamla hemland.
    Karl X:es marsch över isen till Köpenhamn – där han övade stenhård utpressning mot danskarna. (påminner om, det sovjetpansar som gick över isen på Finska viken, runt Mannerheimlinjen, i februari 1940).

    Men 26 februari 1658 fredsavtal i Roskilde dom-kyrka. (en ceremoniell plats lika avsiktlig vald som i Frankrike, 1918 och 1940, Compiegneku-pén, för evig fred.)

    ” Kampen om hegemonin svängde definitivt i Sveriges favör, med det mytomspunna kriget, särskilt tågen över Bälten. För andra gången på 15 år kunde svenska armén angripa från söder och överraskande landstiga på Själland i början av februari 1658. – – – Danmark förklarade krig
    5 juni 1657, som ett försök att ta revansch för Brömsebrofreden 1645,då Karl X Gustavs anfalls-krig mot Polen misslyckats. Det svenska krigs-tåget inleddes från Polen, ett överraskningsanfall med Jylland som mål. (FHT)

    ———————————————————
    HÅRD(A) FRED(ER):
    ———————————————————
    – – – Fredsvillkoren var oerhört hårda för Dan-mark, den hårdaste fred som landet någonsin ingått. En tredjedel av riket gick förlorat. Skåne, Blekinge,Bornholm, Halland, Bohuslän och Trond-heims län avträddes. Nu var Sverige som störst.

    Men redan 1660 återgick Bornholm (Porkkala 1944-56)) och Trondheim i dansk ägo. (Men ändå redan nytt krig i oktober 1658, mellan svenskar och danskar) (FHT). (Påminner lätt om de upp-trappade Moskvafrederna för Finland 1940 /44.)

    ———————————————————
    SURA DANSKAR ? : TACKA FÖR DET ! NU VET VI !
    ———————————————————
    Nationalitetsskiftet var i Skåne så mycket lättare eftersom skåningarna inte behövde byta språk, (däremot påtvingades de danska invånarna i Sönderjylland, tyskan efter 1860talets dansk-tyska krig (1863).

    Den danska bitterheten var tidigare stor, först på 1800talet kunde danska historiker erkänna att det svenska misstroendet mot invånarna i Skåne var välgrundat och berättigat. (FHT).

    ”Men senare danska historiker i vår tid, framhöll att Danmark inte bara gick miste om stora land-områden, och en stor befolkning, utan också för alltid fick sämre levnadsbetingelser och däri-genom hade mindre självtillit, djärvhet och mod. (FHT). (Men Grönland ?) (Men Finland vann väl freden ?)

    ———————————————————
    JÄRNRIDÅ: GENOM SUNDET ?
    ———————————————————
    ” En genomgång görs av fyra olika traditionella historikerskolors synsätt på den historiska proc-essen, varav nr 4 är uppfattning, att en ” järn-ridå ” gick ner mellan de två nordiska rikena.

    Först nästa kung – Karl XI:s envälde inledde en högre grad av homogenisering, försvenskning av landskapen. Men övergången ledde inte till någon massflykt, eller våld i större skala, trots kriget och snapphanerörelsen, utan av ett målmedvetet fredligt svenskt arbete för att skapa nya svenska lojala undersåtar. (FHT)

    ———————————————————
    ”LAGT SVERIGES BARN : TILL SVERIGES BARM ! : ” (MODER SVEA FÖDS ! )
    ———————————————————
    Så sent som 1908 äras Karl X:es 250-årsdag, Riddarholmskyrkan, Stockholm, mausoleet, kungen ” som med ett bistert svärdshugg lagt Sveriges barn, till Sveriges barm.” (i nivå med Mannerheims fräckaste dagordrar.) Men innebar s.k. ”naturliga gränser ” , (som Finland ville ha med sina Tre-näs-gränser 1941-44, ”som egent-ligen är en subjektiv konstruktion ” enligt Lund-gren. – FHT.) Sverige förlorade Norge 1905, 1864 förlorade Danmark Sönderjylland till Tyskland, samt Norge 1814.

    ———————————————————
    ÅLAND IGEN : OCH IGEN:
    ———————————————————
    1908 väcktes högerregeringens oro över ryska försök att bryta konventionen om Östersjön och Åland, att riva upp fredsavtalet från Krimkriget (1856 ca) – om att inte befästa Åland.(som då var tsarryskt).”

    ” Ryska kanoner – en pistol mot vårt hjärta ! (20 km) (Påminner om den både tsar- och sovjet-ryska oron för Petrograd/Leningrad 1920 och 1939, fast tsaren haft Åland i 100 år då, utan ett skott, men den ryska revolutionen, 1905, neder-laget mot Japan vid Tsushimasundet samma år , och preussisk/-tyskt enande och upprustning, aktiverat Tsarrysslands geopolitiska oro,och pro-blem.)

    Därför firades 1908 Roskildefreden för att gjuta nytt mod i svenska hjärtan. (Detta är långt före Roskildefestivalerna, rockfestivalerna som nästan påminner om stora (leriga) slag, musikrörelsen från 1960talet som ersatte behovet av storkrig, med förbrödring & fylla.)
    ——————————————————–
    1908: SOCIALDEMOKRATEN : (1658) – 1908 ” PUNSCHPATRIOTISM OCH FRASÄCKEL”:
    ———————————————————
    Karl X:s kista lyftes upp i Riddarholmskyrkan och ställdes under en baldakin, med sammet, plymer.
    Gustaf V lade ner en krans ett ” gripande ögon-blick”. I Socialdemokraten beskrev signaturen ”Holger”, ” Gustaf V:s ankomst i tutande/stånk-ande automobiler, förtog stämningen, han ser skenande hästar, panik, gisslar artister och tal-are, som ” frasäckel”,Kungssången som ” punsch-patriotism.” En nybronserad kopia av Karl X -sta-tyn i Malmö, ställs upp utanför Nordiska muse-et,ca mellan 12 – 40.000 besökande deltagare pendlar uppgifterna mellan.
    ———————————————————
    LUND UTAN SVERIGE : ETT FALSTERBO ? : (PROF: STILLE)
    ———————————————————
    Arthur Stille, historieprofessor, menade att sven-skarna var ” kulturbärare, Lund utan Sverige = Falsterbo = Sveriges existens på spel,” = sven-ska folkets kraft och utveckling hade förkrympts och hejdats, vi hade blivit som Norge. Nej blod och järn fastslog Stille.

    Palle Lauring, känd journalist:” Det bör nu ha runnit så mycket vatten genom sundet, att man nu ogenerat kan dra i gardinsnöret och släppa in det naturliga dagsljuset !

    ” Krig och politik, samt andra europeiska mak-ters vilja att förhindra – att bara ett (1) rike kunde styra över trafiken i Öresund, som nu blev som en vallgrav.(Skåne 1658)
    ——————————————————–
    BORNHOLM:TILL DANMARK: 1660 (för evigt !), men (TILL TYSKLAND 1940 / ÅTER DANMARK 1945 GENOM RÖDA ARMÈN)
    ———————————————————
    (Varpå danske statsministern alldeles nyss (enligt SR.P1) firade att Bornholm iallafall förblev danskt e.u. bl.a. genom ett fult danskt uppror mot de svenska trupper som var förlagda där.) Born-holm återgick till Danmark mot vederlag, genom fördraget den 3/7 1660 (fördrag i Stockholm / Malmö) till danske konungen som evig egendom – mot sjutton(17) skånska gods.(FHT)

    ———————————————————
    Ref.: Ingvar Bengtsson / Kapet av Skåne + L-F. Landgrén: Till minnet av Roskildefreden: Finsk historisk tidskrift (2008)
    ———————————————————

  2. Ett tips om en referens: After the Reich by Giles MacDonogh. Beskriver de allierades ockupation av Tyskland. Det som kunde vara relevant för dig är inte grymheterna eller dödsiffror utan de attityder vinnarna hade och hur dom förändrades över tid. Speciellt Tjeckoslovakien är en intressant kapitel.

    Mvh,

    Jari

  3. Tack för tipset!

  4. MIN STÖRSTA IDROTTSHÄNDELSE !
    ——————————————————–
    ”Min största idrottshändelse ! : när ett amerik-anskt ”farmargäng” slog hela sovjetiska proffs-laget i hockey 1990 ca.” …(Socialminister Göran Hägglund : partiledare (kd),prisutdelare : Idrotts-galan 19 januari 2009 Globen). (Idrottsminister?) (Rolighetsminister i riksdagen ! – enl. Mona Sahlin)
    ———————————————————-
    SVERIGES NATIONELLA FÖRBUND 1938 : Ung-domsledare:
    ———————————————————-
    ”Men Harald Ljungström, ”fränt antidemokratisk, antisemitisk”, (enl. ak.avhandl.) övertog den rollen, (som ungdomsledare) och publicerade sig i tidningen Ungdomsfronten. Ljungström ansåg att
    ” den svenska stammen hotades av den tilltag-ande importen av främmande raselement ” och han blev senare en av grundarna till Kristen dem-okratisk samling, 1964, dess programskrivare, numera (kd).
    ———————————————————-
    Ur: ” DER NORDEN 1942 ” : ( ca början juni 1942)
    ———————————————————-
    BERLIN:
    ” Med anledning av 75-årsdagen för överbefäl-havaren för Finlands armé, fältmarskalk MAN-NERHEIM, utlyste Berlinkontoret , DER NORD-ISCHE GESELLSCHAFT och die Nordische Verbin-dungsstelle, en högtidsstund i stora festsalen, i FLYGARNAS HUS i Berlin.

    Egmont-ouvertyren inledde det stämningsfulla be-tygandet : härefter anföranden av presidenten för Nordische Verbindungsstelle, dr DRAEGER, och generallöjtnant DITTMAR, som fört befäl över en tysk division i Finland – kring den finländske ÖB:s levnadsförlopp och förtjänster, när den tap-pra finska armén i tre krig försvarat sitt hemland mot bolsjevismen.

    Det finska sändebudet i Berlin professor dr. KIVI-MÄKI betonade i anslutning, ”ödesgemenskapen mellan Finland och Tyskland och det med Europa gemensamma intresset att vidmakthålla den väst-erländska kulturen i kampen mot östern.”

    Den symfoniska dikten ” Finlandia” av Jean Sibe-lius samt Finlands och Tysklands nationalhymner, bildade avslutningen på firandet där flera prom-inenta företrädare från tyska staten, partiet och krigsmakten (Wehrmacht), deltog, såväl som sår-ade och soldater som deltagit i striderna i Finland.

    Man noterade de kgl. danska och kgl.svenska sändebuden, generalfältmarskalk von BRAUCH-ITSCH , generalöverste FROMM, general GRAF VON DET GOLTZ,och flera andra generaler och amiraler. Rikskvinnoledaren fru SCHOLTZ-KLINK, Rikssportledaren von TSCHAMMER und OSTEN,, statssekreteraren NEUMANN och SA-Obergrupp-enführer JÜTTNER. Utrikesdepartementet,(AA), var där genom statssekreterare WOERMANN, sändebudet STIEVE, och ledaren för pressekre-teriatet, sändebudet dr. SCHMIDT.
    ———————————————————-
    MÜNCHEN:
    ” Inom ramen för det i München anordnade
    ” Veckan för mellanstatligt kulturarbete” ledde NG:s München-kontor öppningsceremonin med en festkväll i Konstnärshuset. En huvudpunkt på programmet var ett föredrag av det finländska sändebudet i Berlin, excellensen Kivimäki, på temat ”Norden bekänner sig till det nya Europa”, som är orsaken och målet för den gemensamma kamp, som Tyskland och det lilla finska folket hjältemodigt för, som skildrades och mynnade ut i en önskan om en gemensam seger. ”
    ———————————————————-
    HANNOVER:
    ”Kontoret i Niedersachsen anordnade under be-skydd av den finländske sändebudet i Berlin, excellensen Kivimäki och chefen för Nieder-sachsenkontoret, Gauleiter Lauterbacher, en konsertkväll i Hannover under ledning av dr. Thierfelder.Kvällens solist var professor Ernst Linko, Helsingfors,piano.”
    ———————————————————
    Östpreussens kontor var medarrangör till en före-läsning av professor Y.H. Poivonen, Finland för universitetet Königsberg med temat : Pygmäen(dvärgar, pysslingar) och flyttfåglar : gamla kosmologiska föreställningar.
    ———————————————————-
    Medlemmarna i NG:s Sachsenkontor i Leipzig bjöd in till ett föredrag på universitetet. Där tal-ade dr. Alander, Malmö, om ” Musikkultur i Östersjörummet under 1800talet.”.
    ——————————————————–
    TOIVO KIVIMÄKI : Finlands sändebud i Berlin: (1940- (möter tyska proffslaget i holocaust i 1942, juni.)

