Publikationen Kvenfolket låter Egil W. Sundelin recensera bokens norska upplaga, vilket är extra intressant, eftersom Kvenfolket riktar sig till norrmän med finsk bakgrund (”om Finskættede, Norsk-Finske og Kvener”). Sundelin skriver:

Gjennom en ”reise” i Finland, Østerrike, Italia ,Tyskland og det nøytrale Sverige, viser forfatteren hvordan ulike land gjennom myter, løgner og politisk handverk har fraskrevet seg skyld og ansvar. Tyskland har påtatt seg et kollektivt ansvar for sine handlinger. I de andre land er det en betydelig grad av glemsel.

Recensionen är mycket uppskattande:

For de som ønsker å skaffe seg ny kunnskap om Finlands nære historie, er boka viktig. Den er lettlest og anbefales som folkelig lesing. Boka har også forskningsfaglig interesse fordi den bygger på nye kilder og har et omfattende notesystem og litteraturliste.

Läs hela recensionen via denna länk: http://kvenfolket.origo.no/-/bulletin/show/632373_fortiet-finsk-historie. Recension #42.

Stockholms universitet.

Artikeln i Historiska tidskrift om debatten kring Finland och alliansen med Nazityskland 1941-1944, har förts upp på litteraturlistan på Historiska institutionen på Stockholms universitetet. Samtliga som läser kursen Historia som vetenskap (7,5hp) på avancerad nivå kommer att ta del av denna artikel, skriven av Henrik Arnstad.

Kursen Historia som vetenskap ges åt magister- och masterstudenter, som en förberedelse inför ett yrkesverksamt liv som historiker. Hela litteraturlistan till kursen hittar du via denna länk.

Följ mig via denna länk:
http://twitter.com/@arnstad

Richard Overy, professor i historia vid universitetet i Exeter.

Ett återkommande argument i debatten om Finlands relation till Nazityskland 1941-1944 är att ett formellt alliansavtal saknades mellan staterna. Detta argument åberopas framför allt från officiellt finskt håll, exempelvis från utrikesledningen. Som här i ett tal från 2006 av Pertti Torstila, statssekreterare på finska utrikesministeriet:

Det existerade ingen politisk överenskommelse mellan Tyskland och Finland när operation Barbarossa inleddes. […] Finland stred som medkrigförande med Tyskland men hade inget alliansavtal med landet.

Den bakomliggande tanken är att Finland de aktuella åren förde ett ”separatkrig” tillsammans med Tredje riket, mot Sovjetunionen. Därmed skall ingen skuld falla över den finska staten, angående ansvar för samarbetet med nazismen. Ungefär.

Med anledning av detta studsade jag till, då jag just nu läser standardverket Why the Allies Won, av Richard Overy, professor i historia vid universitetet i Exeter. Han skriver följande i bokens inledning:

Neither the Allied nor Axis Powers were united as a whole in a formal military or political alliance. Only Britain and the Soviet Union had a firm alliance, sealed in 1942. The Axis states were united only by informal agreements. *

Nazitysklands allians med Finland skiljer sig alltså inte från alliansen med exempelvis det fascistiska Italien eller Japan på denna punkt.

Ytterligare en spik i kistan kan därmed noteras för teorin om ”separatkriget”, som egentligen är en del av den tysk-finska propagandan från 1941. Redan tidigare har det framkommit att ett informellt avtal sannolikt existerade mellan Tyskland och Finland långt innan det gemensamma angreppet på Sovjetunionen (operation Barbarossa) startade.

* Citat ur Richard Overy, Why the Allies Won (pocketupplaga, London 2006), sid. XVII.

Crunchy numbers

The stats helper monkeys at WordPress.com mulled over how this blog did in 2010, and here’s a high level summary of its overall blog health:

The Blog-Health-o-Meter™ reads Wow.

The average container ship can carry about 4,500 containers. This blog was viewed about 14,000 times in 2010. If each view were a shipping container, your blog would have filled about 3 fully loaded ships.

In 2010, there were 50 new posts, growing the total archive of this blog to 121 posts. There were 40 pictures uploaded, taking up a total of 16mb. That’s about 3 pictures per month.

The busiest day of the year was June 3rd with 212 views. The most popular post that day was Föredrag: Svenska kungahuset och nazismen.

Where did they come from?

The top referring sites in 2010 were agricola.utu.fi, facebook.com, forum.skalman.nu, webbsidor.com, and christiangunther.se.

Some visitors came searching, mostly for skyldig till skuld, yukiko duke, henrik arnstad, harry järv, and mats deland.

Attractions in 2010

These are the posts and pages that got the most views in 2010.

1

Föredrag: Svenska kungahuset och nazismen June 2010
1 Like on WordPress.com,

2

Finland deltog aktivt i Förintelsen September 2008
49 comments

3

Harry Järv har avlidit December 2009
2 comments

4

Den öppna rasismen och IR61 November 2009
13 comments

5

Imponerande konferens om Finland och kriget February 2010
4 comments

En vetenskaplig publikation utgiven av The Jerusalem Center for Public Affairs’ (JCPA) Institute for Global Jewish Affairs recenserar boken, i en analys skriven av fil. dr. Mikael Tossavainen, som arbetar på Stephen Roth-institutet ”for the Study of Contemporary Antisemitism and Racism”, vid Tel Avivs universitet. Recensionen är kunnig, problematiserande och mycket uppskattande:

Arnstad is aware of the pitfalls of moralism, and he is careful not to pass judgment in his analysis. He demonstrates how certain political and cultural processes have given the Finns, Italians, and Austrians the opportunity to place all the moral guilt on Germany. He does not conclude from this, however, that they are worse than the Germans, or any better or worse than anyone else. This is probably what most countries would have done under similar circumstances, and the book’s purpose is to describe a fascinating piece of twentieth-century cultural history. The fact that some feel attacked should be seen a sign of this book’s considerable importance.