    Även ARVID RICHERT : Sveriges sändebud i Berlin.(1937- var med… ”Lilla ” ockuperade Dan-marks sändebud var med…
    ———————————————————-
    Komm.: Även om diplomater har till uppdrag att träffa andra diplomater i tjänsten, och att tyska utrikesdepartementet (AA) var genompolitiserat, tyder det mesta förstås på att det finns en djup finsk och svensk ” complicity” och ett samspel i Tredje rikets 1. uppgång, 2. existens – 3. på varje tryckt sida/arkivalie, men knappast 4. i dess fall.

    (Redan 1937 träffar Arvid Richert, dåvarande fin-ske sändebudet Wuori, på Nordische Gesell-schafts ”riksdagar”,SS- Reichsführer Himmler, och SS-generalerna Heydrich och Wolf, hur hjärt-ligt som helst, på bild i Der Norden.)

    Därför har Sveriges forskningsvärld fortsatt P. A.-Güntherpolitiken, ” kverulant, självplågare, m.e. m. ”fast med andra medel”. Då – att. (1.) inte komma i krig, men dela upp kriget i två, ett i väst ett i öst. (2.) Idag med SUAV-professorer/genera-tionen i karriärerna – att: hålla sig utanför, inte se sambanden , samarbetet och delaktigheten.

    Finlands och Sveriges etablissemang , försöker att täcka varandra, med tusen trådar och ordnar, rosor, lejon, festskrifter/tal, myntslagning och per-sonalunioner, ekonomi / försvarsdiskussioner, väver ihop ett ” maskeringsnät” – som bl.a. skall kamouflera andra världskrigets aktiviteter, (allt som även H. Arnstad kommenterar i dagens bok-anmälningar i DN-kultur, 22.1-09)

    (Ett tyskt krigsfångeGuLag var upprättat 1941-45
    i Norden, Norge/Finland av ryska,polska serbiska krigsfångar. 170.000 individer, med dödlighet
    13 resp. 30 %. )
    ——————————————————–
    SA-ledaren : Max Jüttner : Kristallnatten 9 november 1938.
    ———————————————————-
    Bör vara: Statssekreterare E. Neumann : Deltog personligen i Wannseekonferensen 20 januari 1942, och ” ariseringen av den tyska ekonomin, 4-årsplanen m.m.
    ———————————————————-
    Bör vara : Statssekreterare : Woermann : Deltog i ”implementering” av Wannseekonferensen, som utarbetats särskilt av Adolf Eichmann SS i början av mars 1942.
    ———————————————————-
    Bör vara : Gesandten Paul Schmidt: Presschef för Ribbentrop,(AA) 1940-45. Deltog i den tyska journalistbesöket i Sverige ett år (jan.´41) innan Wannsee.
    ———————————————————-
    Graf von der Goltz, (bef. för tyska östersjödivis-ionen som intog Helsingfors våren, 1918)(besökte Sverige 1934 ca , (ockuperade Baltikum på britt-isk inrådan efter krigsslutet 1919, blev kvar, var-ur frikårerna & nazismen direkt uppstod.
    ÖB i OKW :Brauchitsch, 1940 års krigsledare, riksfruledaren Scholtz-Klink,(besökt Sverige) Tschammer-und (OS)ten, (Ansvarig för OS i Ber-lin 1936, besökt Sverige 1935,ca) , General Ditt-mar.
    ———————————————————
    KURT DITTMAR : 1891-59. Generallöjtnant. Del-tog i överfallet på : – Frankrike 1940 under befäl av generalöverste Witzleben, överfallet på – Ryssland i juli, med 36.bergsarmén under befäl av general Hans Feige, (169 ID) och 6.Waffen SS-Nord /Finland med målet att skära av Murman-banan vid Kandalaksja. SS-divisionen (som väl utgick från den SS-bataljon som transporterades genom Sverige i oktober 1940. (Arnstad)), bröt samman och flydde,kåren intog Salla och Alaku-rti, men fick göra halt vid Vermafloden, 35 km från målet. (Gen.löjt. H. Tittel fick överta befälet över ID. 169 vid Dittmars sjukdom i oktober 1941.) Till Wehrmachts reserv och 1942-45 radio-kommentator ” Överkommandots röst ”, 1945 -48
    krigsfånge i Storbritannien) (Finlands frihetskors med svärd 1kl.)
    ———————————————————-
    (Bör vara: )
    MAX JÜTTNER: SA-Obergruppenführer (general) ” (Kristallnattshändelserna 1938) http://WWW.= ”Jüttner är ingen pålitlig källa.Mycket tidigt SA-officer, från 1934 ledde Führungsamt der Obersten SA-Führ-ung. och 1939 utsågs till Lutze’s (Stellvertreter des Stabschefs der SA). Jüttner försökte att häv-da att SA-ledningen inte varit inblandad i Krist-allnattshändelserna 9 november 1938 när syna-gogor brändes, vilket tillbakavisas.

    ”Av dessa skäl, hade Jüttner intresse att hävda att SA inte varit inblandad i brott. Under sitt vittnesmål i Nürnberg, och följande skrivna vittnesmål, ljög om SA:s inblandning i våldet och förstörelsen under november 1938, Kristall-natten..- – – ” Dessa order av SA grupp-ledare i Nordmark, Kurpfalz och Nordsee gör Jüttner’s uppgifter högst omöjliga.Det är högst osannolikt att SA-gruppledarena gav order om att organi-sera pogromen, på egna förutsättningar, och därmed brytande mot order.

    Jüttner hävdade felaktigt att alla SA-män som deltagit i pogromen senare straffats av kriminal-rätt,som insisterats av SA-ledaren Lutze; (Der Prozess gegen die Hauptkriegsverbrecher vor dem Internationalen Militärgerichtshof Vol. XXI, p. 223, Aussage Jüttner, 15 August 1946.) Jüttner hävdade även att SA- ledarskapet var informerad om pogromen bara några dagar innan, eller vec-kor efter 9 November 1938. ” (fZ, Zs 251/I, Max Jüttner, ‘ Führung, Aufgaben und Tätigkeit der SA und Nürnberger Prozess.)
    ———————————————————
    HARTTMAN LAUTERBACHER: Ungdomsledare, SA-officer, gauleiter Hannover:
    ———————————————————
    Tidig(aste) ungnazist 1923 i Österrike,1927 Hit-lerjugend. 1940 Stf. Gauleiter, Süd-Hannover-Braunschweig December 1940, eftr. till Bernhard Rust (minister) till Gauleiter. Samtidigt utsågs till Ehrenführer för Ungdomsakademien i Braun-schweig.1941 blev Lauterbacher preuss. statsråd och Oberpräsident, Provinz Hannover, April 1941 efter SA-Stabschef Viktor Lutze.

    Blev SS-Gruppenführer.1942, riksförsvarskomm-issarie. April 1945 packade bilen full med cigar-etter (Juno?), och utgav sig vara handelsresande, på flykt mot söder.Greps 11/4 Kärnten, av britt-erna. 1946 åtalad av dessa i ,Hannover, för att ha skjutit tyska och allierade fångar i Hameln. 1947 nytt åtal, för dödsskjutning av 12 USA-flygare – nerskjutna över Goslar, men frikändes från båda åtalen.

    Lauterbacher, internerad i Sandbostel , flydde 1948. Greps 1950 i Rom. Verkade här i en organi-sation för att smuggla ut belastade nazister till Sydamerika, Mellanöstern. Flydde december 1950 till Argentina, och försvann m.e.m. helt. 1977 und 1979 som rådgivare i Oman. Tros även ha gått i tjänst hos allierade hemligorganisation, och Organisation Gehlen.
    ———————————————————
    STATSSEKRETERARE WOERMANN: (AA) Delgavs efter Wannseekonferensen 1942, den 7 mars 1942
    anvisningar avAdolf Eichmann SS, kring mass-steriliseringsfrågor.
    ———————————————————-
    Ref.: L.R RADEMACHER // D. X III. 29. g.Rs.
    [röd stämpel) HEMLIG RIKSFRÅGA :
    (Minnes)noteringar: (för delgivning)
    ——————————————————–
    ”Den 6 mars deltog jag i ett möte om vidare åt-gärder för att hantera den judiska frågan, som hölls på Rikssäkerhetshuvudbyrån. Målet var att bestämma hur de olika riktlinjer som bestämts på ”Statssekreterarnas möte” den 20 januari 1942. (den s.k. Wannseekonferensen), skulle genomföras på det praktiska planet.

    Särskilda svårigheter noterades när frågan om sterilisering av ca 70.000 Mischlinge,(personer av blandras/bastard) Rikets läkarledare uppgav att detta skulle kräva 700.000 sjukhusdagar. Detta bedöms som omöjligt därför de krigssår-ades behov av vård går före. (NS- vårdgaranti))

    Därför skall i enlighet med lösningar som åter-finns i sektion IV/1 av 20-januariprotokollet , förslag ställas att personer av blandras, skall samlas i en särskild stad i Tyskland eller i Gen-eralguvernementet, (Polen)och att uppskjuta ster-iliseringsfrågan till efter krigsslutet.

    Med hänsyn till frågan om blandäktenskap som adresserats i sektion IV/3 och IV/4 skall ett för-slag lämnas att upplösa varje äktenskap mellan personer av tyskt blod och heljudar, lika som barnlösa äktenskap mellan Mischlinge och per-soner av tyskt blod.

    Representanter för propagandaministeriet(Goe-bbels) och jag har motsatt sig upplösning av äkt-enskap genom en enkel lagstiftning – av propag-.andaskäl. Representanter för justitiedeparte-mentet har motsatt sig utifrån allmänna legimit-etsskäl. Det slutliga förslaget blir därför att instifta en förenklad form av skilsmässa, genom juris-diktion begärd av personen av tyskt blod, eller den allmänne åklagaren. I denna process skall termen jude, endast användas av den högre statspolisavdelningen, ansvarig för judiska frågor.

    Kopior till:
    Statssekret.: LUTHER (signerat Luther]
    Statssekret.: GAUS [signerat Gaus]

    * Statssekr.: WOERMANN (signerat Woermann]*

    Statssekret.: WEIZÄCKER (Struket)

    Berlin, 7 Mars 1942

    ——————————————————–
    [signatur] RADEMACHER

    Noteringar : Franz Rademacher, Chef judiska av-deln. i tyska utrikesdepartementet, (AA) på en uppföljningskonferens på RSHA (Rikssäkerhets-huvudbyrån) 6 mars 1942 underordförandeskap av ADOLF EICHMANN: (PAA Berlin)
    ———————————————————-
    Auswärtiges Amts (AA) organisation (Tyska utrikesdepartementet:)
    ——————————————————–
    Reichsaussenminister,(utrikesminister) Joachim v. Ribbentrop. Büro RAM, Minister Dr. PAUL SCHMIDT . Legationssekretär Dr. Sonnleithner. Persönlicher Stab. Legationsrat Walter Hewel. Legationsrat Dr. PAUL SCHMIDT. Staatssekretär des Auswartigen Amtes, UTRIKESDEP. statssek-ret., Baron Ernst v. Weizsäcker. – – –
    ———————————————————
    Chef der Auslandsorganisation,(AO) NSDAP chefen for utlandsorganisationen, Staatssekretär E. W. BOHLE(besökt Sverige 1943)
    .——————————————————–
    Avdelning Tyskland : Upplysningar till utländska legationer,etc. om interna tyska frågor, jude-frågor,raspolitik, antikominternfrågor, interna-tionell polissamarbete.
    Gesandter : MARTIN LUTHER. Legationsråd: FRANZ RADEMACHER:
    ———————————————————-
    Politische Abteilung (Pol.), Leiter der Abteilung, Unterstaatssekretär Dr. E. WOERMANN
    ———————————————————-Under Woermann : dessa byråer :

    Pol. I, militära frågor. Pol. I A, Särskilda frågor. Pol. II, Vesteuropa, Legationsrat (v. Rintelen.) Pol. III A, Spanien og Portugal. Pol. III B, Vatik-anen. Pol. IV A, Balkan. Pol. V, Sovjetunionen. Pol. VI, Skandinavien, (Gesandter Dr. v. GRUND-HERR.) Pol. VII, Det mellemste Østen. Pol. VIII, Østasien og Australien. Pol. IX, Nordamerika. Pol. X. Afrika. Pol. Grenz, grænsespørgsmål, (Legati-onsrat Dr. Conrad Roediger.) WirtschaftsAbteilung (W.), den økonomiske afdeling. Leiter der Abteil-ung, (Ministerialdirektor Wiehl). Stellvertreter, Min-ister (Dr. Clodius. W.) I, almindelige finansielle og økonomiske spørgsmål. (Botschafter Dr. Karl Ritter.) W. II, Vest- og Sydeuropa undtagen England og Italien. W. III, Sydøsteuropa med Italien, Balkan og Det mellemste Østen. W. IV, Østeuropa, (Legationsrat Dr. KARL SCHNURRE ). W. V, Nordeuropa, heri Danmark, (Legationsrat Dr. van Scherpenberg.) W. VI, Storbritannien og dominions. W. VII, Østasien. W. VIII, Amerika. W. IX, Skibsfarts-forhold. W. X, Rigskontoret for udenrigshandel. W. XI, råstoffer. W. XII, alm. spørgsmål m.h.t. transport og kommunikation.
    ——————————————————–
    Rechts-Abteilung (R.), den juridiske afdeling. Leiter der Abteilung, Unterstaatssekretär Dr. GAUS. Stellvertreter, Legationsrat Dr. Albrecht. Indelat i 11 byråer
    ———————————————————-
    Kulturpolitische Abteilung (Kult.), Leiter der Abteilung, Ministerialdirektor * Dr. STIEVE. Indelat i 11 byråer.
    ———————————————————
    Paul Karl Schmidt alias Paul Carell*
    ———————————————————-
    /von Wigbert Benz 13.November 1947, Nürnbergs Process Fall Nr.11, den s.k.Wilhelmstrasseprocess mot Auswärtige Amt och Ministerien, Paul Karl Schmidt bl. de anklagade.

    Paul Karl Schmidt f. 1911 in Kelbra (Thüringen) 1931 der NSDAP. SS 1938. Studentledare, anti-semitisk propagandist.

    Presschef : Auswärtigen Amt (Utrikesdeparte-mentet) 1940 till 1945 .

    SS Paul Karl Schmidt 29 år gammal 1940 till NS-utrikesminister Joachim von Ribbentrop Chef
    Nachrichten- und Presseabteilung i Auswärtigen Amt och Gesandten I.Klasse. 28år yngste
    karriäristen inom NS-byråkratin.Gesandten I. Klasse ( Ministerialdirigent),SS-Obersturmbannf-
    ührers (Oberstleutnant)

    Dagliga ledde Presskonferenser i AA..(Dissert-ation Peter Longerich)

    Efter Ribbentrop mest inflytelserika krigsprop-agandisten i NS-Systemet..

    Under Reichspresschefen Otto Dietrich, direkt under Hitler och Hans Fritzsche,i Goebbels Propa-
    gandaministerium avd.”Deutsche Presse” som presslänk i NS-systemet.Ibland mer inflytande än
    Dietrich och Fritzsche.

    Paul Karl Schmidt utnyttjade Dietrichs svaghet i samband med 9.Oktober 1941 in en stor press-konferens , för in/utländska journalisten utropade slutseger över Ryssland och uteslöt alla möjlig-heter till tvåfrontskrig för Storbritannien.

    Så kunde Schmidt manövrera ut sina konkurr-enter, även Gobbels Fritzsche, då Schmidt över-tog inflytandet över propagandatidskriften SIGNAL, krigsreportage/bild, som sedan April 1940 utgavs 14:e dag inom ockuperade och befryndade länder, 1943 uppl. 2,5 Millioner Exemplaren på 20 Språk. (i Sverige Wennergren & Williams Ansv.C.E Carlberg)

    (DAILY EXPRESS 25. April 1940: ”Seiten im bes-ten Farbdruck (…) Konzentrierte, geschickte Pro-paganda zu einem Preis, den jedermann zahlen kann und geschrieben in fast jedermanns Spra-che.”) (fast på engelska förstås)
    – ——————————————————-
    Krigs- och holocaustpropagandist:
    ———————————————————
    1. Undanröjande av bolsjevismen, 2. Undanröjande judenarna (födda anarkister).
    3. Ausschaltung Englands und Roosevelts, der Zuhälter des Bolschewismus.“

    Dissertationen av Longerich, berörde inte Schmidts uppmaning att angripa de ungerska judarna i Budapest, (27/5) 1944. inte heller tas detta upp av forskarna Götz Aly och C. Gerlach.
    Fortsatte med pronazistisk organisering & journa-list/förf.-verksamhet efter kriget.
    ———————————————————-

  5. Idag ett förtydligande /ripost i Dagens nyheter, mellan doc. Lars Westerlund vs. Henrik Arnstad:
    ——————————————————–
    Vilket öde mötte de judiska fångarna ?
    —————————————————-
    LW. hävdar att bara 51 (ev. 100+)judiska sovjet-iska krigsfångar överfördes till Tyskland 1941-44. Men skedde detta enligt Hitler s.k. ”kommiss-ariebefälet”, som implementerades på hösten ´41 – att politruker/ judar/bolsjeviker, ”politiskt oönskade” skulle genast ” mit waffen erledigen ” ? Denna stora likvideringen bör ju ha skett snar-ast vid frontens Dulags. (Durch-gangslager).
    ———————————————————-
    LW anger även att ” den tyska armén i Finland höll omkring 30.000 sovjetiska krigsfångar, från ett 80tal olika nationaliteter”. Den gruppen av kgf.
    har tidigare inte behandlats separat – (men det talas om att Wehrmacht drev med sig mot Norge,
    Lyngenställningen, på hösten 1944, ca. 40.000 sovjetiska kgf. ) Men dessa 30-40 tusen under tysk förvaring, utgör väl en separat grupp ? som inte ingår i Finlands sovjetiska krigsfångeantal, som uppgick till 60-65.000 personer.
    ———————————————————
    Henrik Arnstad står fast vid sin tolkning, om det finska bidraget till förintelsen.
    ———————————————————

  6. ———————————————————-
    Ur Hilding Hagbergs bok: Röd bok om svart tid.
    1966. (…till sammanhanget kring utlämning av
    personer med judisk bakgrund.)
    ———————————————————-
    ” -Den fula verksamhet som bedrevs i samarbetet
    med den finska polismakten illustreras av fallet Szybilski. Han var tysk jude, hade kommit till Sverige 1937, förpassats till Sassnitz 6.6.1938, kom över Danmark till Oslo, varifrån han sökte och fick uppehållstillstånd i Sverige den 1.12.38. Han reste sedan till till Finland och sökte nytt uppehållstillstånd i Sverige, vilket förvägrades honom.

    En polis hade meddelat Robert Paulsson i utlänn-ingsbyrån att han misstrodde Szybilski. Han hade nämligen hört av någon att Szybilski, sysslade med flygfotografering. Då Szybilski, rest till Finl-and hade Paulsson per telefon meddelat finska polisen dessa misstankar. Angivaren hade funnit flygfotografier över samhällen, fabriksanläggnin-gar, hamnar.

    Svenska polisen skrev till Finland och begärde att få höra Szybilski. I svaret meddelades att Szyb-ilski hörts i anledning av Paulsons telefonangiv-else. Szybilski. hade tagits i fängsligt förvar, men han hade förnekat vad som påståtts. Han hade aldrig försökt fotografera, han hade ingen kam-era, hade ingen aning om hur flygfoton kommit in på hans rum.

    Szybilskis, vänner hade begärt hans frisläppande, men fått besked att han fängslats på uppmaning av svenska polisen. Han blev fri i maj 1940, men fängslades åter efter krigets utbrott. I en grupp av 8 judar hade han den 6.11.1942. fraktats över till Estland där han med tillsammans med 2.500 judar sköts av Gestapo. Szybilski, var inte bara jude utan nämligen även – kommunist. ”
    ———————————————————-

  7. ——————————————————-
    GENERALPLAN OST :
    ——————————————————
    Med tanke på att den finsktyska blockaden, av från början, mångmiljonstaden på Karelska näset Leningrad, perioden september 1941 -januari -44,(900 dagar) är en blind punkt, tabu som begripligt knappast ägnas någon uppmärksamhet i den sve-nska diskursen, framstår ibland debatten om ett mindre antal judiska personer som utlämnats till Gestapo, som – något av en… avledningsopera-tion ? – som kanske ändå är att föredra för in-blandade parter ?

    Den finska armén och tyska /armén marinen
    blockerade nästan hermetiskt Finska viken, som
    krigshandling för sjötrafik, som drabbade civila med omfattande minfält, och ubåtsnät. Den finska armén slöt blockaden på land, vid Systerbäck ca, Vita havskanalen, Murmanjärnvägen, samt söder floden Svir på brohuvudet, samt vid Pov-entsa, och hindrade därmed all transport till/från Leningrad i norr.

    I söder stod Wehrmacht , men utan att förmå nå fram till finska armén, och göra ”Handslaget vid Svir”. Här fanns dock en öppning ” Livets väg ” där en liten rännil av förnödenheter kunde föras över Ladoga in till Leningrad, som hölls öppen.

    Vid den stora svältkatastrof som uppstod dog ca 1.000.000 invånare, värst i skiftet 1941/42, då kanske 100-200.000 gick under, i månaden. Bl.a. den tyska division Engelbrecht sattes in direkt här på norra Ladogafronten, men drogs tillbaka som reserv.

    På hösten 1942 gjordes ett tyskt försök att från finskt område att helt täppa till inflödet av livs-medel, att med kanonfärjor skaffa en stödje-punkt i området, ett företag som slogs tillbaka.
    ———————————————————-
    Operationerna går inte att tolka på annat sätt än som en del i Hitlers ”Generalplan Ost”, som var
    utgångspunkt för nyordningen i Ryssland. Där in-gick att fördriva den sovjetiska befolkningen ut
    från storstäderna till stäppen och hungersnöd.

    En siffra återkommer – att 30 miljoner slaver
    skulle elimineras – i en andra våg av förintelse, och omvandling av det erövrade sovjetiska territoriet och Östeuropa.

    I Leningrad som trots stora evakueringar hade ca 600.000 invånare, (av 3,5 miljoner 1939), och eftersom männen evakuerades till militärtjänst, blev det en majoritet av kvinnor och barn bland befolkningen, under belägringen.

    För Leningrad var alltså planen svältdöd, genom blockad, bekjutning/ bombning och dödliga far-soter, och detta var alltså strategi.
    ———————————————————
    Dokumenten ger utomordentligt klara besked om Finlands målsättningar : ” Risto Ryti till tyske envoyen Schnurre i oktober 1941. – Finland vill erhålla hela Kolahalvön och hela sovjetiska Kar-elen, med gräns mot Vita havet och Onegasjön, längs Svirfloden, södra stranden av Ladogasjön och längs med Nevafloden till dess mynning.”

    Ryti höll med tyskarna att Leningrad måste upp-höra som ett industri- och befolkningscentra. Någon mindre del av staden kunde bevaras som – kanske en tysk handelsutpost. Senare yttrade han att Finland inte ville ha en gemensam gräns med Ryssland i framtiden, och bad därför Tysk-land att annektera hela området från Archangelsk och söderut. (Schnurre Aufzeichnung 31.10.41. US. SD.
    ———————————————————
    General Heinrichs chef finska generalstaben:
    den 3 juni 1941 i ett PM till tyska militären :
    ———————————————————
    ” ÖB (Mannerheim) vill ta tillfället i akt att uttry-cka att intresset i dessa överläggningar är inte på något sätt enbart är, operativt – eller militärtek-niskt. ”

    Idén (förstörelse av Sovjetunionen) som bildar
    grunden i de förslag som som framförts till honom av de högsta ledningskretsarna i Tyskland, väc-ker glädje i varje finländsk soldathjärta och ses här som ett historiskt tecken om en stor framtid.