Dock saknar inte recensenten relevanta invändningar:

With all that said, there are still some valid criticisms to raise against this book. First of all, and on this point his Finnish critics are right, it is problematic that Arnstad does not read Finnish or Italian and relies solely on Swedish, English, and a few German sources. This forces him to rely on secondary sources and seriously hampers his ability to say anything authoritative and truly original about these two countries. He is saved by the fact that the reckoning with its wartime past is all but virgin ground in Finland, but with regard to the other countries, this reliance on external sources is inadequate.

Men doktor Tossavainens goda intryck av boken dominerar ändå texten:

The book’s main theme is the psychological, cultural, and political wish to be a victim rather than an aggressor. The title is derived from Ingmar Bergman’s film Wild Strawberries, where the protagonist is found ”guilty of guilt” in a Kafkaesque scene. In this context, Germany is ”guilty of guilt,” thereby absolving all the other Axis countries of their own, taking all their sin upon itself. Arnstad notes that the German confrontation with guilt and responsibility has thus far been counterproductive for its erstwhile allies, enabling them to keep spinning their myths of alleged victimhood. Now, more than sixty years after the war, the process of reexamining such myths has become all the more painful.

Läs hela den långa recensionen på www.jcpa.org, eller ladda hem den som PDF. Recension #41.

Norska Trønder-Avisa låter Espen Leirset recensera Skyld, som får betyg fem av sex på tidningens betygsskala:

Henrik Arnstad tar et durabelig oppgjør med finske myter om landets rolle i andre verdenskrig. Finland gikk mye lenger på nazistenes side enn det som var nødvendig for å beskytte seg mot Stalins styrker, men finnene har aldri tatt noe oppgjør med sin rolle under krigen.

Leirset uppskattar boken, om än inte utan vissa invändningar:

Arnstads prosjekt er prisverdig, og anslaget er godt. Han slår hull på offisiell historieskriving i ulike land, og er dermed svært interessant. Boka ville ha blitt enklere å navigere i med en mer stringent struktur i kapitlene, men for all del: For den interesserte leser, er dette definitivt godt og interessant lesestoff, og en utmerket debattbok.

Läs hela recensionen på www.t-a.no/kultur/anmeldelser/bok/article143410.ece. Recension #40.

Den norska boksajten Bokelsekere låter läsarna själva recensera böcker. Följande smickrande rader har infunnit sig:

Klokt, interessant og velformulert om hvordan noen av landene i Europa på ulike måter har forholdt seg til sin deltakelse under 2. verdenskrig. [...] Boken er uvanlig lettlest til å være skrevet av en historiker (Arnstad er også journalist), og anbefales alle som ønsker å utfordre de alminnelige og enkle forestillingene omkring 2. verdenskrig.

Läs hela recensionen på bokelskere.no. Recension #39.

Den finländska svenskspråkiga tidskriften Horisont låter läraren Peter Nyberg recensera boken, i en problematiserande text.

Henrik Arnstad exemplifierar med den höga dödligheten i de finska koncentrationslägren. Ryssarna hade en dödlighet på uppåt 20-30% medan andra folkslag, till exempel karelarna som rasmytologiskt låg närmare finnarna, hade betydligt lägre dödlighet. Finland strävade mot att utöka sitt lebensraum österut och skapa ett storfinskt rike på liknande sätt som Nazityskland gjorde längre söderut. Ytterst var Gustaf Mannerheim ansvarig för politiken under kriget.

Peter Nyberg är både kritisk och uppskattande i sina slutsatser:

Det skisserande tillvägagångssätt framstår som otillräckligt och journalistiskt manipulativt snarare än vetenskapligt korrekt, trots ansenliga mängder noter. Inte desto mindre är essän oerhört intressant och flera frågor om olösta skuldförhållanden tas upp på ett sätt som visar att författaren inte bara i grunden är påläst utan också förstår att förvalta sin penna.

Ladda hem hela recensionen som PDF här. Och jämför gärna med recensionen i finländska Nya Argus. Recension #38.

Claes Carlsson-Klauzner är journalist och masterstudent i historia (liksom jag själv). Vidare driver han bloggen Med öga för historia, som är en mycket trevlig ny bekantskap. I sitt senaste blogginlägg skriver han om den finska historiedebatten angående andra världskriget. Han lägger märke till det stora värdet i internationella historiska studier:

Att förändra synen på historia från en nationell angelägenhet är av avgörande betydelse om vi på allvar ska börja ”lära oss av historien”. Krig och konflikter bör studeras från båda sidor och också gärna av utomstående parter. En av grundförutsättningarna för en historiker är att förutsättningslöst kunna gripa sig ann ett ämne. För att kunna göra det är det nyttigt att frigöra sig från sitt kulturella bagage, men samtidigt ger bagaget ofta ingångar som en utomstående kanske inte skulle se. Därför skulle jag vilja uppmana invandrare att våga sig på rollen som historiker.

Ett mycket klokt inlägg! Läs det i sin helhet på historia-cck.blogspot.com/2010/11/fallet-finland-och-vikten-av-en.html.