    Heinrich tillade muntligt : ” att för den första och förmodligen sista gången i Finlands tusenåriga historia har det stora tillfället kommit när det finska folket kan frigöra sig själv från trycket från arvfienden. (A.OK. Norwegen der Chef des Gen-eralstabes, nr 140/41. Samtal i Helsingfors 3-5 juni 1941 i ” Silberfuchs”.) (Källa : Earl Ziemke: The Northern Theatre…. (arméhistoriker/ US.)
    ———————————————————
    Mötesanteckningar :
    ———————————————————-
    ” Den 24 augusti 1942 besökte med flyg, general-löjtnant Heinrichs och general Paavo Talvela, finsk förbindelsegeneral i OKH (Heeres), det tyska högkvarteret, på middag, inbjuden av general
    Halder, general Eichfellgiebel, samt Führern, Adolf Hitler, riksmarskalk Göring och generalstabschef W. Keitel.

    Samtalet kom in på Stalingrad(som tyska trupper närmade sig), och som Luftwaffe höll på att hac-ka i bitar (zerlassen) . Enligt Göring, skulle sta-dens befolkning p.g.a. av sin fanatism inte sko-nas.

    De kvarblivna männen skulle skjutas och kvinnor och barn transporteras iväg. Utifrån detta kom samtalet in på Leningrad. Führern betonade att samma metoder skulle användas i Leningrad – vilket utlöste en uppriktig och samstämmig glädje hos de båda finska generalerna. ”
    ———————————————————-
    (Denna notering skall förvaras i Finlands krigs-arkiv, SA, (Sota-arkisto) Helsingfors. Arkivalier: F22/357 OKH H. 27/5 bl. 6315./ 631 6525)
    Gör den verkligen det ?… Har någon kollat ?
    ———————————————————-
    P.S.
    När Leningrad befriades i januari 1944, och block-aden hävdes helt vid den sovjetiska storoffen-siven på Karelska Näset från 9 – 20 juni,till Vi-borg (När allt gick fel) innebar detta ett finskt militärt bakslag -(Alexander Kan i finsk historisk publikation 2008), populärt kallad ”avvärjnings segern”.
    ———————————————————-

  8. ——————————————————–
    HERR HALDER I HELSINGFORS 1939:
    ——————————————————–
    Tyske generalstabschefen Halder, (general vid artilleriet) ankom med flyg på officiellt besök den 29 juni 1939 till Helsingfors (efter att ha besökt Estland den 25 juni.)

    Han möttes av gen.löjt Österman, arméchef, skyddskårsbef. Malmberg, gen.stabs.ch. Oesch, med flera militärer, Lillius, Melander, övl. Sund-man, tysk mil.att. i Berlin, övl. Horn finsk mil.att. i Berlin, Schalin, Lorenz, Pesonius, Artola.

    Gen. Österman : Herzlich willkommen !

    Med Halder, tyske mil.att. i Helsingfors, Rössing, som mötte Halder i Tallin, samt övl. Krebs (då chef operationsavd. -siste tyske gst.chef 1945), kapten Hauser. Chefspilot kn. von Trautsetter, och co-pilot, Berr.

    Tyske amb.von Blücher heilar, (som vanligt) finskt hederskompani. Sedan till Societetshuset i Helsingfors, där statsminister Cajander över-lämnade Storkorset av Finlands vita ros., t. f. försvarsministern & utrikesminister(!) Erkko. Hedersgravarna vid Tyska kyrkan (1918), hed-ersvakt från Finlands vita garde. Besökte Öst-erman, Oesch. Rundtur.

    På kvällen middag utrik.m. Erkko, närvarande hela högre finska militärbefälet,minister v. Blü-cher,v. Grundherr, kommendör Bonin, överste Rössing,greve Adelmann von und zu Adel-mannsfelden,, kapten Körner, kapten Hauser. Chefspilot kn. von Trautsetter, och co-pilot, Berr, övl. Krebs,, överstelöjt. Riedel, , Sihvo, Walden, Valve, Lundquist, Tuom-po, Grandell, Lindén, minister Tapio Voionmaa,, överste. Wallenius, Martola, Majanen, Mäkinen, Lillius, Nylan-der,Helminen, Rahola, von Behr, Horn, Schalin, , Ekman, Rautso, Alameeri,, major. Saastamoinen, , Boijer, kapten Pesonius, Artola, statsrådet Hakkarainen.

    E. Erkko höll tal:

    Hjärtlig välkomsthälsning ! tackade för de tjänster som Tyskland gjort Finland under ” frihetskriget”, samt den utomordentliga välvilja Tyskland visat Finland efter krigsåren., betonade fredsviljan och neutraliteten samt vänskapen. som Finland vill upprätthålla med alla stater

    Halder ” tackade som representant för tyska armén, på sin första utlandsresa(!), som gått till Finland, med vars armé vi tyska soldater bundit särskilt vänskapliga och traditionella band, som skall fördjupas och vidmakthållas.”

    ” Ni herr minister (Erkko) har talat om det för-dolda som ligger förborgat i framtiden. I ett sådant mörker är den egna klarheten och den fasta viljan i den egna beslutsamheten just det ljus som leder rätt. Ur era ord har jag kunnat utläsa att just denna målmedvetenhet förefinnes i Finland.

    Ett starkt åt alla sidor oavhängigt Finland, skall även med säkerhet under mörka tider gå den rätta vägen och jag vill försäkra er att icke endast vi tyska soldater utan hela det tyska folket med sina uppriktigaste sympatier och lyckönsk-ningar beledsagar Finland vid beskridandet av denna väg.

    Hr minister , ur edra ord framgår att Finland är villigt att vidtaga alla erforderliga militära åtgär-der för att bevara sin neutralitet och jag försäk-rar att vi på grundvalen av den höga tanke den tyska armén äger om den finländska krigsmak-tens militära duglighet och dess goda befäl äro övertygade om framgången av dessa strävanden.
    ——————————————————–
    Fredag:
    General Halder i Viborg och på Karelska näset. (bildtext): General Halder i okonventionell pose framför ett periskop i terrängen vid Perkjärvi.

    På Suurmerijoki flygplats mötte gen.löjt. Öhquist, öv. Takkula, överste Svensson, flyg. öv. Opas, övl. Mellblom. Hederskompani + officersklubben. Till Perkjärvi där mötte insp. art. gen.maj. Svan-ström, stridsskjutningar.
    ———————————————————
    Lördag:
    General Halder på besök i norra Finland. Åtföljdes av övl. Krebs, kn. Hauser, övl. von Krautsetter och major Borr, (får dessa sistnämnda heta nu, i hbl.fi. Hémliga armén?) (inte Trautsetter och Berr) (Arnstad och gen.maj. Schyffert /Killing-gänget som jämt skall skämta om tyskar…det våras för…) Medfölj. milatt. Rössing, öv. Melan-der, Sundman, Schalin, kn Artola.

    Efter flygfärd anlände man till Kemi. Där mötter överste Siilasvuo, miloch. gränsbevakn. övl. Willamo, t.f. chefen Kemi mildistr. kn Marttinen (Alpo K. IR61 ?) och stadsdir. Kemi, Nylander. Lunch på finska klubben i Kemi, av öv. Siilasvou. På em. besökte Halder, Veitsiluoto, där Veitsilu-oto Oy bjöd på dryck. Sen Kemi skyddskårs skjutbana, följde skyddskår. under Laulajainen.

    Återigen middag för de tyska gästerna, varpå följde en flygtur till Rovaniemi på två timmar. Övernattning i Veitsiluoto, På söndagen åter flyg, Helsingfors.
    ———————————————————
    Söndag:
    General Halder avreser måndag till Tyskland. : stormiddag idag på tyska legationen för stort antal inbjudna, av V.v. Blücher. Kl. 20.00 : Närv. genlöjt. Österman med fru, Oesch m. fru, Blücher m. fru, gen.maj Heinrichs m. fru, genlöjt. Sihvo, överste Rössing, och genmaj. Lundquist.
    ——————————————————–
    Måndag kl. 9.00

    General Halder flög hem.närv. Österman, Oesch öv. Marjanen m.fl., Horn. Hederskompani från Nylands reg. Tyska nationalsången.

    Telegram till t.f. försvarsminister, utrik.m Erkko (+kapten) : – – – Mottag de bästa välgångsönsk-ningar för det vackra Finlands framtid,, samt i synnerhet armén såsom det värdefullaste red-skapet för statens ledning. (samt till Österman/ Oesch)
    ——————————————————–
    (Samtidigt går Finland till riksdagsval, IKL-höger-extrem. minskar. Finska kustflottan, 4 (2 ubåtar) fartyg besöker Stockholm) Men svenske ministrar besöker även Karelska näset i aug. ca.
    ——————————————————–
    Den 25 juni hade Halder besökt Estland, som slu-tit nonaggressionspakt med Tyskland den 7.6.
    träffade generalstabsch. Reek, återbesök, 1937.

    Besökte ÖB Laidoner, ministerpres. Eenpalu, mil-itära anläggningar vid Tallin, och statspresident Päts i Schloss Orro i Wierland.

    Det glunkades om att Halder ev. tagit upp frågan om en tysk marinbas på Ösel, och i juli kom kry-ssaren Admiral Hipper till Tallin. Även Abwehr-chefen adm. Canaris följde Halder i spåren.
    ——————————————————–

  9. ”Gentlemen , order… please order” : Hush, hush..
    A new british study…(O´Halpin): Spying on Ire-land,Great Britain -Ireland during thewar : 1939-45.
    ———————————————————-
    (Republiken Irland självständig från Storbritan-nien 1921, efter stora konflikter, även irländarna passade självklart på att frigöra sig under och kring första världskriget, som har likheter med
    Ryssland och Finlands situation:
    ———————————————————-
    Hur Churchill hanterade denna fråga 1939-40:

    ” Regeringens intresse väcktes och avtog. Churc-hill tryckte tidvis på för en avgörande aktion att ta över irländska hamnarna under brittisk kontroll, under september/ oktober 1939. Om detta grun-dades på hans personliga besvikelse över den irländska neutraliteten, eller i äkta oro för marin-ens operativa behov är en bedömningsfråga ;
    ———————————————————
    Churchills strategiska argument grundades på vad som var något teoretiskt hösten 1939, då den tyska ubåtskrigföringen som var koncentrerad till de norra tillfarterna till Brittiska öarna, var till-räckligt under brittisk kontroll.
    ———————————————————-
    Det fanns ingen tydlig strategisk nytta av de söd-ra baserna på irländska kusten som skulle rätt-färdiga tvångsaktioner för att kunna disponera dem, samt skulle rättfärdiga den förmodligen skadliga effekten på den internationella opini-onen, både i USA och i samväldet.
    ———————————————————
    Brittiska stabschefernas bedömning tidigt 1938 höll fortfarande, en användning av avtalshamn-arna, skulle bli högst problematiskt utan aktivt irländskt samarbete, och det var möjligt att en återkomst av brittisk närvaro, skulle sporra IRA, påhejat av Tyskland.

    Anthony Eden som gjort sig ett namn som anti-appeaser, politiskt i februari 1938, avgick under förvirrande former, som utrikesminister pga av hans regerings passiva attityd mot Italien. Han var övertygad att varje allmän koncession av E. de Valera kring hamnarna, skulle göra irländsk neutralitet omöjlig.

    Eden oroades även effekterna av brittiskt tvång på irländsk rekrytering till krigsmakten. I reger-ingen betonade han de positiva effekterna av irl-ändsk säkerhetsamarbete och med stöd av koll-egorna segrade A. Eden ; uttalade ” -Att han var mycket irriterad på Winstons attityd, de Valera gör allt för oss, och det vore vansinne att ríva upp allt gammalt bråk igen.Och vad skulle USA säga ?-Irland är redan nu vår bästa rekryteringsom-råde.
    ———————————————————
    För en tid kommenterade inte Churchill frågan, men fortsatte att fara ut mot det orättfärdiga i Irlands neutralitet. I januari 1940 sa han i ett radiotal för att tukta den slappa attityden hos de återstående europeiska neutrala, ” alla tror att om man föder krokodilen tillräckligt, kommer den att äta denne sist”.
    ———————————————————-
    Churchill jämförde detta med den modiga inställ-ning som finnarna mötte sovjetisk aggression. Detta var en genljudande men ingen särskilt rätt-vis jämförelse. Finland stred mot Ryssland bara för att ryssarna anfallit landet, när det nekat Ryss-land försvarsmöjligheter i närheten av Leningrad.
    ———————————————————
    Om Finland var ett exempel för vilket europeiskt land som helst – så var det mest uppenbara lan-det Irland, också en nyligen självständig nation, under hot från en mäktig granne med krav på för- svarsanläggningar. Denna jämförelse var nog inte (!) vad Churchill hade i tankarna.
    ———————————————————-
    Churchills häftiga press i hamnfrågorna utifrån strategiska skäl, visar nog att det inte bara han-dlade om försvarsanläggningar, men även att doktrinen om imperiets solidaritet tillbakavisats och upphävts. Krigets utveckling 1939 och på våren 1940 var ganska förutsedd. Den strate-giska situationen hade inte ändrats, men däre-mot den brittiska attítyden till sin egen krigföring.
    ———————————————————
    Efter ett halvår av besvärande passivitet, hade i mars 1940 stämningen ändrats, den negativa pol-itiken för seger genom sjöblockad, ironiskt grun-dad i teorier om brittisk sjömakt, visade sig nu in-adekvat, jämförd med den tyska framgångarna.

    Polen hade besegrats snabbt och obarmhärtigt, och inga tecken sågs på att Hitler tvekade inför en fransk-brittisk enighet. Var kunde de allierade hitta någon positiv möjlighet att agera ? En tid hade man allvarligt övervägt en intervention, på finsk sida – mot Sovjetunionen. Men Finland kap-itulerade i mars 1940, innan något franskbrittiskt initiativ blev konkret.
    ———————————————————
    Då hade regeringen andra planer för Skandina-vien.Den 5.4.40 försäkrade Chamberlain att
    ” Hitler har missat bussen ! ”, men de följande dagarna sipprade det ut att tyskarna helt enkelt satsat på snabbare transporter, än så.
    ———————————————————-
    (+ Komment. Norge och Tyskland ansåg att Stor-britannien gjort sig skyldig till neutralitetsbrott genom att i februari 1940, frita 300 brittiska krigs-fångar från tyska fartyget Altmark, på norskt terr-itorialvatten, som den norska marinen e.u. nonch-alerat och schabblat med. Britterna minerade sed-an norska vatten den 8.4.40.)
    ———————————————————
    (+ Komm:. Från Cleese, över Killings, till Bröd-erna Marx: – ” Gillar ni inte mina principer så har jag (vi) andra ! = allmänt WWII-credo). Inte lätt att ha tungan rätt i mun 1939-40, om man inte som LO och Vanja på Norra bantorget sätter upp sin jätteplojskylt i samband med 2003 års stora demonstrationer strax inför Bush anfall på Irak: Alla folks frihet – hela världens fred! (från 1939 ca !
    ———————————————————
    Churchill hävdade ständigt att blockaden av Tysk-land inte kunde bli effektiv om tyskarna kunde skeppa svensk malm genom neutrala norska vatten. Regeringen och fransmännen överenskom två relaterade linjer. . . 1. minering av norska farvatten, och att en 2. brittiskfransk styrka skulle landsättas i Narvik, dit malmen kom med järnväg från Sverige för att utskeppas till Tyskland. Avsik-ten var att möjliggöra för allierad trupp att gå över Norge in i Sverige, för att förstöra malm-gruvorna – en gång för alla.(once and for all.)
    ———————————————————-
    Att en så försiktig regering som Chamberlains kunde acceptera en linje som innebar överträd-else av två europeiska neutrala staters gränser, som oundvikligen skulle dra in Tyskland i Skand-inavien, speglade dess växande desperation.
    ———————————————————-
    Avläsningen av stämningen mot de neutrala små-staterna gjorde att brittiska marinstaben begärde att även (Castletown) Berehaven (södra Irland, i Cork, vik längst ut sydväst ca, Hangö, typ fak-tiskt,) skulle intas, men Churchill menade att detta fick vänta ett tag.
    ———————————————————-
    Den planerade invasionen i Norge blev ett schab-bel. Precis när mineringen påbörjades, agerade Hitler, invaderade Danmark utan att ett skott av-lossades 8-9.4. och sedan Norge .Efter en månad av förvirrade strider vid norska kusten , hade brittiska flottan lidit stora förluster. Styrkorna drogs tillbaka. Under andra omständigheter hade skulden fallit på Churchill och amiralitetet.
    ———————————————————-
    Men – faktum var att detta stärkte Churchill, för att hans instinkt ansågs varit riktig ; aktivitet var bättre än passivitet. Skulden föll istället på Cham-berlain, vars idé det faktiskt inte varit, och blev dödsstöten hans ledarskap.(i maj 1940)
    ———————————————————-
    Betydelsen av händelserna i Skandinavien, för Irland var tvåfaldiga. Det underströk att även un-der Chamberlain hade den 1. brittiska reger-ingens attityd till neutrala länders okränkbarhet ändrats radikalt. Ännu mer olycksbådande var att 2. Hitler visat sig både hänsynslös och effektiv vad gällde besvärliga neutrala länder.
    ———————————————————-
    När tiden var inne, körde han över dem. I mitten april var de strategiska kalkylerna för hösten överflödiga ; vad skulle hända de irländska hamnarna när den tyska ockupationen av Norge / Danmark, var på väg, inte bara frågan om England skulle inta dem för eget bruk – men även om de skulle bli ett mål för tyska aktioner, mot vilka Irland skulle vara hjälplös.
    ———————————————————
    Notera att samma fråga uppstod för Frankrike, som tidigt 1940 pressade på sina belgiska gran-nar att acceptera allierade styrkor på sin jord, för att slå tillbaka en möjlig attack. Även efter Nor-ge , vägrade Belgien att ändra sin position av sträng neutralitet, för att inte provocera en tysk attack.
    ———————————————————
    Franska representanter gick emot den obskyra logiken, även fast en brittisk diplomat tänkte att ”vi kan ändå inte erbjuda direkt hjälp om Tyskland anfaller” . Belgarna var motvilliga att gå in i stabsförhandlingar, och detta bidrog till det kaoset när brittiska armén gick in i Belgien efter den tyska attacken. Hur skulle möjligheten av en tysk attack på Irland mötas av Storbritannien ?
    ———————————————————-
    ” 1938 övergav Storbritannien sina irländska för-svarskoncessioner (enligt 1921 års avtal). Det fanns goda skäl till att inte ta över irländska ham-nar, och annat, men att handha dem utan irlän-dskt samarbete ?
    ———————————————————-
    Varför skulle ett land vars hela elit stigit till prom-inens, genom deltagande i en självständighets-kamp, som bara hade erfarenheter av konflikt och förtryck från brittiskt håll, varför skulle det landet vilja gå in i en direkt upprepning av 1914-18 års storkrig ?
    ———————————————————-
    Men det fanns även en allmän attityd hos de små neutrala, att man ville hålla sig utanför när stor-makterna gick mot krig, särskild i Nationernas förbund, som Belgien som förkastade sin allians med Frankrike 1936.
    ———————————————————-
    London hade all rätt att vara besviken på Irlands neutralitet, inte helt överraskande. Men risken fanns att Irland kunde bli en bas för spionage mot Storbritannien, och att brittiska fiender skulle söka förståelse med Irland. Men det fanns inga fientliga ubåtar i irländska vikar vare sig 1914 eller 1939, som använde ön som bränslebas.
    ———————————————————
    Men Storbritanniens legitima försvarsbehov : fann, ett i princip obeväpnat Irland, öppet för attack, som Holland, Danmark, Norge 1940. Att förse Irland med vapen ansågs ej lämpligt av Churchill, det skulle kunna backa upp irländsk neutralitet, slösat med krigsmateriel, och vapnen kunde ha använts mot Nordirland i en framtida kampanj för att upphäva delningen.
    ———————————————————
    Japan använde exvis. Irland som knutpunkt för information om Storbritannien, som alltid försökte att diskreditera Irlands neutralitet, ev. för att för-bereda en väpnad attack, men efter Pearl Harb-our, 1941 fanns inga brittiska behov av att spela på detta inför president Roosevelt i USA.
    ———————————————————-
    (+ Komment:) Den västallierade respekten, men även brist på – för sina grannars neutralitet, (+bortkuppad vald regering som i Spanien 36´,+versailles§:en om att Österrike inte fick anslutas till Reich) blev en olycka, i kriget mot Nazityskland, hela vägen över Wien, München, Madrid, Tjeckoslovakien, Memel, Polens garanti, över Narvik tillbaka till Dunkirk -och Dover/ Calais, Aten och Kreta.)

    (En av många anledningar till Norgeinvasionen i april, ”do something”, malm, Finland, krigssprid- ning, splittra tyskryska relationerna, i nu nämnd ordning, kan då även ha varit bl.a. att avleda ett ev. tyskt intresse för Irland, som den svaga pun-kten mot England.)
    ———————————————————-
    Men britterna var alltså beredda att inta irländska republikens hamn,(Berehaven) om nödvändigt, som Ryssland tog Hangö. Förmodligen fanns det väl brittiska trupper i Nordirland. Jämförelsen mellan Sovjetunionen – Finland, Storbritannien – Irland är i viss mån adekvat.

    Churchills uttalande om att acceptera ryska marin-baser i Östersjön, som tidigare nämnts hade ju även delvis syfte att splittra tysk-ryska pakten, men tyskarna bet sig duktigt i tungan under finsk-ryska kriget. Splittra och härska sägs ju vara brittiskt credo. (Why not ?)
    ———————————————————
    What If? . Om tyska generalstabschefen General Halder , operative chefen övl. Krebs,och Abwehr Canaris kommit på ”besök”, i ” Tante Ju ”, på neutrala Irland, på sommaren 1939, (som i Fin-land juni /juli.39) besökt de irländska republikens militära positioner, den s.k. ”EamonDeValera-linjen rakt över ön, sick-sack med bunkrar och tankshinder, kärrmarker mot Nordirland och flugits runt Irland med alla egna /irländska stabsofficerare i släptåg, och sedan avätit en brakmiddag – ”alla var där” – i Dublin.
    ———————————————————
    Om Storbritannien begärt irländska baser, inför en väntad tysk attack ? Och irländarna kärvt bitit av : Don´t even think of it ! Forget Great Britain as a Big power ! Men ni får ??.ju en del av. . Nordirland ! Sorry ! Bye bye!
    ———————————————————-
    (Och faktum är att ” Churchill i största kris i juni 1940, och december 1941 hade planer på att er-bjuda Irlands enande, alltså släppa Nordirland, i utbyte mot ett omedelbart irländskt deltagande i kriget mot axelmakterna. Churchill underhöll ett personligt missnöje mot Irland , en ”dolkstöts- dominion”, som mot ingen annan europeisk ” neutral”.

    Som alla andra knappt självständiga, knappt suveräna stater,knappt suverän alls – utan bara en missnöjd f.d. koloni, ett protektorat, som skulle skrämmas till samarbete.” (O´Halpin).
    ———————————————————
    + Komm.:Som Stalin var ute med trevare hösten 1941 om en separatfred med Finland).
    ———————————————————-
    Nu såg ju Chamberlain/Churchill Rysslands pro-blem med Finland,1939/40 som Winston kallade : 20.1.40 ” Vad fria män förmår !” ; som han kunde utan o. innan från Irland, med protyska-IRA.
    ———————————————————-
    I juni 1940 kastades brittiska arméns 300.000 man B.E.F. i sjön, förlorade krigsmateriel för milj-arder, allt vad man behövde mest. 138 franska divisioner, 60 polska, 20 belgiska, 6 norska , till krigsfångeskap eller upprivna. Samtidigt som Luftwaffe fick baser vid Engelska kanalen, med god räckvidd för sin bomboffensiv mot Englands storstäder. NEUROPA !
    ——————————————————–
    +Komm.: England släppte ytterst motvilligt Ir-land, 1921 och har fortfarande en bra bit av Ir-land , Nordirland, som först nu förra året, efter IRA:s krig mot Storbritannien sedan 1969, nästan 30 års regelbundet ultravåld som i Irak,vad man minns, ca ,blev oberoende , på vissa villkor,som tydligen kan upphävas av brittiska regeringen.
    ———————————————————-
    Stalins och Churchills snabba allians 1941 kanske utgick från ungefär samma upplevelser av för-svarsproblem, intressen och britterna hade även de, ett imperium i öst att försvara, och någon oenighet om Finland 1944 blev aldrig aktuell.
    Men så brukar vi inte se det i Norden.
    ———————————————————-
    Men cirkeln sluts – nånting kommer alltid efter något annat, en f.d. nordirländsk IRA-man, inter-vjuas i BBC News, 22.2.09 ,Hardtalk, nu som med-lem i samlingsregeringen på Nordirland, som ock-så har en hel del att ställa tillrätta idag, innan de kan mötas tryggt på samma trottoar i Belfast och Ulster.
    ———————————————————-

  10. ———————————————————-
    FEL OM FELLGIEBEL:
    ———————————————————-
    Rättelse: Den tyske officer Eichfellgiebel som nämns i inlägg 5.2. bör nog vara general Erich
    Fellgiebel, kommunikations/signalist-ansvarig ca, och e.u. den som ringde från Rastenburg i Ost-preussen till Berlin vid attentatet mot Hitler den 20.7.1944 (Valkyria) Han avrättades för delakt-ighet, den 4.9.44,samma dag som Finland och Sovjetunionen inledde vapenstillestånd/ kapitula-tion.

    Hitler i Berghof: – ” Oberst Stauffenberg – kan ni er Wagner. . . ? Hurså ?
    AH: Valkyrior var de som såg till att vissa överlevde svåra prövningar i ofärdstid.”
    ———————————————————

  11. ——————————————————
    MANNERHEIM : THE MOVIE
    ——————————————————
    Dagens nyheter häromdan :

    ” Finland har plockat hem den finskättade Holly-woodregissören Renny Harlin (The Long kiss goodnight, ” Deep blue sea) för att regissera ett storbudgetprojekt i andravärldskrigsuniform om nationalhjälten Gustaf Mannerheim(1867-1951).
    Budgeten lär ligga på över 100 miljoner kronor. Om den kommande filmen blir en lika stor publik-succé som grannländernas aktuella krigsfilmer Danmarks ” Flamman och citronen” och Norges ”Max Magnus blir klart vid premiären 2010.”
    ——————————————————–

  12. ——————————————————-
    KÄNNER NI WALLENBERG OCH ENSKILDA BANKEN….
    ——————————————————–
    Professor em. Krister Wahlbäck har hittat ett brev
    på finansdepartementet som visar att Ernst Wig-forss gav en hemlig kredit till Nazityskland på
    40/ = 800 miljoner, genom Wallenberg i april 1941, för båtar troligtvis.(DN febr. 2009).

    En dånande tystnad inträdde, då Wigge betraktas som närmast helgon i svensk världskrigshistoria 1939-45. Men nog har väl finansens kassaskåp städats ut sedan 1941, man har bytt adress, etc. -och ännu har brevet inte visats upp, det var aldrig registrerat som offentlig handling, vilket kan fälla
    vilken minister som helst. Vad har Henrik Arnstad erfarit i denna affär som kan påverka historiken ?
    ———————————————————-
    Om nu Henrik Arnstad går i mål med sitt manus
    i helgen, blir att sen skriva kontrakt på ett arbete
    nr 3 : Om Sveriges ekonomiska insatser för att tjäna på råvaror, till militär produktion, samt att satsa ekonomiskt i den tyska slavarbetsekonomin
    dölja tysk produktion, vaska rövat guld och värde-papper, patent etc i Sverige.

    Henrik Arnstad är nog den mest lämpade idag att skriva en uppdaterad berättelse i frågan, som anknyter till: Skyldig till skuld, för ämnet måste populariseras som journalistik, och samtidigt beläggas med alla nya fakta som bl.a. publiceras i Tyskland…om bl.a. Dresdner Bank….

    .. . eller – varför det finns 250 titlar på svenska bibliotek om: Raoul Wallenberg, Hjälten från Budapest, minnestorg med konst, men bara en (1) 20 år, gammal bok, översatt från holländska om Wallenbergs stöd till Nazitysklands rustnings-industri, särskilt tungvatten, flygmetall och brand-bombsmagnesium, mycket producerat av tvångs-arbetare och krigsfångar från öst. Den s.k. Raoul
    Wallenbergsmedicinen har ordinerats i överdos.
    ———————————————————
    Aalders : (1989): ” Wallenbergs uppgift blev att hemlighålla, dölja, nazityska intressen, dotter-bolag och filialer omvandlades till neutrala sven-ska företag, ex.vis Robert Bosch AB. Enskilda banken omsatte guld , smycken, som berövats judar, värdeföremål, värdepapper.
    ———————————————————-
    Adler- Karlsson skrev i DN att Washington tving-ade bort Jacob Wallenberg . som vd för Enskild banken för att medverka till embargo-politik, mot Ryssland och sänka en miljardkredit, 1946.
    ———————————————————-
    Neutral egendom kan inte konfiskeras, efter första världskriget lärde sig tyskarna bl.a. detta, man utvecklade, hemliga konton, tvåprissystem = 50 % på hemligt konto, betalning efter kriget, m.m.
    ———————————————————
    Junkerverken tidigt till Sverige, AB Flygindustri i Limhamn, tom enligt Per Albin i riksdagen, Hein-kel, Krupp, Dornier i Ryssland. Putilovverken i Petrograd = Kruppfabrik, även Ryssland fick industriellt kunnande, satsningarna gjordes även för att få fart på industrin.
    ———————————————————
    IG Farben var ett ”Interessen Gemeinschaft” med de sex stora Hoechst, BASF, Bayer, Agfa m.fl. före kriget , patenträtter såldes under okända namn. Med Esso /Standard Oil hade IG Farben samarbete i september 1939 om flygbensin,
    bulvanuppköp.
    ———————————————————
    1944 registrerade nazisterna 6.000 patent, störst i svenska patentverkets historia, en 1945 en explo-sion i ansökningar, 1944 = 10.670, 1938 =1. 618, varav 50% av tyska storföretag, IG Farben, Zeiss Ikon, Bosch, Daimler- Benz, AEG, Siemens = 50 % andel.
    ———————————————————
    Sveriges riksbank fick ge lån till Kreuger, 1931, som avled 12.3.1932 dog, Statsmin. Ekman CG. avgick tagit mutor 50.000 till folkpartiet, frisinn-ade – (över en miljon idag) Wallenberg tog över Kreugersfären. Marcus S:r bulvan för Deutsche Waffen- und Munitionsfabrike AG,
    ———————————————————
    Jacob Wallenberg fick Tyska örnens orden. Bohe-man var styrelseled. i AB Robert Bosch, och Robo Bosch AG, vissa problem, i Sverige, Goerdeler var Boschrepr. Kände Jacob W. sen 1934, och diskuterade problem med separatfred på väst-fronten, båda fruktade ett starkt Ryssland. Goerdeler varnade Sverige för tyskt angrepp 1942.
    ———————————————————

    Herbert Lickfett (NW7 agent = IG:s intell.), sve-nsk medb. 1935. IG Farben i hela Norden. Tungt vatten kom i USA 1933. Banque de Paris de pays bays (Paribas) 60 % , IG Farben 25 %, övrigt Wallenberg. Marcus Wallenberg häradshövd-ingen, var en avgrundarna av Norsk Hydro 1905 ca. Herman Schmitz IG Farben dömd i Nürnberg.
    ———————————————————
    Joliot upptäckte tungvatten, och därför fördes tungt vatten till Paris från Hydro/ Oslo,våren 1940, då förstod tyskarna att västallierade enga-gerade i kärnforskning. Om London ville bomba klagade norrmännen, att deras näringsliv bom-bades ut.
    ———————————————————-
    Aluminiumpulver. viktigt för att höja verknings-graden i bomber, Enskilda banken mellanhand i transaktioner.Wallenberg gav lån till nazis utan säkerhet till nazisterna, för krigsmateriel, 75 % garant av svenska regeringen.
    ———————————————————
    Leveranser från kända svenska företagen, Atlas Diesel, Asea, Uddeholm, Sandviken, först lån och sedan tillverkningsorder till dessa Wallenberg-företag. Prytz nära vän till Göring, rådgjorde -med SKF frågor.
    ———————————————————
    Jacob och Marcus köpte upp guld och värdepap-per som rövats av judar, och Raoul engagerade sig, för judar, var kusiner till Raouls far.
    ———————————————————-
    Norsk Hydro i den tyska rustningsindustrin: (Företagshistorik) (Ett norskt företag där bl.a. svenska finansfamiljen Wallenberg haft stora intressen från början av 1900talet. Men där fanns även franska och tyska intressen.
    ———————————————————-
    ” Nästan hela kriget levererade Hydro tungt vatt-en till Tyskland. Fruktan för att detta användes i utveckling av en atombomb, medförde att alli-erade commandos i februari 1943 sprängde hög-koncentrationsfabriken på Vemork, i en av krigets modigaste och lyckade sabotageaktioner.(av norska kommandos, den brittiska op. Freshman
    misslyckades, planen störtade och soldaterna avrättades av SS/SD.
    ——————————————————–
    Norsk Hydro Bolaget menar att produktionen av tungt vatten skedde mot företagets vilja. Man hävdade samma åsikt för Hydros deltagande i rustningsföretaget : Nordisk Lettmetall. Det eta-blerades våren 1941 och skulle förse tyska flygvapnet med aluminium och magnesium. Men fabrikerna som blev byggda på Heröya, kom aldrig i produktion. De blev ödelagda av allierat bombflyg i juli 1943.
    ———————————————————
    Nordisk Lettmetall hade flera huvudaktieägare ; Hydro, IG Farben, och Luftwaffe. Hydro bedömde att man var tvingad, och att fabrikerna inte skulle komma i drift innan kriget var slut. Men efter kriget var kritiken hård mot investeringen, inte alla var övertygade att deltagandet hade tvingats fram av tyskarna. Hydro hade varit del av internationella nitrogenkartellen. Men man strävade efter diversifiering efter höga vinster, inte bara konstgödsel, även metanol från Svalbardskol, samt lättmetallproduktion.
    ———————————————————
    Man behövde mer kraft från Rjukan till Heröya, som beviljades först av Nasjonal Samlings, Tor-mod Hustad, på hösten 1940. Quisling fick träda tillbaka 15.4.40. för : Administrationsrådet, best. av näringslivets organsationer, som sörjde för att till tyske rikskommissarien Terboven upplysa om vilka industrier som kunde bidra till tyska rust-ningsindustrin.
    ———————————————————-
    Många företag hade aktiemajoritet ägd av länder som låg i krig med Tyskland, Frankrike hade 53% i Hydro. Men huvuddelen av Hydros produkter gick till den skandinaviska marknaden hela kriget, men IG Farben hade sedan 1927 , 25 % av aktierna. Då tyskarna kom höll man på att pröva att framställa aluminium på basis av norska råvaran – labradoritt, vilket passade som hand-sken för tyskarna.
    ———————————————————-
    Den tysk aluminiumproduktionen som byggts upp mycket av flygmarskalken Göring, räckte inte till för behoven, trots kraftiga ökningar sista halvan av 1930talet. VAW, Vereinigte Aluminiumwerke täckte 80% av marknaden. Men IG. Farben var enda konkurrenten av betydelse, som även gjo-rde magnesium. Där hade IG Farben monopol och såg hur på VAW, även försökte att komma in på marknaden.
    ———————————————————-
    Göring var ej nöjd, ville att hans ministerium skulle etablera produktion av lättmetall i egen regi., och att bryta VAW:s dominerande ställning i aluminiumbranschen. Chansen kom med ockup-ationen av Norge. Först kunde man lägga alum-iniumproduktionen under tysk kontroll. Här fanns mycket vattenkraft , för utbyggnad av produk-tionen.
    ———————————————————-
    Görings ombud, blev ledaren för flygplanstill-verkaren, Junkers, Koppenberg, som redan fem dagar efter att Oslo i april 1940, var intaget, anlände, i sällskap med talrika representanter för tyska rustningsföretag, statliga och privata.
    ———————————————————-
    Först ville man säkra all befintlig, norsk alumin-ium produktion, och ett avtal kom den 18 april på tyskt initiativ, men inte helt utan norska fördelar, man tog på sig att förse Norge med bauxit.

    Den 8.5 bestämde Göring att all norskproducerad aluminiunproduktion, befintlig och i framtiden skulle tillfalla tyska Luftwaffe. Nu hade han grun-den rättsligt för att starta, men inte teknologiskt, men detta sörjdes för av IG Farben och VAW på våren 1940.
    ———————————————————-
    IG Farben var privat men fick mesta av sina vinster från statliga rustningsavtal., och del i Tredje rikets planläggningsapparat, särskilt Gör-ings del, han var även chef för tyska fyraårs-planen, som utformade mål för hela rust-ningsindustrin. IG Farbens chef, Carl Krauch, ansvarade för fyraårsplanens kemiska verksam-het, inkl. lättmetallproduktion.
    ——————————————————–
    På Heröya ville nu tyskarnas Werhrwirtsschafts-stab bygga en oxidfabrik, för lättmetallproduktion och behövde saltsyra från ammonikafabrikerna där. Koppenberg blev” Treuhänder,” förvaltare av alla norska aluminiumföretag, utsedd av Ter-boven.
    ———————————————————
    Den 25.9.40 lade Terboven ner administrativa rådet, förbjöd alla partier, utom Nasjonal samling och överlät styret till 13 kommissariska statsråd, under sig själv, tyska ockupationsmakten. Strax efter sände Hydro en check på (25.000 kr x 20) = 500.000:- till Nasjonal Samling, och någon Hydro-direktör blev statsråd.
    ———————————————————-
    14.10.40 signerade Göring, Koppenbergplanen, för kraftverk och aluminiumverk i Norge. Mycket om-fattande, först skulle aluminiumproduktionen öka 2,5 gånger från 38.000 ton till 120.000 ton, i nästa steg till sommaren 1944, mer kraftverks-produktion, och ökning av aluminiumprod. till 244.000 ton/år. Men VAW ville också vara med, och man skulle tillverka magnesium till brand-bomber.. som också var legering i aluminium.
    ———————————————————
    IG Farben fick ändra planen att bygga en mag-nesiumfabrik, i Tyskland – till Norge. 6.000/ton år. 3.12 skapades företaget Nordische Alumin-ium Gesellscahaft AG – Nordag, i Berlin som hade ansvar för hela aluminiumprod.utbyggnaden. i Norge. På Hydros stämma 29.11 40 blev det valt en tysk styrelsemedlem, IG Farbens finansdirek-tör Heinrich Oster.
    ———————————————————-
    Han tog platsen efter franska banken Paribas, Horace Finaly, som p.g.a. av sin judiska bakgrund hade tvingats att fly. Många och komplicerade turer i detta mellan olika tyska företag, , Hydro om aktiemajoriteter och produktion. (som skulle kräva en civilekonomexamen från – just Wallenbergfinansierade, Handelshögskolan för att bena ut, fast detta var ju på den tiden då finansmarknaden inte var lika het som idag.)
    ———————————————————-
    13 mars 1941, kom en tysk-skandinavisk deleg-ation til Paris för att möta representanter för Paribas. (fransk bank). Delegationen bestod av Max Ilgner IG Farben,(e.u. i IG spionorg. NW7) , Bjarne Eriksen , Hydro, och Marcus Wallenberg från Hydro. Avsikten var att få fransk anslutning till Lättmetall och godkänna planen om kapitalök-ning.
    ——————————————————–
    Hydro behövde mer kapital, för att gå med i Lätt-metall. Wallenberg gjorde klart att man skulle utvidga aktiekapitalet med icke mindre än 50% – (52 miljoner x 20) =i dag 1 miljard miljoner kronor , måste föras in. Samtliga parter gick i god för att planerna, och att det hastade.
    ———————————————————
    Men fransmännen fick inte tillstånd till valutautför-sel, och Hydro blev tyskägt, 53 % , IG Farben 32 % Nordag ändrade namn till: Hansa Leichtmetall.. Bland de 75.000 aktier som tyskarna fick fanns det 20.400 aktier som var beslagtaget av judiska ägare, men övriga inköpt på marknaden.
    ——————————————————–
    Handräckning från Sverige:
    ——————————————————–
    När Lättmetall startade planlades investeringar på 300 miljoner kr = 6 miljarder. I Tyskland var pressen på industrien stor. Olika projekt slogs om resurstilldelning, och det visade sig att en del av Lättmetalls utrust-ning kunde skaffas snabbare från Sverige. Men hur skulle de svenska levera-ntörerna betalas ?
    ———————————————————-
    En möjlighet att – belasta tysksvenska clearingen, avslogs av Reichwirtschaftsministerium, Lättmetall var ett norskt företag och betalningen måste ske från Norge. Då kontaktade Hydro och I.G Farben Wallenbergs Stockholms Enskilda Bank för att skaffa Lättmetall kredit i Sverige. Ett lån på 6.8 milj-oner kr x 20 = idag 140 miljoner miljoner norska kronor, som skulle användas att betala svenska leverantörer. Men det krävde möjlighet att kunna överföra pengar till Sverige, som krävde tillstånd av norska myndigheter.
    ———————————————————
    September 1941 orienterade Hydro handelsdepar-tementet. om planerna och bad om tillstånd att ta lånet på den norsk-svenska clearingen. Avslag direkt. Lättmetall var ett tyskt rustningsföretag, ansåg de och annan import måste gå före.
    ———————————————————
    Rikskommissarien Terboven inkopplad, och pre-ssade departementet, som ej gav sig. En kompro-miss, som gick ut på att räntor och avdrag till Wallenbergbanken skulle betalas i form av alumi-niumleveranser från Lättmetall, vid produktion. Hydro påtog sig kausjoner/borgen ? för lånet, men då skulle en del av aluminium. hamna i Sverige, men rikskommissariatet godkände.
    ———————————————————-
    Den första krediten räckte inte. En ny på (4.4 miljoner x 20) = idag 85 miljoner miljoner av Wallenberg i början av 1942. Samma process igen. Men både Quislings ministrar och även exilregeringen i Niorge protesterade mot krediterna. 1942/43 korrespondens mellan exil-Londonregeringen och svenska UD, även noter.
    ———————————————————
    Exilregeringen/London : Lettmetall var ett rust-ningsföretag, och krediter anses som assistans till ockupations-maktens krigsmål i Norge. Men Hyd-ro fick ingen kritik. Hydro ansåg sig tvingat till samarbete med ockupationsmakten.
    ———————————————————-
    Men svenskarna hade en helt annan förståelse av Hydros roll. UD såg samarbetet som frivilligt. Hydro var en av huvudägarna i Lättmetall, och en av dess direktörer hade faktiskt fritt fått resa till Stockholm för att förhandla lånet.
    ———————————————————Den norska argumenten skulle förlora tyngd om inte tvångsperspektivet gällde. Men justitiemin-ister, T. Wolde menade att om inte tvång förelåg hade Hydro samarbetat med ockupationsmakten och var straffbart.
    ———————————————————-
    För Hydro som umgicks med diversifieringsplaner var samarbetet med tyskarna välkommet, och be-kymrade inte företagsledningen särskilt. Fabrik-erna skulle ej stå färdiga förrän efter krigen var över. Så Hydro ställde upp med kapital, teknik och infrastruktur för Lettmetall., Hydros ingenjörer och jurister. Business as usual.
    ———————————————————
    Det då största industriprojektet i Norge. Invester-ingar i dagens penningvärde ca 40 miljarder kronor.. på 4 år som skulle dra stora mänskliga och materiella resurser. Arbetslösheten i Norge före kriget , blev nu brist på arbetskraft.
    ———————————————————-
    Bygget började i juni 1941.Hydro tog Mårutbyg-gningen, Rjukan-kraften, aluminiumoxid på Herö-ya. Innan utgången måste 1941, över 2.000 man finnas i arbete., samt 100tals till labradorittbrotten på Vestlandet.IG Farbens behov var ännu större, aluminium- och magnesiumfabriker, samt klor och kryolitt, och flera större och mindre anlägg-ningar.
    ———————————————————-
    Då verksamheten var som störst hade IG:s Byggföretag Baubüro Nord,som koordinator och Hydro 7.500 man varav 4.300 på Heröya. Brist på norsk arbetskraft gjorde att ett stort antal utländska tvångsarbetare och krigsfångar mobiliserades till verksamheten.
    ———————————————————-
    Totalt blev 140.000 personer från tyskockup-erade områden tvångssända till Norge och satt i arbete i landet.Många norska ingenjörer for på utbildning i Tyskland hos IG Farbens fabriker. 1942 fanns 50 norska anställda Hydro I Tyskland.
    ———————————————————-
    Fabriksutbyggnaden skulle utökas, och Lettmetall fick nu tilldelning från bl.a , från Wehrmachtbau-stellen, som nu byggde befästningar längs kus-ten,med ca 69.000 arbetare. 6.000 norska arbetare skulle uttas till Lättmetallprogrammet, som kompenserades med att överföra sovjetiska krigsfångar från Tyskland.
    ———————————————————-
    IG Farben i Tyskland(!) hade 1944, 50 % ut-ländsk arbetskraft, som rymde bla. 10.000 krigs-fångar och 11.000 kz-fångar. Även i Norge kom tvångsarbetet att öka, på Heröya 1943, var 25 % av arbetsstyrkan, tvångsarbetare/krigsfångar. Trots att bruket av krigsfångar var mycket stort finns det inget bevarat i arkiven Hydro/Lett -metall. efter dem.
    ———————————————————
    Inget om var de kom ifrån ,namn, hur många, hur de levde, bara ett kvitto från bokföringen till IG. Farben, som ger upplysningar om hur ut-gifter, ”Sonderkosten ” för kgf, skall bokföras. 26.6.42. i dåv. vd:s Bjarne Eriksens arkiv.(Denne fängslades faktiskt efter protest mot att tungvattenprod. som bombades ut, och störde övrig produktion, och fördes till Tyskland.)
    ———————————————————
    Nordag hade krigsfångar i Årdal och Sauda. Lättmetall hade många jugoslaver, partisaner, som räknades som ” illegal combattants”, jugoslaviska romer, alla i Lager Franken, ett nedlagt militärläger utanför Porsgrunn. Somm-aren 1943, fanns 300 jugoslaver som krigsfångar på Mår-anlägget, ovanför Rjukan, hur många i själva samhället oklart, men baracker för jugoslaviska tvångsarbetare fanns på Bönåsen, samt sovjetiska krigsfångar på Gvepseborg. Ca 1.500 tvångsarbetare och krigsfångar på Lett-metall. På Heröya tog norska SS över vakthåll-níngen och på Mår fanns 1943 , 120 man vakter.
    ———————————————————
    En Wladimir Karwasarnej var 17 år krigsfånge från Kiev. på Heröya, hade stora sår efter fotbojor, fick hjälp att rymma och kom till Milorg, norska motståndsrörelsen. På Hukebu tvangs kroater att spränga tunnlar, ett hårt arbete och utan skydd. Svårt att fly upp genom de norska fjällmassiven. Det fanns även norska tvångsarb-etare på Rjukan, där även ett mindre antal ryska krigsfångar blev avrättade vid krigsslutet. 2 av 3 jugoslaver dog i Norge, för sovjetiska 1 av 8. Norge tog emot mest av krigsfångar och tvångsarbetare. i proportion. till befolkningen , vilka då kom att bidra till utbyggnaden av den nor-ska infrastrukturen.
    ———————————————————
    Tungt vatten til Tyskland : Bomb eller kärnreaktor ?
    ———————————————————
    1939 hade tyska och österrikiska forskare upp-täckt atomfission. När uranatomen bombarderas med neutroner, delas den och sätter igång en kedjereaktion, som om den går att kontrollera kan framställa stora mängder energi. En okon-trollerad reaktion däremot frigör oanande destruktiva krafter. Den tyska militära forsk-ningsgruppen Uranverein, för atomenergi beställde i december 1939 , 10 kg tungt vatten.
    ———————————————————
    Fysikern Werner Heisenberg ledde gruppen och beställde i januari 1940 två ton tungt vatten, utan att uppge att tungvattnet ingick i ett militärt forsk-ningsprojekt. En tysk delegation besökte hög-koncentra-tionsanläggn, man lät IG Farben överta även rent militära intressen, för att kamouflera.
    ———————————————————
    Avtal slutet 1940 om att öka prod. från 550 kg till 1500 kg /år. I januari 1941 avtal om att lev. 4.500 kg tungvatten/år. Beställningarna var nu märkta med SS-uppdrags N.r, kod SH-200, övervakat av Wehr-wirtschaftsstab.
    ———————————————————
    1942 ville man flytta tungvattenprod. till Tysk-land,men Hydro ville tillverka i Norge, mer för-delaktigt. Heisenberg mötte kärnfysikern Niels Bohr i Köpenhamn, och han fick intryck att tys-karna hade ett bombprogram, men Heisenberg menade att det var civilt, som man även sagt till Hydro.
    ———————————————————-
    Efteråt har det blivit klart att Tyskland aldrig lade stora resurser på en bomb. Men de allierade kun-de inte veta säkert, en reaktor kunde användas i ett bombprogram, vid sidan av uran kan använ-das till atombomber.
    ———————————————————
    En sabotagegrupp sattes upp, operation Gunner-side. Redan 1942 november hade britterna gjort en kommandoraid mot Vemork, som kostade 34 britter livet. Men 16.2. hoppade sex man ut för att spränga Vemork, som gjordes 28/9.2 , Heroes of Telemark. Men fabriken byggdes upp snabbt av arbetare och ingenjörer från Telemark.

    Tyske Norge-ÖB N.v. Falkenhorst dök upp bara timmar efter sabotaget. Gestapo finkammade Vestfjorddalen, arresterade folk men alla släpp-tes. (Falkenhorst kom senare att åtalas för sum-marisk avrättning av ett antal brittiska comman-dos, som greps och utlämnades till SS)
    ———————————————————-
    Det tog bara fem veckor från 10.3.43 till att en större tungvattenfabrik stod klar . Norrmännens jobb fick en särskild belöning av tyskarna, unge-fär samtidigt som sabotörerna fick medalj i Lon-don. Två års försening intetgjordes snabbt av Telemarks ”antihjältar” , och även en ny tung-vattenfabrik Såheim kom,och planer på ett vid Notodden. Den 24 juli 1943 bombade USAF lättmetallfabriken. på Heröya. Någon större aluminiumproduktion kom aldrig riktigt igång
    trots allt i Norge.( :Norsk företagshistorik Hydra A/S)

    Som sagt – en sådan här tung ekonomihistorik, tyngre än tungt vatten – till ”tyskt tungt öl” borde någon popularisera…det kan löna sig.
    ———————————————————

  13. ——————————————————-
    NYGAMMALT DOKUMENT :
    ——————————————————-
    Citat från Citat : ” Professor em. Krister Wahlbäck har hittat ett brev på finansdepartementet som visar att Ernst Wigforss gav en hemlig kredit till Nazityskland på 40/ = 800 miljoner, genom Wallenberg i april 1941, för båtar troligtvis.(DN febr. 2009).
    ———————————————————
    Den 3.3 skriver nu DN:s debattredaktör , Mats Bergstrand: Det bortglömda brevet fanns redan publicerat av i en SEB-bankhistorik,(1997) Tor-sten Carlsson. – – -” Där finns hela brevet åter-givet för alla oss som inte har nyckeln till finans-departementets kassaskåp. ”

    För inte kunde väl ett brev ligga och skrota på
    finansen i alla år, se föreg. inlägg, vet väl alla
    som arbetat på ett statligt verk och departement, även Wahlbäck.
    ———————————————————
    Professor Wahlbäck har då tagit för lätt på ”käll-kontrollen”. ” Vad lär vi oss av detta ? ” frågar
    Wahlbäck något retoriskt, men Krister Wahlbäck som suttit vid generalen Ehrensvärds fötter enligt
    Wahlbäcks tillägnade egna festskrift på 70-års-dagen, 2007, den generalen citerades tidigare på STS, om vådan av att syssla med ” ofullbordade småmord” var inget att rekommendera för en hederlig karl. Hur bitterljuv är inte professorn mot Wigge, men så har han ”kvinnotycke” enligt fest-skriften. Inget blir som man tänkt sig ”lär” vi oss.
    ———————————————————
    Varför den ständigt närvarande Evige Graf- ströms-gurun måste manas fram till ett klar-görande uttalande :

    ” Sven Grafström som tidigt engagerade sig som pro-amerikansk kalla-krigsideolog, välkomnade Trumans beryktade tal den 12 mars 1947. Han träffade folkpartiledaren Bertil Ohlin hos den amerikanske legationssekreteraren Higgs: ”- Angrepp mot kommunismen måste riktas inte bara mot kommunisterna, utan lika mycket mot vänsterfalangen i socialdemokratin, speciellt mot de borgerliga hat-objekten, Ernst Wigforss och Gunnar Myrdal.” (WS)
    ———————————————————

  14. Torsten Carlsson: // SB 1939 – 1971:

    ” En förfrågan om kredit från kom tyska fartygs-beställare till Skandinaviska banken på våren 1941. När frågan behandlades i bankens styrelse den 17 april 1941 rådde stark motvilja mot att bevilja denna kredit. Man beslöt att höra efter om det var ett statsintresse att dessa (ca 8 miljoner kr = 160 dagens pv.) lämnades. Det bedömdes vara av statsintresse.
    ———————————————————
    + Komm: Krediten var alltså betydligt mindre än
    Krister Wahlbäck uppgav i sin DN-artikel, som
    angav 40 miljoner, alltså fem ggr mindre, och en
    12 år gammal uppkokt nyhet. Där syns det hur
    historiemedvetandet förändras. Dresdner Bank var även huvudfinansiär av Himmlers SS-industri.
    och hade filialen på Enskilda Banken i Stockholm,
    från 1940, som företräddes av Olof Palmes mor-bror, Otto von Knieriem.
    ———————————————————
    Skandinaviska banken skötte kontakterna med Dresdner Bank, som på tysk sida svarade för den finansiella delen av affären, medan Jacob Wallen-berg i SB skötte förhandlingarna med berörda tyska myndigheter. ”
    ———————————————————-
    Det bortglömda brevet från Herslow, till Wigforss finns publicerat i boken:
    ca:
    ” Styrelsen anser sig inte kunna bevilja krediten om inte staten anser det önskvärt, och vill SB förvissa sig om detta.Gäller statsintresse, och inte någon moralisk borgen från statens sida, vid förlust.Statsrådet EW.: önskvärt att krediten kommer till stånd. ”
    ———————————————————-
    Däremot lämnade på hösten 1940 danska intres-sen, med tyska anknytningar ett förmånligt bud på Öresundsvarvet som ägdes av SB, men gått med förlust. Fördel för banken, men handelsmin. Domö och fin.min.Wigforss sa nej till budet, pga
    Sveriges neutralitet. Götaverken köpte då varvet.
    ———————————————————

  15. ———————————————————-
    ACHTUNG ! TORPEDOS… LOOOS !
    ———————————————————-
    Ur arbetet : Svenska handelsflottan i andra världskriget // Lennart Lundberg 2007:
    ———————————————————-
    Ca 240 svenska fartyg sänktes under åren 1939-45. De flesta i Nordsjön, Atlanten, Östersjön.
    2.000 sjömän omkom. (5.150 fartyg sänktes av tyskarna totalt)

    Av dessa 240 utgör :

    90 : tysk ubåtstorpedering/bombn./ sjöart.
    25 : i tyskt beslag.
    5 : axeln Italien +Japan(4+1)
    = 120 axel-sänkta båtar:

    15 : västallierade/ brittiska enheter, flyg, mtb., några USA.
    =15

    9 : sovjetiska ubåtar : 1940=2, 1942/5 = 3 malm+ 2kol. 1944=2.
    =9 (= ca 4% sänkta av ryska fartyg, förklaringen
    till ryska ubåtsskräcken 40 år senare, som kom från Västtyskland anser man idag.)

    56 : Minexplosioner.
    = 210

    30 : Övriga, av oidentifierade sänkare, flygbomb i Narvik, konvojkollisioner etc.

    = 240 (en del mindre båtar som minsprängda fiskebåtar m.m.)
    ———————————————————
    FLOTTANS KÄCKA GOSSAR :
    ———————————————————
    Den svenska marinen verkar inte ha höljt sig i ära direkt under kriget,kvarstaden i Storbrit-annien av de inköpta italienska jagarna sän-ningen” av de tyska minfartygen 9.7.41,(se inlägg) i svenskt minfält, jagarolyckan på Hårs-fjärden 1941, ubåten Ulven, 1943 minsänkt, Östersjö-mineringar och ubåtsnät i Öresund i samverkan med tyskarna , samt tyd-igen bristande eskorter 1942, samt Hansas tragiska torpedering 1944, utan eskort. Däremot esk-orterade man hela kriget tydligen 1941-44 tyska fraktfartyg till tyska fronten i Finland .
    ———————————————————
    SVENSK ”KANON”MALM: SMÄLLER HÖGST :
    ———————————————————
    Sovjetiska ubåtar sänkte flest malmfartyg till Tyskland 1942,(3) som på returlast förde kol/koks.(2)

    En malmlastare m/s Narvik, kunde fram till förlisningen 1943, ha fraktat 300.000 ton malm till Tyskland.

    1943 minskade malmexporten efter allierade protester från 10 miljoner ton /år, till 7,5 miljoner ton. Tyskarna fick då en mera järnrik malm, betalade mer, och de allierade var nöjda, alla var nöjda.

    Den högre järnhalten upp till 65 % sparade 500 kg koks för varje ton producerat tackjärn. Den svenska transportkapaciteten till sjöss, medförde att tyskarnas brist på arbetskraft och frakt- tonnage gynnades.

    Svenska marinen eskorterade tyska handelsfar-tyg innanför svenska tremilsgränsen som skydd mot ryska ubåtar, på malmtraden och den livliga sjötrafiken till de tyska trupperna i Finland till hösten 1944.
    ———————————————————-
    FINSKA VIKEN :
    ———————————————————
    När Finland och Tyskland då beslöt utökade mineringar av Finska viken våren 1943,var 100tals fartyg ute och lade ut även ubåtsnät och ingen sovjetisk ubåt kom ut på Östersjön,1943. Finländarna fick även tyska avlyssningsapparater att montera i utfarten vid Finska viken.
    ———————————————————-
    UBÅTSSKOLAN I SYD:
    ———————————————————-
    Södra delen av Östersjön kom även att bli pri-märt utbildnings- och övningsområde för tyska ubåtsvapnet.som lämnade varven i allt snabbare takt,” ubåtssskolan ” , innan de gick ut i Nordsjön och Atlanten, Ishavet för att sänka allierade far-tyg och konvojer. Hanöbukten var en av popu-lära tyska övningsområden.

    De sågs ofta av de svenska malmbåtarna när de utförde realistiska övningar, som även gav en känsla av trygghet, uppgav dessa besättningar. Mellan Oxelösund och Ölands norra udde fanns svenska minfält.
    ———————————————————-
    RYSSARNA GÅR TILL SJÖSS : MED FINSK LOTS:
    ———————————————————-
    Efter den finska kapitulationen i september 1944, måste den finska marinens officerare lotsa ut de ryska ubåtarna förbi alla mineringar och ubåtsnät. Dessa ubåtar baserades sedan i Åbo, Hangö, Helsingfors, örlogsvarvet,eller statsdockan i Sveaborg, fram till freden i maj 1945. Detta borde ju svenska marinen ha känt till, men är lika okänt än i dag.
    ——————————————————–
    SOM VANLIGT:
    ———————————————————
    Att även dessa siffror är ganska okända i svensk historiemedvetenhet är typiskt. Att handelsflottan fick ta så mycket av risker och lidande under kriget är okänt – däremot kustångaren Hansas förlisning med passagerare har gått fram, och flyter ännu på ytan, den sovjetiska marinen, som sänkte någon promilles, promille, av svenska malmexporten, som genom sin färd genom de tyska masugnarna kom att stå för 50 % av tysk materielförbrukning av metall på östfronten. .
    ———————————————————-

  16. […] mer information om dessa bägge standardverk, se detta inlägg på denna […]


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: